Stort knivintresse - välj din favoritkniv

[Skärkarln]

Igår så beklagade jag mig över att jag endast äger en Helle-kniv.

Som av en händelse så har jag två nya förvärv i form av just Helle-knivar, tack vare en mycket generös och god vän.

Modellerna är Symfoni, respektive Eggen. Båda stoltserar med ett blad i Helles egna trippellaminerade rostfria stål (med största sannolikhet tillverkade av svenska Damasteel) och masurgrepp.

Symfonis blad är 89/2,7 mm och Eggens 101/3,1 mm, HRC 57-59.

Ber om ursäkt för flera fingeravtryck!



~Paul~

Riktigt riktigt tjusiga hantverk!!! Grattis till förvärvet

 

[dePaul]

1. Riktigt fin!

2. Stod framför ett skåp med Karesuandoknivar i en fiskebutik och dreglade för ett par veckor sedan.

3. Googlade runt lite på ea berg knivar och hittade min märkt bahco made in Norway. Så min kniv är nog från tiden innan bahco ev från 1956 om någon fått den i 40-års present.

1. Jo förlänger tacket till den som förärade mig kniven...

2. Det är lätt att göra just det med knivar .

3. Det låter rimligt.

Det är en riktigt fin och behändig krabat. Den borde funka alldeles utmärkt när du är ute på picknick .

~Paul~

 

[dePaul]

Riktigt riktigt tjusiga hantverk!!! Grattis till förvärvet

Tackar .

~Paul~

 

[Joppen]

Det är en riktigt fin och behändig krabat. Den borde funka alldeles utmärkt när du är ute på picknick .

~Paul~

Ja att dela en smörgås eller sockerkaka är nog på sin höjd det jag kan tänka mig använda kniven till. Den har inte en repa eller tecken på användning förutom att stålknappen reagerat lite på lacken på handtaget oxh färgat det lite mörkt just där.

 

[dePaul]

Den har inte en repa eller tecken på användning förutom att stålknappen reagerat lite på lacken på handtaget oxh färgat det lite mörkt just där.

Låter kanon.

Du kan ta bort rosten med Autosol såvida det inte handlar om gropfrätning, dvs små hål i piggens yta. Man kan upprepa behandlingen ifall det inte funkar på första försöket.

Jag fortsätter med nästa kniv, en Ahti 9621 Juhlapuukko.

Kniven är av traditionellt finskt snitt, där det 130 mm/3,2 mm bladet är tillverkat i kolstål med en ungefärlig hårdhet av 59 RC-grader. Således lite högre än den hos Karesuandokniven. Kniven har en övre svärtad bladhalva. Greppet i masur är sotoljebehandlat för att få fram nyanserna i ådringen. Detaljerna är i mässing.

Den tillika traditionella slidan i garvat läder är brun och försedd med en dangler. Etiketten sitter kvar på den .

Allt som allt så andas kniven kvalitet och ser ut att tåla tuffa tag. Jag kommer självklart inte att slita på den här skönheten. Den hör från och med nu till mina ståtligare pjäser i samlingen...

 

[Joppen]

Låter kanon.

Du kan ta bort rosten med Autosol såvida det inte handlar om gropfrätning, dvs små hål i piggens yta. Man kan upprepa behandlingen ifall det inte funkar på första försöket.

Jag fortsätter med nästa kniv, en Ahti 9621 Juhlapuukko.

Skrev nog lite otydligt. Det är trägreppet som blivit missfärgad där knappen för att låsa fast den sitter och jag tänker inte slipa och lacka om det.

Riktigt fin kniv med lite längre blad!

 

[dePaul]

Skrev nog lite otydligt. Det är trägreppet som blivit missfärgad där knappen för att låsa fast den sitter och jag tänker inte slipa och lacka om det.

Riktigt fin kniv med lite längre blad!

Jaså, OK. Då förstår jag .

~Paul~

 

[thureb]

Impulshandlade denna. E A berg sjömanskniv? Någon som kan berätta ålder och vad jag ropat in egentligen?Model/serie- nummer graverat för hand på båda sidor av bladet.

Gissar att det är ett personnummer. I så fall har kniven ägts av en person som bodde i Småland.

Thure

 

[Joppen]

Gissar att det är ett personnummer. I så fall har kniven ägts av en person som bodde i Småland.

Thure

Trevligt, då är den tillbaka där nu. Vet du namnet på ev. Tidigare ägaren?

 

[dePaul]

Idag fick jag hem fyra begagnade äldre köksknivar, två Bahco styckningsknivar, 1 längre Knivman allkniv och en Sheffield sågtandad grönsaks-/brödkniv.

Den mest intressanta av dessa fyra var självklart Knivmannen. Den var obeskrivligt slö så jag visste att jag hade några timmar framför mig med gediget sliparbete. Visste dock inte hur jobbigt det skulle visa sig vara!!

Först och främst så inser jag varför den förre ägaren sålde kniven. Den är helt klart överhärdad! Stålet som ju är 12C27 är otroligt sprött och hårt. Min gissning är att det ligger på över 60 RC-grader. När man snärtar kniven i bordet så sjunger bladet i hög diskant i flera sekunder. Jag har aldrig varit med om att 12C27 är så här hårt .

Trots att bladet är endast 1 mm tjockt intill handtaget så tog det 2 timmar att skapa en grundslipfas på 15 grader. Det visade sig dock vara alldeles för snävt för det här spröda stålet som genast svarade med att mikroflisa. Först reparerade jag det med 30 grader men inte ens det räckte. Först vid 40 grader fick jag bort alla ojämnheter i eggen.

Så nu är grundslipfasen 15 grader och arbetseggen 40. Den är dock så pass liten att det inte förminskar knivens skäreffektivitet nämnvärt.

Jo, en sak till fick jag restaurera, nämligen spetsen. Den liknade snarare en besticksknivs spets än en köksknivs dito. Den är nu perfekt symmetrisk. Även det arbetet tog sin gilla tid . Med andra ord. Jag har slösat bort halva dagen på den här jäkla kniven. Den vill man nog ha tillbaka när man ligger på dödsbädden

.

Kniven på de tre följande bilderna är den s k Polarkniven. Kolstål, masurgrepp, renhorn, mässing. Slidan i läder är utrustad med virad lädersnodd. Bladet är 105 mm långt.

 

[thureb]

Trevligt, då är den tillbaka där nu. Vet du namnet på ev. Tidigare ägaren?

Sökte på personnumret. Vill inte lägga upp namnet här. Hittar du inte namnet själv kan du skicka ett pm.

Thure

 

[henjon]

Knivtypsbyte

Kanske ointressant inlägg detta, men det är ju rätt härligt med ett flöde av bilder så jag lägger upp oavsett. Jag hade (ytterligare) en traditionell japansk kökskniv som jag inte riktigt blivit vän med. Bladformen var nakiri, dvs. en grönsakshackkniv. Är inte helt vän med den bladformen då den just kräver att man "hackar" som en yxa, därmed är eggen i princip rak både i avseendet utan buk och parallell med handtaget och då inte så bra för att skära med. Det jag inte har är en riktigt bra mindre urbeningskniv, så jag provade att fullständigt omprofilera bladet. Formen är nu fullständigt annorlunda (70% av bladet är nu slipdamm), men även slipfasen är (med hjälp av en slipfirma) helt ändrad från superbrant till mer hållbar givet hur hårt stålet ändå är. Stålet är ju knappast det mest ändamålsenliga för just urbening, men nu borde eggen klara sig utan urflisning tror jag. Den ser säkert "lite konstig ut" men har en ergonomi som för mig passar syftet perfekt, inklusive en nedåtlutande vinkel även på ovansidan av bladet där man kan lägga pekfingret för fullaste kontroll. Tja, som sagt, bara ett hobbyprojekt, det är nu bara jag som har exakt en sådan kniv så då var det värt orimliga mängder tid vid bandslipen och kylning om vartannat
Go' tur