APO-1 första intryck
Jaha, så nu fick jag min APO-1 och smekt den lite och låtit mitt muskelminne lära sig dess tyngd, balans och verkan.
Den känns bra, balanserad, lätt och betydligt mindre än min Fällkniven A1 Pro, vilket är bra då jag inte behöver två likadana knivar.
APO-1 blir förmodligen min busk-kraft kniv. Inte för dyr, men naggande god.
Först börjar jag givetvis med att tvätta kniven med tvål och vatten. Sen studerar jag hur vattnet rinner av och tar sig in i skaftet i eventuella hål och glipor.
Jag torkar noga rent och blåser ur skruvfästen och i glipor för att ta bort allt synligt vatten. Sen luktar jag och smakar på stålet för att uppleva och lära mig dess komposition. Det smakar i stort sett ingenting och luktar inte heller. Ett ganska normalt rent rostfritt stål helt enkelt.
Det finns framförallt två ställen där det forsar in vatten mellan handtag och stålet.
Det är först och främst i de tre hålen för de 6 skruvarna som nyper ihop allt med två skruv på var sin sida om handtaget i tre olika hål. Dessa hål går rakt genom stålet också vilket dock är bra.
Sen är det stora glipor på
sidorna om bladet precis där bladet börjar och handtagets två block slutar, vilket är dålig produktion kort och gott. Dessa måste tätas innan man drar ut i fält.
Sen skruvar jag isär vapnet och det behövs två 2.5 mm insexnycklar på var sida samtidigt. Skruvarna sitter på var sida i ett cylinderblock. Jag hade lite svårt att separera en av skruvarna med sin cylinder med det avhjälptes med ett litet multiverktyg med tång från Urberg.
Mycket riktigt så var det vatten mellan stålet och handtagets block, vilket är i någon slags plastblandning som liknar trä. Jag torkade rent, luktade på ytan och kände den där klassiska CNC fräsningslukten. Det var svart restmaterial där också som jag torkade bort.
Sen började jag att vaxa in stålet, skruvarna, cylindrarna och handtagets två block. Jag var speciellt noga med att applicera extra där bladet börjar så att jag täpper till gliporna framtill. Men även skruvarna behöver bada i vax. Jag vill framförallt förhindra att salt i form av svett, blod eller tårar(saltvatten) kommer in där.
Sen skruvade jag ihop allt igen och pillade i extra med vax fram vid gliporna så att det blev helt tätt. Jag märkte att handtaget blev mörkare till färgen och nästan helt svart av vaxet. Sen torkade jag av överblivet vax och såg till att skruvarna satt ordentligt fast, men jag tog inte i för mycket. Jag vill kunna ta isär detta i fält också om det det behövs.
Fördelen med möjligheten att skruva bort handtaget från stålet är att jag kan använda stålet till andra verktygsapplikationer i ett nödläge. Exempelvis ett spjut, om det någonsin skulle behövas. Utan att riskera förstöra handtaget.
Dessutom var det ju helt avgörande att kunna montera isär allt för att få bort vattnet och framtida smuts från mellan stålet och handtaget. Annars kommer det att korrodera med tiden.
Speciellt skruvarna är extra utsatta och kräver regelbunden vapenvård.
Nu väntar bara lite mer fysiska tester ute i fält, tälja(pfft), batonga(japp), snida(nåja), slipa, vilket dock får vänta tills jag är ledig från jobbet.
Nu gäller det att komma ut så snart som möjligt. Jag känner doften av höst och blodet i mina ådror blir varmt av bara tanken. Ämnesomsättningskontroll är viktigt. Det är något man lär sin kropp.
