Skor

[Jörgen Fjaderlatt.se]

Jag tycker det finns flera aspekter på hållbarhet som tål att vridas och vändas på. Min erfarenhet är t ex inte att Goretex-foder håller sig vattentät speciellt många säsonger.

Det beror också på vad man menar med "hållbara" i övrigt. Om man menar "sitter kvar på foten utan större hål och med sulans mönster någorlunda användbart/skönjbart" så håller nog många kängor betydligt längre än gympadojor/terränglöpningsskor. I teorin går det väl att göra kängor som håller för evigt. Frågan är väl hur sköna de är att gå med och hur tungt det blir.

Jag brukar köpa nya mesh-skor varje säsong, men då använder jag dem en hel del till vardags under sommarhalvåret också. Upplever nog att de flesta gör ungefär samma sak med fritidsskor eller löparskor. Vad som gör det angeläget att byta är när man märker att sulan inte längre har sin ursprungliga svikt och alltså inte skyddar fotsulan/dämpar som det var avsett. Skillnaden mot kängor är väl då att kängor inte dämpar alls eller mycket mindre. Om kängor har dämpande sula föreställer jag mig att denna är av ungefär samma sammansättning och livslängd som de som man finner på löparskor.

Min erfarenhet av kängor och stövlar är att de gör ondare på fötterna när jag vandrar i dem och sannolikheten för skavsår är mycket, mycket större. Har aldrig haft skavsår med gympadojor "trots den blöta fotens filosofi". Många talar lyriskt om hur skönt det är att ta på lägerskorna på kvällen, efter en lång dags vandring. Indikerar inte detta att det man vandrat i är mindre skönt för fötterna än det man använder på kvällen (typ gympadojor)?

Så sammanfattningsvis så är det naturligtvis önskvärt att köpa skor som håller länge, men om detta får alltför negativa konsekvenser för hur jobbigt det är att gå med dem (tunga) och hur restriktiva de är för fötternas naturliga rörelsemönster (gör ont) så väljer jag personligen en lättare och bekvämare lösning och tar kostnaden.

Sedan kan man ju fundera över löparskofabrikanternas möjligheter och motivation till att göra skor/sulor som både dämpar bra och håller länge...

Jörgen

 

[hannulan]

Vad säger du då Jörgen om det här med argumentet med packningens vikt.

Jag har sett att du själv skriver att det går med tunnare skor (mesh-skor) eftersom packningen är mkt lättare. Men om jag inte ändrar packningen (dvs detta argument är inte giltigt), ger summan av de andra argumentet ändå fördel för tunnare skor?

 

[Martin Fjäderlätt]

En annan aspekt är att det är trevligt (för vissa ett krav) att köpa dyr friluftsutrustning om man kan använda den i vardagen. Mina stabila kängor stod i garderoben utom några dagar per år. Är det välanvända pengar?

Nuförtiden har jag samma vardags- som friluftsskor, och även om de med sina EVA-sulor kanske inte håller mer än två år så är det trots allt fler steg per krona än mina tunga och stabila Lundhags eller Hanwag.

För att återgå till ursprungsfrågan tror jag inte att man behöver så jäkla klossiga skor även om man ligger kring 20 kg. Men just fötter är ju väldigt individuellt, så var och en får nog hitta sin lösning - men jag tycker det finns en poäng med att vara öppen för alla alternativ. Att hundratusentals beväringar med alldeles för tung packning kan knata omkring med sladdriga M90-kängor är möjligtvis ett statistiskt bevis för att kängor inte måste vara så stabila. Eller kanske tvärtom

Jag gillar halvlåga membranförsedda kängor på vandring just därför att de också är så användbara till vardags.

 

[gro]

Jag tycker det finns flera aspekter på hållbarhet som tål att vridas och vändas på. Min erfarenhet är t ex inte att Goretex-foder håller sig vattentät speciellt många säsonger.

Det beror också på vad man menar med "hållbara" i övrigt. Om man menar "sitter kvar på foten utan större hål och med sulans mönster någorlunda användbart/skönjbart" så håller nog många kängor betydligt längre än gympadojor/terränglöpningsskor. I teorin går det väl att göra kängor som håller för evigt. Frågan är väl hur sköna de är att gå med och hur tungt det blir.

Ja, man kan ju som bekant välja skor utan gore-tex foder, de håller iaf mig torrskodd. Mina lundhagare är vid god vigör trots ett mileage på runt 80 mil. Räknar kallt med att de kommer vara med mig ett par tiotal år till. Jag har inte heller fått några som helst skavsår av dem, trots att första turerna var rätt långa. Har däremot fått blåsor av dyra löparskor (med ej skav..). När sulan på mina kängor är slut kan jag sula om dem och därmed fortsätta använda dem. Eftersom de inte har något membran krävs det bara lite fett och vax då och då för att hålla dem vattenresistenta. Varje säsong får de en ny ullsula också. Visst, dessa kängor väger mer än meshskor, men de är enligt mig skönare att gå i och inte så tunga att det bekommer mig.

Jag brukar köpa nya mesh-skor varje säsong, men då använder jag dem en hel del till vardags under sommarhalvåret också. Upplever nog att de flesta gör ungefär samma sak med fritidsskor eller löparskor. Vad som gör det angeläget att byta är när man märker att sulan inte längre har sin ursprungliga svikt och alltså inte skyddar fotsulan/dämpar som det var avsett. Skillnaden mot kängor är väl då att kängor inte dämpar alls eller mycket mindre. Om kängor har dämpande sula föreställer jag mig att denna är av ungefär samma sammansättning och livslängd som de som man finner på löparskor.

Har aldrig känt behovet av dämpning i vandringskängor, normalt sviktar underlaget i naturen mer än asfalt gör.

Min erfarenhet av kängor och stövlar är att de gör ondare på fötterna när jag vandrar i dem och sannolikheten för skavsår är mycket, mycket större. Har aldrig haft skavsår med gympadojor "trots den blöta fotens filosofi". Många talar lyriskt om hur skönt det är att ta på lägerskorna på kvällen, efter en lång dags vandring. Indikerar inte detta att det man vandrat i är mindre skönt för fötterna än det man använder på kvällen (typ gympadojor)?

Ja, skavsår i mina nuvarande kängor har jag som sagt inte haft, så det får stå för dig. Likaså att du vandrat med kängor som du fått ont av, det har jag lite svårt att förstå. Men respekterar det. Att lägerskorna känns sköna kanske kan bero på att de haft samma skor under stor belastning hela dagen, och att allt ombyte skulle kännas skönt? Om vi skulle jämföra med nåt annat; Ponera att du ska vila så gott du kan, vad väljer man då? Hmm, kanske en stor skön säng från hästens. Du lägger dig och i början är det jätteskönt, du kanske till och med somnar. Vaknar, ligger stilla i samma ställning, blir lite obekväm, lägger dig på mage, alltså dög inte en riktigt dyr och fin och skön säng, du var ändå tvungen att vända dig, att ändra position. Fortsätter att ligga och vila, till slut, efter några timmar för vissa, dagar för andra, så räcker inte positionerna i sängen till, man blir rastlös och STÄLLER sig upp. Plötsligt upplever man att det var jättejätteskönt att ställa sig upp, men om du skulle fråga vem som helst vad som är skönast, att ligga i en hästens säng eller stå upp, så skulle alla välja att ligga ner. Omväxling är alltid bra, och att byta från ett par ingångna, svettiga, men ändock sköna skor till ett par svala nya kommer alltid kännas skönt. Testa att byta från dina meshskor efter än lång dag till ett par träskor så kommer du också känna att det är rätt skönt.

Så sammanfattningsvis så är det naturligtvis önskvärt att köpa skor som håller länge, men om detta får alltför negativa konsekvenser för hur jobbigt det är att gå med dem (tunga) och hur restriktiva de är för fötternas naturliga rörelsemönster (gör ont) så väljer jag personligen en lättare och bekvämare lösning och tar kostnaden.

Sedan kan man ju fundera över löparskofabrikanternas möjligheter och motivation till att göra skor/sulor som både dämpar bra och håller länge...

Jörgen

Nja, det är fler parametrar än vikt som avgör hur jobbiga ett par skor är att gå i, sulans utformning, hur lädret är sytt, placering av stoppning (ett idiotiskt påfund) osv. Och som sagt går du omkring i skor du får ont av tycker jag du ska fundera över varför du skall ut och vandra.


Litet tillägg, jag går gärna i Lundhagarna till vardags, det är mest min bättre hälft som reagerar negativt på det! Löparskor använder jag inte alls till vardags, och skulle inte heller ha på mig halvhögamembrankängor, inte meshskor heller. Gillar inte den sportiga looken så mkt överhuvudtaget, behöver inte signalera att jag är någon aktiv typ, färgglada prasselkläder går bort i urban miljö.

 

[gro]

För att svara på originalfrågan så kan jag säga att jag gick en fin tälttur i Aurland iförd ett par blundstones #500 som närmast får klassas som stallkänga. Inget stöd alls och sladdrig sula. Märkte inte så stor skillnad med mina 14 kilo packning, men däremot blev jag lite blöt stundtals. Trevligt var det iaf. Kan ju tillägga att jag väger en del själv också (85 kilo, är mkt enligt mig iaf), och det påverkar säkert skobehov lika mycket som packningsvikt.

 

[Jörgen Fjaderlatt.se]

Vad säger du då Jörgen om det här med argumentet med packningens vikt.

Jag har sett att du själv skriver att det går med tunnare skor (mesh-skor) eftersom packningen är mkt lättare. Men om jag inte ändrar packningen (dvs detta argument är inte giltigt), ger summan av de andra argumentet ändå fördel för tunnare skor?

Jag anser egentligen inte att packningens vikt har så stor betydelse för skovalet, eftersom det enligt min uppfattning inte är så att "kängor" (vilket är ett oerhört vitt begrepp med så många olika varianter att begreppet nästan är oanvändbart för att kunna föra en meningsfull diskussion) ger så bra vriststöd som man slentrianmässigt gärna tror. Och då blir de bara tyngre för fötterna och kroppen att bära utan att leverera det man förväntar sig.

Behöver man verkligen vriststöd så finns det enklare och lättare lösningar enligt min åsikt (jag vet att alla inte delar den). Sporttejp t ex eller specialgjorda ankelstöd/vriststöd som oftast är lättare i kombination med lätta skor än motsvarande kängor. Detta har också samma fördel som att inte bära täta regnkläder när det inte regnar. Dvs man har vriststödet i ryggsäcken tills man kommer till den typ av terräng som man anser sig behöva den för. På samma sätt som det är energieffektivare att bära de stegjärnsfasta kängorna i ryggsäcken istället för på fötterna fram till den glaciär där man behöver dem (och stegjärnen).

Men om man aldrig har provat lätta skor så tycker jag att det är ett tungt (!) argument att peka på att med en lätt packning blir belastningen på vristerna rimligen såpass mycket lättare att detta borde kunna leda till att man skulle vara villig att prova en lättare sko.

Det är ju trots allt så att de flesta som använder lätta skor har tidigare använt tyngre saker. Många som anser att detta inte är lämpligt verkar inte argumentera utifrån att själva ha provat. Vilket gör att det blir svårt att föra en meningsfull diskussion. Och, ja, det finns personer som provat lätta skor på vandring och sedan växlat tillbaka till kängor. Dock tror jag det är mer sällsynt att någon som provat en lättare packning växlar tillbaka till tyngre saker.

Jörgen

 

[Bulingen]

ja, det finns personer som provat lätta skor på vandring och sedan växlat tillbaka till kängor. Dock tror jag det är mer sällsynt att någon som provat en lättare packning växlar tillbaka till tyngre saker.

Jörgen

Jag gillar lätt-packnings-tänket men jag anser att man måste få göra sina personliga val som passar de egna fötterna bäst, även om skorna/kängorna inte råkar vara "lättpackarmässiga".
Du har rätt i att jag inte kommer att växla tillbaka tíll min tidigare, tyngre packning!

 

[Jörgen Fjaderlatt.se]

Jag gillar lätt-packnings-tänket men jag anser att man måste få göra sina personliga val som passar de egna fötterna bäst, även om skorna/kängorna inte råkar vara "lättpackarmässiga".
Du har rätt i att jag inte kommer att växla tillbaka tíll min tidigare, tyngre packning!

Exakt vad jag menade med kommentaren (för övrigt gäller det naturligtvis att alla alltid får göra och gör sina egna val), man skall naturligtvis välja det som passar ens egna fötter och fötter är högst individuella. Eftersom jag själv trivs så väldigt bra med min nuvarande skolösning så vill jag gärna att så många som möjligt skall prova om det är något för dem. Har man provat och sedan väljer något annat har jag den största respekt för detta eftersom valet då bygger på faktisk, personlig erfarenhet.

Jörgen

 

[shalin]

Och, ja, det finns personer som provat lätta skor på vandring och sedan växlat tillbaka till kängor. Dock tror jag det är mer sällsynt att någon som provat en lättare packning växlar tillbaka till tyngre saker.

Jag tillhör denna minoritet (?), prövade lätta skor INNAN jag köpte mina crispikängor. Testade ett par olika varianter men resultatet blev hela tiden en otrevlig smärta i hälsenefästet. Tillslut köpte jag mig ett par tunga kängor och har inte haft några problem sen dess.

Har funderat på vad detta kan bero på, då jag gärna skulle slippa de tunga kängorna. Någon som har någon ide? Efter en massa löpning och innebandy vill jag gärna tro att jag har ganska bra fotleder, men uppenbarligen inte.

 

[Malindo]

Jag tillhör denna minoritet (?), prövade lätta skor INNAN jag köpte mina crispikängor. Testade ett par olika varianter men resultatet blev hela tiden en otrevlig smärta i hälsenefästet. Tillslut köpte jag mig ett par tunga kängor och har inte haft några problem sen dess.

Har funderat på vad detta kan bero på, då jag gärna skulle slippa de tunga kängorna. Någon som har någon ide?

En bra byggd vridstyv känga med rullande (ej flexande) steg ger stöd ât fr.a fotens mànga delar samt áven vrist och gör att dessa inte behöver jobba sà mycket som de behöver i en mjuk och flexibel sko; dels pga att foten inte behöver jobba med flexen i varje steg, och dels att fot/vrist inte behöver jobba med att parera ojämnheter i terrángen.

Resultatet är att man blir mindre trött i de muskler och leder som berörs av detta.

OBS: En känga behöver inte vara särskilt hög for att ovan ska gálla (snarare tvärtom), men relativt vrid- och flex-styv (eller vad det kan heta) samt med en sula some ger ett korrekt rull i steget.

OBS: Jag är part i mâlet och tillhor den sk. kängmaffian

 

[Strykarräven]

Men hur blir det om man fortfarande har kvar en stor del av sin "tunga" packning och detta argument inte riktigt håller längre?

Även om jag också tror att mycket av det som skrivs om "vriststöd" mm är mer reklam än fakta, så behöver iaf jag en styv rullsula för att få ut kraft ur mitt steg, när jag går med tung packning. Har känt detta massor av gånger när jag t ex ska till/från tåget med en stor semesterryggsäck, iförd gympaskor. Jag går och går, men i stegavvecklingen så hjälper skorna ingenting, och jag får jobba mkt med vaderna.

Så mitt råd är att testa. Stoppa 20-25kg (vattendunkar/PET-flaskor) i en säck och prova att gå i lite kuperad terräng med ett par sladdriga skor, och med ett par som har styv sula. För mig är valet enkelt. Med 10-13kg däremot upplever jag inte samma problem.

 

[Victor2]

Evighetsdebatten

Några gillar att vandra i gympadojor. Andra i kängor. Punkt.
Börja testa med lätta skor. Funkar det så spara in initialkostnaden för kängor. Funkar det inte så inhandla ett par kvalitetskängor som blir billigare i längden.

Kalkyl för 10 års-period:
5 par gympadojor à 1500 kr = 7500 kr
2 par kängor à 3000 kr = 6000 kr

Egentligen en glädjekalkyl, troligtvis går det åt 5-10 par gympadojor och 1 par kängor under 10 år med normal användning och skötsel.

Själv är jag kängfundamentalist och använder gärna mina tunga men torra och sköna kängor på alla sorters vandringar under hela året, även på vanliga söndagsturer.