Skarvar borta efter skövling

Vad är egentligen sant?

Skall skarven skyddas? (Onm vi bortser från att lagen säger det alltså)
Yrkesiskarna klagar, men det hör ju så att säga till.
Det sägs att skarven "inte hör hemma" i svensk skärgård, men var hör den då hemma?
Den är totalskyddad, men det är långt ifrån ont om den i sverige.
Att det ser ut som efter ett atomkrig på skarvdrabbade öar är ju lätt att konstatera, men hur lång tid tar det för naturen att återhämta sig?

Kort sagt: vad är sant och vad är rykten opch fördomar?
 
Det är ju många djur som är totalskyddade. Problemet är ju att många bara vill skydda djur som inte anses vara kontroversiella. Svart råttan är ju tex rödlistad (http://www-umea.slu.se/MiljoData/webrod/SOKNING.cfm) i Sverige men det har nog inte många förståelse för? Vist kan en skarvkoloni på mycket kort tid ta livet av en massa träd, men jämför man tex med bävern så är det ju egenligen mycket små arealer som skarven förstör. Skarven skulle säkert kunna klara att jagas nu i Sverige, men att jaga djur "bara" för att minska antalet har jag ingen större förståelse för. Om man tar verkligen hand om bytet så skulle alla typer av jakt få större acceptans:

http://www.jagareforbundet.se/blekinge/bl_sjo/recept/rokt_skarv.htm
 
Naturens långfinger

GustavOh; sa:
Skall skarven skyddas? ...
Kort sagt: vad är sant och vad är rykten opch fördomar?
Skarven är skyddad i EU därför att den är listad i EUs fågeldirektiv, och därigenom är jakt förbjuden.

Sant är att skarven har spritt sig snabbt och blivit mycket vanlig. Om fågeldirektivet skulle skrivits idag så skulle den inte varit med, men direktivet antogs 1979. Sant är också att kolonierna ser inte så estetiskt tilltalande ut för vår art Homo sapiens, samt att det luktar lite illa. Sant är också att skarven idag skulle tåla jakt, om det var tillåtet. Träd och buskar dör ofta där de bor. I skärgårdarna där de flesta skarvar bor är dock träd ofta en ganska ny företeelse.

Fördomarna är många. T.ex. att den äter upp en massa fisk som vi människor annars kunde äta. Analyser av födan visar att den mest (99%) äter fisk vi inte äter. Den är alltså ingen konkurrent till mänskliga fiskare. Den äter varken ål eller andra kommersiellt intressanta fiskarter annat är i något enstaka fall. Storspigg är stapelfödan.

Orsakerna till skarvens återintåg i den svenska faunan på senare tid, efter att i princip varit utrotad, kan man spekulera i. Här följer en teori. Kombinationen av överfiske på rovfiskar i Östersjön och övergödningen har skapat förutsättningar för skarven som förut inte funnits. Mycket näringsämnen och färre och färre rovfiskar har resulterat i en sitution med många småfiskar och många alger. Ekosystemet har ändrat karaktärer, och skarvens expansion är en av effekterna.

Effekterna av skarvarna kan man tvista om. Jag tror att få skogsbrukare har fått några större värden förstörda. Det är ingen stor ekologisk skada som några döda träd innebär. Badklipporna kanske luktar illa för någon, men skarvar brukar inte anlägga kolonier nära människoboningar.

Det trista i sammanhanget är att överfiske och övergödning har fått fortgå så här länge utan att åtgärder tas. Det är förstås lättare att skylla på skarven än att vidta åtgärder mot överfiske och övergödning. Skarven själv är något av naturens långfinger mot människan...

mvh Staffan som gillar skarvar
 
Re: Naturens långfinger

Stadan; sa:
Orsakerna till skarvens återintåg i den svenska faunan på senare tid, efter att i princip varit utrotad, kan man spekulera i. Här följer en teori. Kombinationen av överfiske på rovfiskar i Östersjön och övergödningen har skapat förutsättningar för skarven som förut inte funnits.

Jo, jag misstänker också att det är så. Att skjuta budbäraren hjälper som bekant sällan.
 
Mäktig fågel

En koloni skarv och gråhäger som häckar är en mäktig syn. I Stora värtan, Stockholm, finns det numera en koloni gråhäger och storskarv. Alla större träd på ön har nu ett stort bo i toppen och ön lyser kritvit mot mörka regnmoln. På stranden står skarvarna upradade med vingarna utfällda för att torka. Klart mäktigt!
Fåglarna stör ingen då de häckar mitt i sjön och få vill äta fisken som finns i Värtan.
Dessa fåglar fanns inte i dessa vatten för ca 15 år sedan och just i detta fall har de nog inte trängt undan några andra fågelarter. Vad jag känner till har skarven ingen naturlig fiende förutom människan och fåglarna fortplantar sig i rask takt.
I början är det alltid skoj med nya arter. När den första skarvkolonin upptäcktes utanför Bråviken för nästan 20 år sedan blev det en del repor ut för att få se dessa märkliga fåglar. När de första kanadagässen kom tyckte jag också att det var skoj. Numera känns dessa fåglar nästan lika vanliga som fiskmåsar.
För att antalet inte skall bli för stort och i längden tränga undan våra befintliga arter är det rimligt att tillåta jakt på de arter som ökar för mycket.

///Erik
 
Re: Mäktig fågel

Arneri; sa:
För att antalet inte skall bli för stort och i längden tränga undan våra befintliga arter är det rimligt att tillåta jakt på de arter som ökar för mycket.

Jag håller med dig i mycket, men funderar över vad som är "för mycket". Tränger undan vilken/vilka arter? Skarven, till skillnad mot kanadagåsen, är en naturlig del av vår fauna. Vi har bara sett till att utöka dess nisch så att den ökar. Kanadagåsen är som bekant en introducerad art.

Jag har inget emot jakt, men måste man ha sådana ursäkter? "Ökar för mycket" är ju en subjektiv bedömning som man bör ha rätt schyssta argument för att hävda. Kanske finns de argumenten?

En annan introducerad art som däremot orsakar stor skada på faunan är minken. Alkfåglar som sillgrissla och tordmulen har decimerats av minken, och lunnefågeln blev utrotad från Sverige på 70-talen antagligen pga minken. Nu har däremot några av alkfåglarna börjat häcka i skarvkolonier, och de kolonierna verkar få vara i fred från minken. Skarven skyddar alltså alkorna från mink, verkar det som.

mvh Staffan
 
Historik

Jag undrade vilken art som egentligen diskuteras här.
Jag kikade lite i Erik Rosenbergs fågelboksklassiker "Fåglar i Sverige" tryckt 1972 och hittade lite intressant om skarvens historia här i landet. För det första är det två arter som kan vara aktuella, nämligen storskarv och mellanskarv (sydlig storskarv). Dessa två går inte att skilja på i fält men antagligen är det mellanskarven som är aktuell här. Så här skriver Rosenberg om mellanskarven: "Förr häckade han på några ställen i östra Skåne och Blekinge, men fågeln utrotades här vid 1800-talets slut liksom tidigare i Danmark. I Tyskland och Holland fanns emellertid den sydliga storskarven kvar och därifrån har han börjat återtaga sina nordliga positioner: Danmark 1938, Sverige ett decennium senare. Vår första koloni på en tallbevuxen holme i Kalmarsund räknade i maj 1957 omkring 100 bon."
Jag har funderat på vilka fiender skarven kan ha förutom människan och kommer bara på havsörn och kungsörn. Sedan kan det ju finnas ägg- och ungtjyvar som måsar, kråkor och korpar. Fler förslag?

/Hans
 
Re: Historik

Hutt; sa:
Jag undrade vilken art som egentligen diskuteras här.
Jag har funderat på vilka fiender skarven kan ha förutom människan och kommer bara på havsörn och kungsörn. Sedan kan det ju finnas ägg- och ungtjyvar som måsar, kråkor och korpar. Fler förslag?

Arten heter storskarv (Phalcrocorax carbo), mellanskarv är en underart av storskarv.

Naturliga fiender är nog mest havsörn och människa. Om min hypotes stämmer, att de varit födobegränsade förut när det funnits många stora rovfiskar som gädda, aborre, lax och torsk och relativt ont om småfisk, så är ökningen inte beroende på predatorer utan av bytestillgång. Vad tror ni andra? Rimlig eller orimlig hypotes?

/Staffan
 
Re: Re: Historik

På den kurs jag läser på Linköpings universitet så skulle de ge dig helt rätt i din hypotes att det snarare är bytestillgång, snarare än brist på predation som har lett till ökningen av skarv.
/Daniel

[/QUOTE]

Arten heter storskarv (Phalcrocorax carbo), mellanskarv är en underart av storskarv.

Naturliga fiender är nog mest havsörn och människa. Om min hypotes stämmer, att de varit födobegränsade förut när det funnits många stora rovfiskar som gädda, aborre, lax och torsk och relativt ont om småfisk, så är ökningen inte beroende på predatorer utan av bytestillgång. Vad tror ni andra? Rimlig eller orimlig hypotes?

/Staffan
[/QUOTE]
 
Re: Re: Historik

Stadan; sa:
Arten heter storskarv (Phalcrocorax carbo), mellanskarv är en underart av storskarv.

Naturliga fiender är nog mest havsörn och människa. Om min hypotes stämmer, att de varit födobegränsade förut när det funnits många stora rovfiskar som gädda, aborre, lax och torsk och relativt ont om småfisk, så är ökningen inte beroende på predatorer utan av bytestillgång. Vad tror ni andra? Rimlig eller orimlig hypotes?

/Staffan

Hittade följande i UNT.
Verkar stöda din hypotes
Mikael
_____________________________________________________
Bakgrund: Skarven har tidigare drivits från Sverige

2003-07-17

Av:per Johansson
Skarvens utbredning håller i stort på att stabilisera sig. Undantaget har hittills varit vid vissa insjöar och vid Upplandskusten. Orsaken till att det stabiliserat sig är snarare begränsning av föda än den skyddsjakt som har bedrivits, menar forskaren och skarvexperten Henri Engström vid Uppsala universitet.
______________________________________________________

Fulla texten finns här
http://www2.unt.se/avd/1,2883,MC=1-AV_ID=263414,00.html?QueryID=570729&SC_ID=&Page=1&blocksize=15&startYear=2003&startMonth=06&startDay=30&stopYear=2003&stopMonth=07&stopDay=30&isFriday=&from=searchres
 

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg