Skor

gympadojor à 1500 kr.

Är du från vettet. 1500 spänn för ett par trekkingskor, är det senste trendmönstret, heta märken och guldfärgade skosnören då eller?

Jag betalade 400 kronor för mina Salomon Terralow GTX och har varit supernöjd med dem de senaste två åren.

Men om jag skall vara helt ärlig så om jag hittade ett par bra kängor som vägde runt 400-500 gram istället för det normala 800-1000 gram så hade jag nog också gått med kängor. Jag hade kängor ända fram tills min första dagstur över 5 mil i kuperad terräng. Sedan kände jag att aldrig igen släpa runt på dessa tunga skodon en hel dag igen.
 
Nämen, hurru. Så kan du ju inte säga! Nu lackar jag till, fan. Alla ska gilla samma mat och titta på samma tv-program. Den fria viljan ska bort, likriktning är det nya svarta. OBEY...
peter

Om du är satirisk får du gärna markera med en Smiley. Annars kan jag misstänka att du fullständigt feltolkat mitt försvar för friheten att själv välja vad man föredrar att traska runt i.
 
Är du från vettet. 1500 spänn för ett par trekkingskor, är det senste trendmönstret, heta märken och guldfärgade skosnören då eller?

Jag betalade 400 kronor för mina Salomon Terralow GTX och har varit supernöjd med dem de senaste två åren.

Men om jag skall vara helt ärlig så om jag hittade ett par bra kängor som vägde runt 400-500 gram istället för det normala 800-1000 gram så hade jag nog också gått med kängor. Jag hade kängor ända fram tills min första dagstur över 5 mil i kuperad terräng. Sedan kände jag att aldrig igen släpa runt på dessa tunga skodon en hel dag igen.

Eftersom jag också löptränar mellan 50 till 100 mil om året tar jag hellre kostnaden för ett par kvalitetsskor än får skador. Samma kvalitetskrav ställer jag på trekkingskor om de ska användas mer än några dagar om året.
 
Om du är satirisk får du gärna markera med en Smiley. Annars kan jag misstänka att du fullständigt feltolkat mitt försvar för friheten att själv välja vad man föredrar att traska runt i.

Jo, men friluftsliv är en för snäv aktivitet där det inte finns utrymme för egna tokerier, allt som är undermåligt kan vara ett alternativ, över det är pansarbatalj och nordpolsexpeditioner.

Att gå i kängor, trä på nya skosnören, peta bort en sten under sulan, det är mycket som kan gå fel om du inte lär dig först. Kanske borde fundra på att gå en "Vandra i kängor-kurs". Att bara knata på utan missöden lär man ju sig bara vad som funkar, vad kan man dra för rimliga slutsatser av ett sånt resultat? Nä...Fel och katastrof, det är lärorikt. :)


peter
 
Jag tillhör denna minoritet (?), prövade lätta skor INNAN jag köpte mina crispikängor.
*Räcker upp handen* Även jag har prövat att gå med meshskor enligt Jörgens filosofi, men får tyvärr konstatera att mina fötter inte klarar det. Huden blir svampig och jag får skav, så det blev åter till kängorna. Även om jag numera försöker hitta någorlunda lätta membranförsedda sådana istället för de tunga i helläder. För mig är väta den kritiska faktorn, i mindre grad stöd och vridstyvhet även om det nog också spelar in.
 
Själv är jag kängfundamentalist och använder gärna mina tunga men torra och sköna kängor på alla sorters vandringar under hela året, även på vanliga söndagsturer.

"kängfundmentalist", "kängmaffia"? Religion eller organiserad brottslighet? Inför min kommande resa i för mig helt nya förhållanden har jag tvekat lite mellan mina New Balance, 7 hg eller så, med rejäl sula, och mina grova klunsiga Meindl-kängor, 1.1. kg. Det blir förmodligen det senare. Dels kan förhållandena vara rätt geggiga där jag ska gå (tänk om strumpor var lika lätta att tvätta som människor!), dels har jag under provgång märkt att det förra paret trycker en del mot mitt förbenade hälsenefäste (vänster fot).

Jag borde ha rätt bra ben eftersom jag springer en hel del (det bör underbenen tjäna på) och över
lår- och rumpmuskler mer specifikt. Däremot har jag obotligt dåligt balanssinne. Men jag tycker mig ha märkt att skons höjd har stor betydelse för just hälsenorna och deras fästen. Över fotknölarna kan vara optimalt. I Frankrike där man stönar äver min tunga packning (tält? det finns ju stugor! ja, och på stugor finns också ofta en jävla massa stora vandringsgrupper) påpekar man göärna att mina skor är alldeles för lätta.

Så jag tror det blir pansarkängorna. På låglandet blir det däremot alltid låga skor.
 
Är du från vettet. 1500 spänn för ett par trekkingskor, är det senste trendmönstret, heta märken och guldfärgade skosnören då eller?

Jag betalade 400 kronor för mina Salomon Terralow GTX och har varit supernöjd med dem de senaste två åren.

Men om jag skall vara helt ärlig så om jag hittade ett par bra kängor som vägde runt 400-500 gram istället för det normala 800-1000 gram så hade jag nog också gått med kängor. Jag hade kängor ända fram tills min första dagstur över 5 mil i kuperad terräng. Sedan kände jag att aldrig igen släpa runt på dessa tunga skodon en hel dag igen.

Skulle 800-1000 gram vara det normala för ett par kängor? Mina tyngsta, stegjärnsfasta, väger 1600 gram. Mina lättaste 1100 gram. Har även ett mer normalhögt, icke stegjärnsfast, par, som väger 1400 gram. 400-500 är mindre än de flesta löparskor väger.
 
Vi gamlingar

kommer ihåg resonemanget att kängvikten x5 mot på ryggen. Mina lättaste gågna "lägerskor" låga randsydda kängor med ovanläder som lågskor och vikt som dylika, men bra rejäl och hal hård lädersula i botten. Med COs luffarsulor och gummiklack från vänlige invandrarskomakarn på hörnet väger de in under kilot för paret. (Jodå de funkar som nätmesh i fuktigt underlag)
Bekväma Rockport Rain Walker väger likaledes.
Med under 14 kg på ryggen upplever jag ingen skillnad i stabilitet, däremot blir strumporna betydligt våtare i lägerskorna. Torrast blir strumporna över tiden i nätmeshskor, föga förvånade....
FN-låg och andra arbetsskor i låg kängmodell uppvisar samma fenomen men till 1200-1400g vikt.
Stabila kängor med minst vikt på min våg väger in mellan 1500-2100g.
Min upplevda vikt på foten är att skodon känns som 5x på ryggen, tro eller fostran spelar ingen roll, det är min subjektiva upplevelse.
Sulans betydelse för avtrampet skall inte underskattas.
 
En av de saker som slår mig från beretelser som jag hört från vandrare som testar på detta med lättskor är att de då lämnar sin kängor (den lösning de vet fungerar) hemma och tar endast med sig sina lättskor. Det verkar väldigt korkat i mina ögon, det är en sak att man har det som mål och att man gör det på andra längre vandringen och framåt men att man spelar hazard så mycket med sin vandring och sin säkerhet är för mig bara absurditeter.

Alla tycks vara överens att vikten man bär på ryggen är mycket lättare än den man bär på föttena även om sifrorna växlar mellan x3 och x7...så varför inte då spänna kängorna på ryggan första vandringen med lättskorna? Är man så himla "lätt-kåt" att man måste se viktbesparingen direkt?

Jag har ofta kört dubbel lösningar när det är någonting som jag tvekat om, senast var det dubbla kök ("testköket" var då ett toppmonterad gaskök, som jag mycket riktigt hade blivit vansinnigt på om jag inte haft bensinköket att falla tillbaka på).
Skulle jag börja tarpa i fjällen skulle jag första vandringen bära både min scout-tarp och ett tält och likadant om jag skulle testa ersätta regnjackan med en poncho, båda skulle få följa med till att börja med.

Givetvis finns det grejer som inte är lika avgörande som man kan riskera att testa utan backup-alternativ.
En sak som är svår att testa med backup är ryggsäck men den kan testas på läglandet med ganska god behållning till skillnade från mycket annat.

Är jag den enda som gör på detta sättet?!?
 
1:a gången jag körde med lättskor hade jag inte mina kängor med mig.
Men då hade jag testat lågskorna under dagsvandringar för att se om de höll för mina krav.

Om man ger sig ut med bara lågskor och inte testat detta tidigare så måste jag säga det är något korkat!
Precis som du säger, Fabian, så vet man inte vad resultatet blir!

Men har man testat hemma så kan jag faktiskt inte se någon anledning till att ha med kängorna också.

//Peter
 
En av de saker som slår mig från beretelser som jag hört från vandrare som testar på detta med lättskor är att de då lämnar sin kängor (den lösning de vet fungerar) hemma och tar endast med sig sina lättskor. Det verkar väldigt korkat i mina ögon, det är en sak att man har det som mål och att man gör det på andra längre vandringen och framåt men att man spelar hazard så mycket med sin vandring och sin säkerhet är för mig bara absurditeter.

Alla tycks vara överens att vikten man bär på ryggen är mycket lättare än den man bär på föttena även om sifrorna växlar mellan x3 och x7...så varför inte då spänna kängorna på ryggan första vandringen med lättskorna? Är man så himla "lätt-kåt" att man måste se viktbesparingen direkt?

Jag har ofta kört dubbel lösningar när det är någonting som jag tvekat om, senast var det dubbla kök ("testköket" var då ett toppmonterad gaskök, som jag mycket riktigt hade blivit vansinnigt på om jag inte haft bensinköket att falla tillbaka på).
Skulle jag börja tarpa i fjällen skulle jag första vandringen bära både min scout-tarp och ett tält och likadant om jag skulle testa ersätta regnjackan med en poncho, båda skulle få följa med till att börja med.

Givetvis finns det grejer som inte är lika avgörande som man kan riskera att testa utan backup-alternativ.
En sak som är svår att testa med backup är ryggsäck men den kan testas på läglandet med ganska god behållning till skillnade från mycket annat.

Är jag den enda som gör på detta sättet?!?

Antagligen inte (irl iaf), men det är få förunnat att äga 2 uppsättningar, även om en del är billiga diy-grejer. Jag som kom "bakifrån" köpte lätt på vad jag ansåg vara "beprövat" eller "borde funka" och tåligare saker på annat, och särskilt på sånt jag tänkte ha länge. Lättare är ju en grej som kommer vid ömsningen efter hand.


peter
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg