Funktion vs. andra skäl för val av kniv för användning
Vääldigt långt och kanske helt meningslöst inlägg, ber om ursäkt för det i förväg
Knivarna nedan är de som för mig har klarat det test som väl kallas ”det naturliga urvalet”. Av någon anledning, som inte är genomtänkt eller planerad, har just dessa efter många år blivit dem jag föredrar att praktiskt använda vid jakt, fiske och/eller skogsturer. Möjligen saknas det på bilden den äldre och riktigt långa morakniv med specialsydd läderslida som är min ”beater” vid vedklyvning etc. Jag kom på mig själv att undra varför det blivit just dessa? Man kan se vissa teman.
Om jag ska begränsa mig till jaktknivarna:
• ”Ren” design, med mestadels naturliga material i handtagen och det lull-lull som finns är primärt minimalistiskt, ex. vis mosaic pins i kortänden på handtagen (syns ej på bild)
• God/väldigt god men inte superstålkvalitet (där priset vida överstiger den för mig upplevda nyttan) i bladen
• Mestadels frånvaro av greppsbegränsningar såsom fingergrepp och stora fingerskydd
• Alla handtag är unika/specialanpassade för mig genom egentillverkning eller modifikation (förutom Wirkkala, som jag istället moddat bladet på, och F1, vilket också är de, även om de kommer med ibland, jag använder minst)
• Små eller obefintliga ricasson för bra skärmoment
• Vissa inslag av fingerchoils eller blandning ricasso/choil då jag gillar den absoluta närheten till bladet. Behövs dock egentligen inte då jag oavsett normalt kör ”pinch grip” vid fattning, täljning undantaget
• Noll och åter noll ”tactical”-inslag
• Överhängande majoritet har 10cm+ långa blad vilket egentligen absolut inte behövs (eller t.o.m är för långt) för alla former av jakt
• Trots många referenser till nordisk knivkultur råder en stor frånvaro av ”scandi grinds”
De två sistnämnda faktorerna är bra exempel på att formen ibland vinner över funktionen trots att jag egentligen ”vet bättre”. Dock finns tydliga gränser för hur långt jag tar det, det ligger väl runt 80% funktion, 20% form.
Det finns dock två undantag som kanske är mer 60/40, 1) den vikingainspirerade (andra raden uppifrån, tvåa från höger) med skålslipat blad bara för att den var så kul att göra och ”har något unikt över sig” och 2) Wirkkalakniven för att den är så otroligt formfulländad.
Det jag egentligen tycker är intressant är att jag, och sannolikt åtminstone några till av er på detta forum, medvetet gör val som går emot det som många säger, att en kniv ”bara är ett verktyg”. Man v e t att det finns ”perfekta” val rent funktionsmässigt, men väljer ändå av rent känslomässiga skäl något annat. Vet inte vad det säger om en, men det kanske är mänskligt helt enkelt?