Jag paddlade under förra hösten fram och tillbaka längs en sandstrand, på djup där jag med marginal bottnade. Det gjorde att jag inte var särskilt orolig att plurra fast det var tidig vinter. Inte plurrade jag heller, annat än en gång när jag skulle vända 180 grader, och råkade göra detta runt fel axel...
Fast det var ofta så att jag paddlade ruscher och avslutade dessa (efter 100 m?) med lågt stöd så det stänkte om paddeln.
Jag fick dock ingen trygghetskänsla men har möjligen börjat få det efter att paddlat i lite knepigare vågor i sommar. Vågor som jag egentligen inte haft ambitionen att klara ännu, men som ändå gått att klara med hjärtat i halsgropen. Jag paddlar dock ofta relativt nära land forfarande eftersom jag inte tror att jag tar mig upp i kajaken från vattnet om jag inte bottnar. Kajaken är ju dessutom lite vekare än en havskajak.