Tack! Eftersom mina åsikter och ställningstaganden, möjligen till skillnad mot dina, är under ständig omprövning grundad på fakta är jag alltid mottaglig för sakliga argument. Jag kan dessutom tillägga att jag, trots att jag är medlem i SNF, om än väldigt passiv, är mycket skeptisk till en del av de förändringar av skogsbruket som SNF propagerar för. Exempelvis tror jag inte ett dugg på kalhyggesfritt skogsbruk. Jag kan inte tänka mig, utifrån det jag vet idag, att det är möjligt att tillämpa det annat än på mycket marginella marker. I alla fall inte om man har ekonomiska krav på skogsbruket, och det tycker jag man ska ha. Kanske kan de mest produktiva granmarkerna på sikt, och då menar jag på minst 50-100 års sikt, överföras till kalhyggesfritt skogsbruk.Jag är glad att det initierats en del forskning inom området.
S.k. hyggesfritt må låta vackert i teorin, men i verkligheten tillkommer en hel del praktiska problem, som t.ex. att kunna fälla, upparbeta och transportera ut trädet på ett kostnadseffektivt sätt utan att skada de kvarvarande yngre träden. Det räcker ju med att pröva den s.k. Kronobergs-metoden (även kallad Drettinge-metoden), så ser man vilka problem som kan uppstå i granunderväxten när björkskärmen ska avvecklas.
Min syn på det framtida skogsbruket är att man för att klara mångfalden och ekonomin måste avsätta ytterligare skog till olika skyddsformer, kanske de 17% man avtalade om i Nagoya. Resten av skogsmarken, alltså med undantag av de mer eller mindre marginella marker där kalhyggesfritt är ekonomiskt och praktiskt möjligt, anser jag även fortsättningsvis ska brukas med någon form av trakthyggesbruk. Hänsynen till mångfalden måste dock bli mycket bättre rent generellt. Förmodligen även på en del av de fastigheter som ägs av föreningar inom SNF. Annars klarar vi inte mångfalden.
Ska man som skogsägare klara ekonomin, finns det inte plats för några avsättningar i dagens läge, då dessa tenderar att mest vara slutavverkningsmogen skog.
Hade naturvården nöjt sig med att konfiskera hyggen, hade den ekonomiska effekten inte blivit så kännbar för drabbade skogsägare.
Dessutom har vi i praktiken redan avsatt stora mängder skog i form av skogsimpediment, som dock naturvårdarna vägrar räkna in - trots att skogsimpediment kvalificeras som skog enligt bl.a. FAO.
De som tycker att det "skyddas" alldeles för lite skog idag, kan ju alltid köpa upp egen skog på den öppna marknaden och "skydda" denna från skogsbruk. Det drabbar väl ingen fattig, eller...
Hittar inte belägg för dina påståenden i just detta.
Då får du nog läsa länken ordentligt, ty där finns gott om exempel på hur SNF anser att de svenska skogarna bör skötas.
http://www.naturskyddsforeningen.se/nyheter/dags-en-ny-skogspolitik
Jämför sedan med resultatet från Skogsforums kontroll
http://skogsforum.se/viewtopic.php?f=1&t=25439
Intressant post. Noterar t ex att SNF:s centrala ledning kritiserat hur skogen på Osaby skötts, så där har uppenbarligen förvaltarna inte skött skogen enligt vad SNF centralt önskat. Avverkningarna efter Gudrun och Per kan vi lägga åt sidan, eftersom ju lagen tvingade ägaren att upparbeta, vilket du själv påpekat.
På Stubbhult kunde man säkerligen också gjort bättre val av åtgärder. Noterar även detta.
Du menar väl avverkning till följd av Gudrun och Per?
För på Stubbhult har det ju bevisligen avverkats denna vinter och den avverkningen finns ju ingen anledning att lägga åt sidan.
När det sedan gäller själva föryngringarna som sådana, finns det ju heller ingen anledning att lägga undan de föryngringar som skedde till följd av Gudrun och Per.
De huvudsakliga anledningarna, som jag uppfattat det, till att SNF hoppade av FSC var inte att "reglerna var för mjuka" utan att de ursprungliga intentioner som fanns när FSC bildades, dvs att reglerna skulle diskuteras, förhandlas, stötas och blötas, och på sikt leda vidare mot ett mångfaldsmässigt bättre skogsbruk inte följdes. Alltså att skogsnäringen totalvägrade att förhandla vidare, att hålla processen levande. Näringen ansåg att systemet var klart, att det inte fanns något mera att förhandla om. SNF ville dock i enlighet med ursprungsintentionerna gå vidare mot ett bättre skogsbruk. Till detta har jag dock ingen källa jag kan gå ut offentligt med. Dessutom menade man från SNF att sanktionerna för brott mot FSC:s standard helt enkelt inte fanns. Hur många uppenbara brott mot standarden ska ett bolag tillåtas göra innan de blir ifråntagna sin certifiering?
Tja, man ska ha i minnet att merbetalningen för FSC-certifierat virke (10 kr/m3fub) är löjligt låg, motsvarande endast ca 1-3 % av virkespriset (beroende på sortiment). (Prisskillnaden mellan olika virkesköpare brukar vara klart större än eventuella certifieringstillägg). Marknaden är alltså inte beredd att betala mer för FSC-certifierat virke och då finns det ju bara ett ytterst begränsat utrymme för att ställa diverse inkomstsänkande och/eller kostnadshöjande krav på skogsägaren, liksom möjligheter till kännbara sanktioner.
Jämför detta med jordbrukssidan, där du ofta kan få dubbla priset för att producera KRAV-certifierade råvaror + en massa extra EU-stöd. Då finns ju helt andra möjligheter att ställa inkomstsänkande och/eller kostnadshöjande krav på ekobonden.
/Niklas