Det jag vill är att hjortstammen minskar till en hållbar storlek. Eftersom inte jägarna är av samma åsikt så lär hjortarna aldrig hamna på middagsbordet i tillräcklig omfattning för att stammen ska minska. Således ser jag gärna att klövviltet hålls i schack av tex rovdjur och vinter. Jag skulle aldrig få för mig att stödja jägarnas "hjortodling" genoom att själv medverka i stödutfodring.
Jag hade alltså inte haft nåt emot om jägarna sköt av hjortstammen till en mer hållbar storlek, men det kommer de aldrig att göra. Därav mitt förslag att förbjuda stödutfodringen eller introducera fler rovdjur.
Enligt ditt resonemang borde man ju då också förbjuda bonden med nötkreatur att utfodra sina djur och bara hålla det antal djur som betet på den aktuella marken räcker till. Och att vidta åtgärder som att odla hö t.ex. är väl jämförbart med stödutfodring och bör därför förbjudas.
Det jag vill säga med detta är att skogsägaren eller den han eller hon överlåter jakträtten till på samma sätt som bonden bör ha rätt att avgöra hur den egna marken ska brukas. För skogsägaren är viltet i skogen en beskattningsbar tillgång på samma sätt som träden som växer i skogen. Det bör vara upp till skogsägaren själv att inom lagens ramar göra en avvägning mellan viltskador på sin mark och beskattningsbar viltstam.
Men jakten väcker av någon anledning mycket mer känslor än den industriella köttproduktionen som sker i jordbruket.
/Morgan