Skarvar borta efter skövling
- Trådstartare danhaa
- Start datum
Naturliga Fiender är bäst
Min åsikt är att jakt inte ska tillåtas utan istället ska man försöka återgå till den naturliga näringskedjan eller som några brukar kalla det ett naturligt ekosystem.
Detta innebär att man placerar ut naturliga fiender till (i detta fall) skarven i det område där den vållar för stora skador.
På så sätt minskar beståndet och hålls på rimlig nivå.
MVH KIM
Min åsikt är att jakt inte ska tillåtas utan istället ska man försöka återgå till den naturliga näringskedjan eller som några brukar kalla det ett naturligt ekosystem.
Detta innebär att man placerar ut naturliga fiender till (i detta fall) skarven i det område där den vållar för stora skador.
På så sätt minskar beståndet och hålls på rimlig nivå.
MVH KIM
Re: Re: Re: Historik
[/QUOTE]
Arten heter storskarv (Phalcrocorax carbo), mellanskarv är en underart av storskarv.
/Staffan
[/QUOTE]
Staffan, jag är inte säker på att du har rätt med det där om underart.
Det här med arter är svårt. Storskarven heter på latin Phalacrocorax carbo. Sedan finns det Phalacrocorax carbo carbo (den du antagligen menar) som har en nordligare utbredning, än Phalacrocorax carbo sinesis vilken har många benämningar, nämligen kontinental storskarv, sydlig storskarv eller mellanskarv. Det är möjligt att det är en underart till carbo carbo (tror inte det) men det är ändå antagligen mellanskarven det gäller i här fallet. De två har olika utbredningsområde. Någon bättre bevandrad än jag i Linnés sexualsystem kan säkert reda ut begreppen med släkten, arter, raser osv.
/Hans
[/QUOTE]
Arten heter storskarv (Phalcrocorax carbo), mellanskarv är en underart av storskarv.
/Staffan
[/QUOTE]
Staffan, jag är inte säker på att du har rätt med det där om underart.
Det här med arter är svårt. Storskarven heter på latin Phalacrocorax carbo. Sedan finns det Phalacrocorax carbo carbo (den du antagligen menar) som har en nordligare utbredning, än Phalacrocorax carbo sinesis vilken har många benämningar, nämligen kontinental storskarv, sydlig storskarv eller mellanskarv. Det är möjligt att det är en underart till carbo carbo (tror inte det) men det är ändå antagligen mellanskarven det gäller i här fallet. De två har olika utbredningsområde. Någon bättre bevandrad än jag i Linnés sexualsystem kan säkert reda ut begreppen med släkten, arter, raser osv.
/Hans
Skarvtaxonomi
Hans, jag är biolog och jag har faktiskt rätt (i just den här frågan iallafall...)
Jag ska försöka förklara de biologiska begreppen klass, ordning, familj, släkte, art och underart.
För fåglar är klass: Chordata = ryggradsdjur, ordning: Aves = fåglar, familj: Phalacrocoraidae = Skarvfåglar, släkte: Phalacrocrorax = Skarvar, art: carbo = storskarv, underart: sinensis (den som kallas mellanskarv, lite olyckligt eftersom namnet ger intryck av artstatus) eller carbo.
En arts latinska namn skrivs med släktnamnet och artnamnet dvs Phalacrocorax carbo. Begreppen ras och underart används inom biologin oftast synonymt. För att beskriva exakt vilken underart som åsyftas skriver man Phalacrocrorax carbo sinensis för mellanskarv och Phalacrocorax carbo carbo för den s.k. nominatrasen, dvs den ras som först beskrevs.
Eftersom namnet storskarv åsyftar arten och inte rasen, kan det bli lite förvirrande. Man kan alltså säga storskarv när man åsyftar mellanskarv och tvärtom, dock inte mellanskarv när man åsyftar någon av de andra raserna, carbo (atlanten) eller maroccanus (Marocko). Mellanskarven, rasen sinensis, finns i östra och södra Europa inkl Östersjön. Vad jag vet finns bara rasen carbo längs Europas atlantkust.
Det är mycket svårt att i fält skilja raserna åt.
mvh Staffan
Hutt; sa:
Hans, jag är biolog och jag har faktiskt rätt (i just den här frågan iallafall...)
Jag ska försöka förklara de biologiska begreppen klass, ordning, familj, släkte, art och underart.
För fåglar är klass: Chordata = ryggradsdjur, ordning: Aves = fåglar, familj: Phalacrocoraidae = Skarvfåglar, släkte: Phalacrocrorax = Skarvar, art: carbo = storskarv, underart: sinensis (den som kallas mellanskarv, lite olyckligt eftersom namnet ger intryck av artstatus) eller carbo.
En arts latinska namn skrivs med släktnamnet och artnamnet dvs Phalacrocorax carbo. Begreppen ras och underart används inom biologin oftast synonymt. För att beskriva exakt vilken underart som åsyftas skriver man Phalacrocrorax carbo sinensis för mellanskarv och Phalacrocorax carbo carbo för den s.k. nominatrasen, dvs den ras som först beskrevs.
Eftersom namnet storskarv åsyftar arten och inte rasen, kan det bli lite förvirrande. Man kan alltså säga storskarv när man åsyftar mellanskarv och tvärtom, dock inte mellanskarv när man åsyftar någon av de andra raserna, carbo (atlanten) eller maroccanus (Marocko). Mellanskarven, rasen sinensis, finns i östra och södra Europa inkl Östersjön. Vad jag vet finns bara rasen carbo längs Europas atlantkust.
Det är mycket svårt att i fält skilja raserna åt.
mvh Staffan
Trist att se!
Alltid trist att se när folk inte accepterar "naturen" på gott och ont.
Många gånger är det ju "ekonomiska" intressen som styr. Jag har vid ett flertal tillfällen hör vilda antirovdjursmonologer från samer och jägare och blir lika bedrövad varje gång. Kanske samma sak med fiskare och skarvar.
Jag hade inte en så stark uppfattning om det men jag reagerade stark då jag tycket att folk som lever av naturen, samer, fiskare och så vidare som får så mycket till skänks från naturen inte kan acceptera andra delar av den som kan tyckas "stjäla" av deras gåva.
Jägares gnäll att vargen river deras jakthundar har jag absolut inte någon förståelse för. Om man avlar hund för att ta ut i naturen för att jaga djur för skoj skull får man acceptera att ett 10-tal hundar blir rivna av de element som finns där. Att gnälla över ett 10-tall hundar rivna under jakt när 100-tals blir skjutna av sina egna ägare varje år är att överreagera.
Nu har jag blivit vinklad i denna debatt men jag är bedrövad när folk inte kan acceptera "konkurrenter" till de rikdomar man får till skänks.
Alltid trist att se när folk inte accepterar "naturen" på gott och ont.
Många gånger är det ju "ekonomiska" intressen som styr. Jag har vid ett flertal tillfällen hör vilda antirovdjursmonologer från samer och jägare och blir lika bedrövad varje gång. Kanske samma sak med fiskare och skarvar.
Jag hade inte en så stark uppfattning om det men jag reagerade stark då jag tycket att folk som lever av naturen, samer, fiskare och så vidare som får så mycket till skänks från naturen inte kan acceptera andra delar av den som kan tyckas "stjäla" av deras gåva.
Jägares gnäll att vargen river deras jakthundar har jag absolut inte någon förståelse för. Om man avlar hund för att ta ut i naturen för att jaga djur för skoj skull får man acceptera att ett 10-tal hundar blir rivna av de element som finns där. Att gnälla över ett 10-tall hundar rivna under jakt när 100-tals blir skjutna av sina egna ägare varje år är att överreagera.
Nu har jag blivit vinklad i denna debatt men jag är bedrövad när folk inte kan acceptera "konkurrenter" till de rikdomar man får till skänks.
Re: Naturens långfinger
De som ligger bakom den här skövlingen har troligen gjort det för att de oresonabelt inte gillar skarven och vill ha bort den. Men skarvarna byter bara område och sprids till nya kolonier, så de motverkar sitt eget syfte(långfingret även på kortare sikt). Eller de skiter nog i att andra som kanske inte heller gillar skarv får "stå ut med den", så länge den försvinner från deras trakter. Ville de begränsa skarvens utbredning borde de gjort som nämndes i artikeln ovan, dvs. låtit skarven vara ifred.
Mitt intryck är att skarven verkar gilla att slå sig ner i stora kolonier på begränsade ytor, om de tillåts vara ifred. Sedan, när deras frätande avföring tagit död på all växtlighet på vald ö och boplatserna försämras så drar de vidare, och med tiden läks den ö skarvarna bott på.
Mvh Raskesven/ som också gillar skarven men som, om din teori är riktig, vilket jag tror, gärna ser att antalet skarvar minskar genom att vi lyckas få ekosystemet att återgå mot ett normalläge med mindre näringsämnen, sans i fisket osv.
Jag har ett svagt minne av att det var en likartad skövling i just Kalmarsund, som någon nämnde, på 1970-talet som fick skarvarna att då splittras upp och snabbt börja sprida sig till nya ställen? Kanske det var den utlösande mekanismen, och samtidigt var förutsättningarna som du nämner gynnsamma för skarven.Stadan; sa:
De som ligger bakom den här skövlingen har troligen gjort det för att de oresonabelt inte gillar skarven och vill ha bort den. Men skarvarna byter bara område och sprids till nya kolonier, så de motverkar sitt eget syfte(långfingret även på kortare sikt). Eller de skiter nog i att andra som kanske inte heller gillar skarv får "stå ut med den", så länge den försvinner från deras trakter. Ville de begränsa skarvens utbredning borde de gjort som nämndes i artikeln ovan, dvs. låtit skarven vara ifred.
Mitt intryck är att skarven verkar gilla att slå sig ner i stora kolonier på begränsade ytor, om de tillåts vara ifred. Sedan, när deras frätande avföring tagit död på all växtlighet på vald ö och boplatserna försämras så drar de vidare, och med tiden läks den ö skarvarna bott på.
Mvh Raskesven/ som också gillar skarven men som, om din teori är riktig, vilket jag tror, gärna ser att antalet skarvar minskar genom att vi lyckas få ekosystemet att återgå mot ett normalläge med mindre näringsämnen, sans i fisket osv.
Re: Trist att se!
Jag håller i princip med dig om ovanstående men kan också förstå den andra sidan av saken. Jag kan som exempel ta min egen trädgård. Jag är på intet sätt ekonomiskt beroende av utfallet av våra mödor när det gäller grönsaker men blir ändå förbannad varje gång rådjuren käkar upp allt och tänker att nästa gång det visar sig skjuter jag. Mördarsniglarna för vi utrotningskrig mot. Jag har alltså inte svårt att sätta mig in i hur man känner det när hela ens levebröd hotas. Det tråkiga i sammanhanget är att fantasin när det gäller att hitta på sätt att undvika skadorna (tex vargen)på intet sätt är lika stor som att sträcka sig efter geväret. Vad gäller skarvarna är ju dessutom kopplingen mellan dem och fisktillgången mycket oklar, och att då börja jaga ohämmat är fel. Att däremot människan (som tillhör ekosystemet på gott och ont) jagar överskottet i populationen ser jag inget fel i, om det sker på rätt sätt. Storskarvar är ju nu totalfredade, men kanske borde man tillåta viss jakt för att lätta på opinionstrycket lite. Att låta naturen ha sin gång som somliga skribenter tycker skulle vara perfekt om det fungerade men hur stort är skarvens normala antal, och vad är ekosystemets normalläge?. Vilka referenser använder vi i den bedömningen?
/Hans
niben; sa:
Jag håller i princip med dig om ovanstående men kan också förstå den andra sidan av saken. Jag kan som exempel ta min egen trädgård. Jag är på intet sätt ekonomiskt beroende av utfallet av våra mödor när det gäller grönsaker men blir ändå förbannad varje gång rådjuren käkar upp allt och tänker att nästa gång det visar sig skjuter jag. Mördarsniglarna för vi utrotningskrig mot. Jag har alltså inte svårt att sätta mig in i hur man känner det när hela ens levebröd hotas. Det tråkiga i sammanhanget är att fantasin när det gäller att hitta på sätt att undvika skadorna (tex vargen)på intet sätt är lika stor som att sträcka sig efter geväret. Vad gäller skarvarna är ju dessutom kopplingen mellan dem och fisktillgången mycket oklar, och att då börja jaga ohämmat är fel. Att däremot människan (som tillhör ekosystemet på gott och ont) jagar överskottet i populationen ser jag inget fel i, om det sker på rätt sätt. Storskarvar är ju nu totalfredade, men kanske borde man tillåta viss jakt för att lätta på opinionstrycket lite. Att låta naturen ha sin gång som somliga skribenter tycker skulle vara perfekt om det fungerade men hur stort är skarvens normala antal, och vad är ekosystemets normalläge?. Vilka referenser använder vi i den bedömningen?
/Hans
Kill the messenger!
Jag menar att det finns ingen naturlig fiende som kan begränsa skarvpopulationen (iallafall ingen predator (rovdjur), möjligen någon parasit eller något virus), eftersom möjligheterna för skarven att öka inte är naturliga. Dessutom är de födobegränsade, så predatorteorin fungerar inte.
Skarven får klä skott för människans aktiviteter som är svåra att åtgärda. Att döda budbäraren brukar ju alltid vara populärt, men inte så effektivt. Om man vidtar åtgärder mot överfiske och övergödning kommer skarven att minska som en följd. Skarven skulle inte försvinna, men minska kraftigt.
/Staffan
Absolut! Mitt i prick.Hutt; sa:
Just det, det var precis det jag menade. Skarven får gärna minska genom restaurering av Östersjön, men man kan inte lösa problemet med överfiske och övergödning genom jakt på skarv. Det är lite av "kill the messenger".Raskesven; sa:
Men ekosystemet är ju "rubbat" av överfiske och övergödning. Det är defintivit inget naturligt ekosystem längre. Jag undrar lite vilken naturlig fiende du vill placera ut, vad som är för stora skador och vad som är rimlig nivå?kim1; sa:
Jag menar att det finns ingen naturlig fiende som kan begränsa skarvpopulationen (iallafall ingen predator (rovdjur), möjligen någon parasit eller något virus), eftersom möjligheterna för skarven att öka inte är naturliga. Dessutom är de födobegränsade, så predatorteorin fungerar inte.
Skarven får klä skott för människans aktiviteter som är svåra att åtgärda. Att döda budbäraren brukar ju alltid vara populärt, men inte så effektivt. Om man vidtar åtgärder mot överfiske och övergödning kommer skarven att minska som en följd. Skarven skulle inte försvinna, men minska kraftigt.
/Staffan
Liknande trådar
Liknande trådar
Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!
Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg