I områden där det finns överdrivna mängder djur borde det skjutas mer. Att ha ett stort bestånd av rådjur är inte heller bra, kanske för eran jakt men inte för många andra. Så vem är det som ska avgöra vad som behövs göra ?
I de fall viltet bedöms vålla skada så är det ju tillförordnad myndighet, oftast länsstyrelsen. I annat fall så är ingår jakträtten i äganderätten och med jakträtten följer ansvaret för viltet. Jakträtten kan utlåtas till annan och då medföljer ansvaret.
Men jag antar att din fråga är mer filosofiskt menad?
När är det för mycket rådjur (vi kanske väljer denna art som diskussionsunderlag) och hur drabbar det andra? Man kan säga att det har blivit för mycket rådjur men man kan också säga att det har blivit för lite sälg. Skall viltet minskas så att sälg och rönn inte blir helt uppbetat så blir det knappast varken rådjur eller lodjur i markerna. Att påverka skogs- och jordbruket kanske är att börja i mer rätt ända?
Ang. att "sluta hymla" så har jag mer försökt att säga samma sak på olika sätt.
Jag vidhåller mitt påstående att en skånejägare som anlägger ett viltvatten för att gynna jaktbara änder har större sannolikhet att hjälpa den grönfläckiga paddan än ickejägaren som sitter hemma. Om jägaren dessutom sätter upp några fladdermusholkar när han ändå är ute och gör sina andreden så har han både direkt och indirekt gynnat icke jaktbara och hotade arter.
Jag väntar fortfarande på att någon skall argumentera för att detta inte är vanligt förekommande.
Men jag skall ge dig rätt på en punkt, vildsvin.
Här har spridning och etablering gått mycket snabbare än kunskapsinhämtningen vilket lett till en sammanblandning av åtgärder för spridning, förvaltningsåtgärder och jaktmetoder.
Detta kombinerat med en slags "Klondykestämning" över det nya, spännande viltet har lett till en urspårning för vilken jägarna (de som det berör) förtjänar all kritik!