små glaciärer / snöfält

[Tobbe C]

Att man ska undvika att gå oinknuten på eller nära glaciärer tycker jag att vi har slått fast både i den här och i flera andra trådar. Men jag känner mig fortfarande tveksam till om jag alla gånger kommer att känna igen en glaciär.

Ska man då vara på den säkra sidan så bör man nog undvika alla snöfält av inte obetydlig storlek? Med tanke på att glaciärer kan vara helt dålda under grus och sten bör man nog undvika alla områden med grus och sten också, eller i alla fall vara i närheten av alla moränformationer som fortfarande inte är bevuxna? Lägger man till risk för ras, lösa block, plötsliga väderomslag, etc, så bör man nog egentligen aldrig någonsin bege sig upp i ett högfjällsområde. Eller ovanför trädgränsen. Eller utanför ytterdörren...

Nåväl, ta inte mitt raljerande så allvarligt, det är skrivet lite med glimten i ögat. Fast man behöver ju inse att risker finns och att man tar vissa risker om man beger sig ut på en (hög-)fjäll(s)tur (eller utanför ytterdörren). Men man kan ju minimera riskerna genom att vara påläst och uppmärksam. Just nu tycker jag dock att jag har en kunskapslucka ang. hur man identifierar en glaciär som jag behöver fylla i för att tryggare kunna röra mig på högre höjder.

Så jag hoppas på fler kommentarer / åsikter / tips just på hur man egentligen identifierar en glaciär. Eller var man kan läsa mer om glaciärers fysiologi (om man nu kan jämföra en glaciär med en biologisk varelse...). (Jo man kan anmäla sig till en kurs i glaciologi men jag provar här först... ) Skulle också vilja höra vad ni tycker är en rimlig risknivå när det gäller just möjliga men oidentifierade glaciärer.

Här är i alla fall några ytterligare funderingar som jag har; behöver det vara en viss lutning för att en glaciär ska uppkomma? Tror ni att det finns något samband mellan lutningsgraden och sannolikheten att en snöfläck i själva verket är en glaciär? Mer avgörande är kanske om det finns någon brant strax bakom eller inte? Kan man räkna med att det alltid finns någon moränformation synlig nedanför en glaciär?

Vad tror ni? Alla svar / funderingar är välkomna, även från icke-glaciologer!

PS Helt utanför ämnet men måste ändå fråga; Lotta, du skriver om en riskfylld vandring i Mårmamassivet. Ett av högfjällsområdena som jag har spanat in och har lite som baktanke med frågorna i den här tråden är just Mårma - Kåtotjåkka-området. Finns det någon särskild passage som du vill varna för?

 

[LottaH]

"Leden" över Mårma jag avsåg finns inte längre på kartan, det var en alternativ väg över högsta punkten som inte gick så brant uppför sista biten. Så om du har en modern karta kan du njuta lugnt av denna vackra dalgång.
De har tagit bort de farliga lederna från kartorna, apropå frågan om man vågar gå ut.
Och jag skulle tro att alla riktiga glaciärer är utmärkta på kartorna, så du lär inte komma ut på någon sådan av misstag om du vet var du är och om du inte försöker gå i kanten av en. Varför inte roa dig med att studera glaciärerna du passerar i sommar? Kanske köpa läroboken de har på kursen du inte tänker gå, kolla om Tarfala fortfarande visar film för allmänheten. Och om du känner att det lockar boka in en glaciärkurs nästa år, DNT i Norge ger nog fler än STF, och lär dig mer om hur man färdas på is.

 

[fowwe]

Ska man då vara på den säkra sidan så bör man nog undvika alla snöfält av inte obetydlig storlek? Med tanke på att glaciärer kan vara helt dålda under grus och sten bör man nog undvika alla områden med grus och sten också, eller i alla fall vara i närheten av alla moränformationer som fortfarande inte är bevuxna? Lägger man till risk för ras, lösa block, plötsliga väderomslag, etc, så bör man nog egentligen aldrig någonsin bege sig upp i ett högfjällsområde. Eller ovanför trädgränsen. Eller utanför ytterdörren...

Där fick du till det. Omöjligt att läsa utan att ett leende sprider sig i ansiktet.

Själv utsätter jag mig naturligtvis för vissa risker, eftersom jag inte bara tar mig utanför ytterdörren utan ännu längre - liksom du själv. Stenskravel innebär rasrisk, och sådant har jag ofta gett mig upp på. Grus och morän är väl knappast någon fara om man inte upptäcker någon glaciär (eller is) i närheten. Man kan ju spana efter vattenflöde också, eftersom urgröpningar väl oftast görs av dem. Detta känner vi ju alla till när vi står inför en vanlig snö-/isbrygga. Att snö-/isfält (även gamla) som saknar ett vattenflöde skulle vara osäkra att gå på har jag inte hört talas om (det skulle i så fall vara i kanterna och runt stenar, men det är ju ganska självklart). Någon kanske vet mer om detta. Så man behöver ju inte vara rädd för allt.

 

[Peifen]

Boka in en kurs nästa sommar. Det är väl investerade pengar!

 

[Tobbe C]

"Leden" över Mårma jag avsåg finns inte längre på kartan, det var en alternativ väg över högsta punkten som inte gick så brant uppför sista biten. Så om du har en modern karta kan du njuta lugnt av denna vackra dalgång.
De har tagit bort de farliga lederna från kartorna, apropå frågan om man vågar gå ut.
Och jag skulle tro att alla riktiga glaciärer är utmärkta på kartorna, så du lär inte komma ut på någon sådan av misstag om du vet var du är och om du inte försöker gå i kanten av en. Varför inte roa dig med att studera glaciärerna du passerar i sommar? Kanske köpa läroboken de har på kursen du inte tänker gå, kolla om Tarfala fortfarande visar film för allmänheten. Och om du känner att det lockar boka in en glaciärkurs nästa år, DNT i Norge ger nog fler än STF, och lär dig mer om hur man färdas på is.

Tack för ditt svar! Förstår inte riktigt var du var någonstans men det kan kvitta just nu. Mina vandringar utför jag dock gärna bortom leder och rekommenderade färdvägar.

Om alla glaciärer finns utmärkta på fjällkartan är en intressant frågeställning. Då måste man ju genast ställa följdfrågan, vilken information har kartritarna använt för att bestämma vad som är glaciär eller inte? Flygbilder? Äldre kartor (och vad grundade de i sin tur sin bedömning på?)? Observationer i fält (hur?)? De har nog inte varit ute på varje misstänkt snöfläck med markradar i alla fall... Någon som är mer insatt får gärna fylla i!

Vill veta mer om på vilka grunder man bestämmer vad som ska ritas ut som en glaciär eller inte innan jag gladeligen knatar ut på något större snöfält fast det inte är markerat som en glaciär på kartan. Diskuterades det exempelvis inte för så länge sedan på någon tråd här på Utsidan om Lantmäteriverkets nya riktlinjer som skulle innebära att vissa glaciärer inte kommer att ritas ut framöver?

Filmvisning i Tarfala lät ju intressant, det behöver jag kolla upp!

Jo, jag vill absolut gå glaciärsäkerhetskurs och kanske även en glaciologikurs men av flera olika anledningar lär de nog få vänta tills efter sommarens vandring eller längre. Just nu vill jag lära mig hur man inte färdas på is... Men visst, jag ska nog ta en titt på vilkar glaciär-relaterade titlar som det lokala biblioteket har till utlåning.

Där fick du till det. Omöjligt att läsa utan att ett leende sprider sig i ansiktet.

Själv utsätter jag mig naturligtvis för vissa risker, eftersom jag inte bara tar mig utanför ytterdörren utan ännu längre - liksom du själv. Stenskravel innebär rasrisk, och sådant har jag ofta gett mig upp på. Grus och morän är väl knappast någon fara om man inte upptäcker någon glaciär (eller is) i närheten. Man kan ju spana efter vattenflöde också, eftersom urgröpningar väl oftast görs av dem. Detta känner vi ju alla till när vi står inför en vanlig snö-/isbrygga. Att snö-/isfält (även gamla) som saknar ett vattenflöde skulle vara osäkra att gå på har jag inte hört talas om (det skulle i så fall vara i kanterna och runt stenar, men det är ju ganska självklart).

Tack Hans! Är lite rädd att mina inlägg kan uppfattas som om jag mest är bitter och missnöjd...

Ja, jag ser stenskravel som den absolut största risken med att ensam bege sig upp på högre höjder. Och då behöver det inte vara brant terräng med risk för ras utan det är just bruten fotled (se tidigare inlägg) med hypotermi som följd som jag ser som det mest sannolika olycksscenariot. Denna risk har jag tänkt att minska genom att hyra en PLB och att alltid ha med mig vindsäck och varma kläder, även på dagsturer.

Jo, det där med vattenavrinning är ju en intressant aspekt att fundera på. Risken för glaciärbrunnar och farliga snö/is-broar borde ju inte vara stor om det inte finns något större synligt flöde eller fåra längst ner. Men det skulle ju fortfarande ev. kunna finnas en ismassa i rörelse därunder som kan bilda otrevliga sprickor.

Men om det vore rimligt att anta (som någon föreslog i en annan tråd) att i små glaciärer (med tunnare istjocklek) blir sprickorna så små att man inte kan trilla ner i dem, då vore det ju inte så mycket att fundera på eller hur? Men är det verkligen så?

Någon kanske vet mer om detta. Så man behöver ju inte vara rädd för allt.

Precis! Jag hoppas också att någon kunnig kan befria mig från onödiga rädslor. Borde kanske döpt tråden till "Hjälp mig bli av med min snöfältsfobi"?

Grundfrågorna som jag funderar på är:
1. Finns det alltid något synligt attribut som särskiljer glaciärer från snöfält; ändmorän, nedskuren gryta, eller vad det nu må vara?
2. Om man råkar vandra ut solo på en glaciär som är liten och inte utsatt på kartan, utsätter man sig för några betydande risker då (som är jämförbara med att traska ut på en större glaciär)?

 

[Mangee]

Nu är jag inte helt säker men angående vad som nu klassificeras som glaciär så tror jag att jag läste något om att lantmäteriet nu har krav på en tjocklek över 40 meter för att det ska finnas med på kartan och inte klassas som ett snöfält. Det är antagligen anledningen till att glaciären söder om unna reita på väg upp till passet väster om pyramiden nu inte längre finns med på nya kartor även om den kan kräva stegjärn för att ta sig upp för den på sensommaren.

 

[Tobbe C]

Jo, det var väl så det var. Men det tåls ju att fundera på om dessa nedklassificerade glaciärer är säkrare än de större...

 

[veni]

Följde tråden med intresse då även jag har en konstant rädsla när jag måste gå över ett snöfält eller liten glaciär. Har också svart att se skillnaden. Försöker undvika det då jag för det mesta vandrar solo. Sommaren 2012 fanns det mycket snö kvar i fjällen och det fanns ibland inte något val. Bifogar några bilder på snöbryggor som jag fick gå över, farligt eller inte? Kanske oroade jag mig i onödan. Snön var packat och ibland fanns det svaga spår från folk som gick tidigare. Just på denna sträcka gick inte mycket folk. Jag hade högsommarväder i en hel vecka och då smälter snön kanske fort men kanske ändå inte så fort att man behöver oroa sig. Undrar hur ni tänker?

 

[Akklokk]

Det är väl just om det är strömmande vatten under som man ska vara extra försiktig? Jag hade iaf glatt gått över bild 2 och 3, men nog hållit mig till kanten snö/barmark på dom andra två.

 

[fowwe]

Akklokk hann före och jag delar i stort hans uppfattning. Mer detaljerat så tycker jag så här.

Vad jag kan se av fotona är det snöfält på allihop och ingen glaciär (med någon reservation för foto nr 2 där man ju bara ser en del av snöfältet).

1. På översta fotot skulle jag absolut undvika att gå nära vattnet men inga problem att gå runt på vänster sida där nivån är ett par meter högre. Det går dock inte att se om det kommer in en vattenkanal från vänster, om man kan misstänka det (t ex genom att snöfältet inte lutar uppåt) får man bedöma saken mer noggrant. (Snöfältet i bakgrunden kan dölja vatten i sin mitt. Att gå över där det lutar ser jag däremot inga problem med.)

2. Om det på det andra fotot är ett snöfält och inte kanten på en glaciär är det bara att gå över. Största risken där är halkrisken, om snön är mycket hård. Man kan ju gå ut en meter och känna efter om sulorna räcker.

3. På det tredje fotot går det inte att se om det går en vattenström under. Om det inte gör det, eller den är liten, kan man gå över. Jag tror att det är så här, inte mycket vatten. Möjligen viss risk för svaga kanter och urgröpning under snön, men man kan stöta med staven några gånger för att kolla. Skulle man mot förmodan gå igenom med ett ben är enda risken att man skrapar benet eller vrickar foten. Jag skulle bedöma den som väldigt liten om man tar det lugnt.

4. På fjärde bilden lutar snön uppåt till höger. Jag skulle undvika att gå nära vattnet och istället gå 1-2 meter från klippan i bakgrunden. Men för att komma dit gäller det att det inte finns vatten under isen till höger. Men det ser ut att finnas, och då skulle jag söka mig ännu längre till höger, utanför bild. Om isen stiger där kan man gå över.

 

[fowwe]

Borde kanske döpt tråden till "Hjälp mig bli av med min snöfältsfobi"?

Ja, fobier har de flesta av oss. Men ju fler snöfält du går över desto mer kommer du att kunna bedöma dem. Ta chansen när du ser ett. Kan ju vara bra att undvika de skummaste...

/Hans

 

[veni]

Tack för svaret, jag har nog i stort sett gjort så som du beskrev Hans. Stavarna är till stor hjälp för att känna efter när man korsar snöfält. Det kändes mest otäck vid den fjärde bilden även ner jag sökte mig till höger. Jag skulle tro att vid en normal sommar är det nog barmark på alla dessa ställen.
På något ställe bröt jag igenom snön och ramlade men då var jag redan över. Oftast är det på kanten som snön ger efter.