Stort knivintresse - välj din favoritkniv

[dePaul]

Läste på lite om knivslidor från Mora. Allt började med läderslidor innan man övergick till fiberslidor. Fibern kallades vulkanfiber Och började användas i början av 1900 talet. Fabriken gick i konkurs 1956 sedan plasten övertagit som slidmaterial. Fiberslidorna var starka och billiga. Jag undrar om man kan sköta dem på något sätt för att få dem att hålla bra eller om man bara ska låta dem vara? Erfarenheten av detta lär väl vara begränsad i nutiden.

Bosse

Intressant! Jag antar att man sålde slut på restlagret först på 60-talet eftersom en del moraknivar fortfarande såldes med dessa.

Dessa "Unikaslidor" är helt klart charmiga. Tyvärr är både dessa och framför allt de i plast ganska sköra. Läder är förstås helt överlägset.

~Paul~

 

[henjon]

Köpbegär...

 

[henjon]

Den där känslan när man nött på med våtslipningen så armarna värker flera kvällar i rad och sedan läser att man absolut inte ska gå högre än 60 korn för då fastnar inte murbruket på bladet

 

[dePaul]

1. Köpbegär...

2. inte ska gå högre än 60 korn för då fastnar inte murbruket på bladet :

1. Hm, inte min stil direkt, men förstår vad du menar med köpbegär som infinner sig speciellt i samband med knivar .

2. Hm, inte säker på att jag förstår vad du menar på den här punkten.

~Paul~

 

[dePaul]

1. Lyftkylning ser attraktivt ut, men verkar som du skriver primärt vara avsett för rostfritt

2. Jag sitter dock fast med ett kolstål denna gång.

3. Rent teoretiskt, borde inte en korrekt utförd differentierad härdning mha. ex.vis eldfast murbruk, utöver att ge ökad seghet i bladryggen och möjliggöra en hamon (om stålet så tillåter), motverka "warp" av bladet vid avkylningen?

4. I så fall, finns det några nackdelar alls med att härda differentierat?

1. Luftkylning används primärt till de s k A-stålen (A2 - A10). Dessa ingår i den så kallade verktygsstålgruppen. I teorin kan du luftkyla vilket stål som helst men då får du inte fram stålets bästa egenskaper i form av hårdhet, slitstyrka och seghet.

2. Varje ståltyp, så också kolstålen kräver sin optimala värmebehandling. Det går således inte att dra alla över en kam. Du bör veta vilken ståltyp du har att göra med för att få fram stålets bästa egenskaper.

3. Ja och nej. Beror på till vilken grad du håller bladryggen kall och hur stor denna del är procentuellt räknad på bladets övergripande volym. Men som sagt i grund och botten så har den skyddande effekt i samband med värmebehandling.

4. Hänger på vilken knivtyp man har att göra med. Det finns knivar som inte tjänar på att lämnas med en mjuk rygg eftersom bladets hårdhet i sin helhet påverkas negativt. Av denna anledning ser man inga kockknivar med differentiell härdning .

En huggare är det dock en annan femma med. Svårigheten är att kunna styra uppmjukningen så att man exakt vet till vilken grad och hur långt ned på bladet stålet är påverkat.

Dessa är svåra frågor som inte går att behandlas med några få ord, tyvärr.

~Paul~

 

[henjon]

1. Hm, inte min stil direkt, men förstår vad du menar med köpbegär som infinner sig speciellt i samband med knivar .

2. Hm, inte säker på att jag förstår vad du menar på den här punkten.

~Paul~

1. Jag gillar minimalism, av det skälet fick dessa "moderna higonomakis" min uppmärksamhet, det blir inte mycket mer avskalat än så. Hade de haft flatslipat blad hade jag slagit till direkt.

2. Ah, var otydligt förstås. Jag spelade an till just differentierad härdning, som mig veterligen i Sverige behöver utföras med eldfast murbruk då vi inte har typ "satanite" här. För att få detta att fastna på bladet behöver man, utöver att rengöra nog med avfettning, tydligen låta bli att slipa för fint, vilket jag just spenderat ett antal dagar med att göra. Så nu får jag alltså slipa över det fina med grovt igen...

 

[henjon]

1. Luftkylning används primärt till de s k A-stålen (A2 - A10). Dessa ingår i den så kallade verktygsstålgruppen. I teorin kan du luftkyla vilket stål som helst men då får du inte fram stålets bästa egenskaper i form av hårdhet, slitstyrka och seghet.

2. Varje ståltyp, så också kolstålen kräver sin optimala värmebehandling. Det går således inte att dra alla över en kam. Du bör veta vilken ståltyp du har att göra med för att få fram stålets bästa egenskaper.

3. Ja och nej. Beror på till vilken grad du håller bladryggen kall och hur stor denna del är procentuellt räknad på bladets övergripande volym. Men som sagt i grund och botten så har den skyddande effekt i samband med värmebehandling.

4. Hänger på vilken knivtyp man har att göra med. Det finns knivar som inte tjänar på att lämnas med en mjuk rygg eftersom bladets hårdhet i sin helhet påverkas negativt. Av denna anledning ser man inga kockknivar med differentiell härdning .

En huggare är det dock en annan femma med. Svårigheten är att kunna styra uppmjukningen så att man exakt vet till vilken grad och hur långt ned på bladet stålet är påverkat.

Dessa är svåra frågor som inte går att behandlas med några få ord, tyvärr.

~Paul~

Nej, ämnet verkar verkligen komplext. Ju mer man läser desto mer förstår man hur lite man förstår, typ. Jag inser problemet med att jobba med ett okänt stål, det blir experimentellt och goda resultat får ses som tur/bonus. Givet att mitt primärsyfte med den differentiella härdningen i detta specifika fall är att minska risken för snedvridning, då bladet är relativt tunt, tror jag ändå att fördelarna överväger nackdelarna.

 

[dePaul]

1. Jag gillar minimalism, av det skälet fick dessa "moderna higonomakis" min uppmärksamhet, det blir inte mycket mer avskalat än så. Hade de haft flatslipat blad hade jag slagit till direkt.

2. Ah, var otydligt förstås. Jag spelade an till just differentierad härdning, som mig veterligen i Sverige behöver utföras med eldfast murbruk

3. fördelarna överväger nackdelarna.

1. Föredrar också avskalat och enkelt med funktion som det primära syftet. Dock gillar jag, som du själv antyder inte slipfasen på framför allt kniv nr 2.

2. Ah, OK. Då förstår jag .

3. Så kan det mycket väl vara. Som sagt så hänger det snarare på vilken knivtyp det rör sig om.

~Paul~

 

[Hattmakaren]

Mitt senaste knivköp - jag kunde inte motstå denna: SOG Pillar. Ja, jag har väl en gräslig USA-smak för knivar, kanske det kan tyckas.

Eller: en kniv med ett fenomenalt grepp, som sätter ögonfägnandet i andra hand. Intressant slipning av bladet, sylvass 90-graders slipad knivrygg, och vettig "pommel". Vissa lär väl få eksem av bladets utformning, men det fungerar exceptionellt bra.

Skollor i micarta, stålet kallas CPM S35VN. Intressant, slimmat fodral i kydex, med ett bältesfäste av typen tech-lock men som SOG troligen utformat på egen hand.

 

[dePaul]

Mitt senaste knivköp - jag kunde inte motstå denna: SOG Pillar. Ja, jag har väl en gräslig USA-smak för knivar, kanske det kan tyckas.

Eller: en kniv med ett fenomenalt grepp, som sätter ögonfägnandet i andra hand. Intressant slipning av bladet, sylvass 90-graders slipad knivrygg, och vettig "pommel". Vissa lär väl få eksem av bladets utformning, men det fungerar exceptionellt bra.

Skollor i micarta, stålet kallas CPM S35VN. Intressant, slimmat fodral i kydex, med ett bältesfäste av typen tech-lock men som SOG troligen utformat på egen hand.

SOG har alltid tillverkat ur estetisk synpunkt tilltalande knivar. Kommer ihåg att man på 90-talet dreglade över deras modeller när man "studerade" Fällknivens AB knivkatalog.

De är ofta förekommande i diverse filmer, varav den mest kända torde vara den SOG S1 som Sarah Connor använder i Terminator 2 när hon ristar "No fate but what we make" i bordsskivan.

Den aktuella kniven är hyfsad på alla sätt utom den (som vanligt) onödiga ansatsen. Tänk va mycket bättre kniven hade varit något i stil med den här usla, "photoshopade" versionen.

 

[MAW]

Photoshopa bort fingerplatsen också.

 

[dePaul]

Photoshopa bort fingerplatsen också.

Jo, det skulle kunna vara nästa steg 😁.

-Paul-