Skall klätterträffar de facto förbjudas?

[nermander]

Jag delar inte din åsikt o denna frågan. Anser att varje replag själv bör bedöma om och vad de vill klättra och ta för risker.

Jag tror du missar poängen här. Det handlar INTE om att "ta över" ansvaret för varje replag. Varje replag har såklart sitt eget ansvar.

Det handlar om att ta ett ansvar att göra lite extra, i och med att man arrangerar en sammankomst.

 

[mydeza]

Är det ens genomförbart inom en rimlig tidsrymd att besiktiga simonsberget?

Jag vet inte, kan man gå under berget och titta upp? Och kan man komma åt berget uppifrån och kolla säkringspunkter? Om så är fallet då är det antagligen rimligt (om man vill hålla en aktivitet) att man gör det.

Om jag kollar bilder och baserat på det som står på Sverigeföraren så verkar det ju inte helt omöjligt, i alla fall.

 

[Mezzner]

Seon; jag klättrar tyvärr så lite inomhus så jag är inte säker på att jag vet nåt om den curlingsituation du beskriver. Jag trodde att var och en säkrar sin kamrat på gymen, och att det t o m är så att när man inte gör det på ett bra sätt så riskerar man att bli utslängd. Det är möjligt att det gynnar en ansvarslös attityd, men man kan ju tänka sig motsatsen också. På klippan eller i fjällen blir man aldrig tillrättavisad, och det kan ju antingen leda till att man fortsätter att göra fel, att man dör, eller möjligen att man börjar tänka efter mer.

Jag vet inte, jag tror dock att det alltid gör lika ont att falla långt.

Jag tror inte heller att det är så många som noterat skillnaden när du först har tagit med dig första förband, och sedan, som ett statement, valt att låta bli. Jag tror att du kanske borde ha skrivit på en skylt att du gjorde på ena eller andra sättet om du ville att det skulle vara ett budskap.

 

[Antis]

Jag vet inte, kan man gå under berget och titta upp? Och kan man komma åt berget uppifrån och kolla säkringspunkter? Om så är fallet då är det antagligen rimligt (om man vill hålla en aktivitet) att man gör det.

Om jag kollar bilder och baserat på det som står på Sverigeföraren så verkar det ju inte helt omöjligt, i alla fall.

Nej det låter som ett orimligt stort projekt för ett halvdussin arrangörer på en klippa som Tunaberg. Över 200 leder varav många startar ifrån hyllor som inte är helt enkla att komma upp till eller vandra runt på.

Fasta säkringspunkter finns det inga, men iofs ett tiotal firningsankare som torde vara väl inspekterade av hundratals klättrare under sommaren när träffen väl är i september.

Så besökarna får nog leva med att det är en tradtillställning med vad det innebär. Kanske är det därför så många kommer varje år.

 

[johnliungman]

Lite sent in i tråden här, men ville bara nämna ett exempel på en tvetydighet som kan uppstå.

I våras under Climb in så hängde jag, min familj och en annan familj vid Koskenkorva. Vi hade lite topprep igång som vi delade inom gänget.

Ett ungt par med en bebis kommer förbi, ser lite förvirrade ut men tycks vara klättrare. Vi berättar vilken vägg det är, småpratar lite, och efter en stund säger jag att de givetvis får låna topprepen varsin gång om de vill. Jag vet hur det är att ha bebis med sig.

De klättrar varsin gång och allt går bra. I efterhand inser jag när jag spelar upp alltihop i huvudet, att paret letade efter "Climb in" och trodde att vi som befann oss vid just den väggen "var" Climb in. De letade efter en clinic, prova på, eller så, och trodde sig ha hittat rätt.

Paret trodde att de deltog i någon sorts arrangerad aktivitet. Jag är visserligen varken styrelseledamot eller arrangör, men jag är instruktör i klubben och jag har ordnat Climb in förr, och brukar vara behjälplig. Climb in är likt Tunaberg inte en träff där vi arrangerar klättring utan klättring sköter man själv. Men det visste inte dessa besökare! Det är alltså viktigt om man arrangerar något, att vara tydlig med vad som är officiell prova på, vilka som deltar i det, och vad som är privat klättring där vänliga själar är villiga att bjuda på ett topprep. Går det ens att hålla isär?

 

[seon]

Climb in är likt Tunaberg inte en träff där vi arrangerar klättring utan klättring sköter man själv. Men det visste inte dessa besökare! Det är alltså viktigt om man arrangerar något, att vara tydlig med vad som är officiell prova på, vilka som deltar i det, och vad som är privat klättring där vänliga själar är villiga att bjuda på ett topprep. Går det ens att hålla isär?

Det är ju detta bl.a som är problemet med att myndigheter m.fl. tror sig vet hur klättring fungerar. Det är inte rimligt att en träffarrangör skall behöva uppfylla en massa föreskrifter eller tydligt informera om vad som gäller eller inte gäller för att dom som står bakom träffen inte skall hållas ansvariga för eventuellt inträffade olyckor. Tröskelnivån för att arrangera evenemang till glädje för klättrare höjs och få verkar sörja ifall konsekvensen av detta blir att dessa evenemang inte kommer att arrangeras.

 

[erephus]

Vad är problemet med att gå igenom det som står i de länkade dokumenten?

Det är fyra rubriker med några punkter, det finns en deltagarlista och utrustnings-lista.

Vad är problemet, egentligen, det är inte svåra punkter och saker som antagligen redan finns på ett eller annat sätt?

 

[gahne]

Vad är problemet med att gå igenom det som står i de länkade dokumenten?

Det är fyra rubriker med några punkter, det finns en deltagarlista och utrustnings-lista.

Vad är problemet, egentligen, det är inte svåra punkter och saker som antagligen redan finns på ett eller annat sätt?

Problemet, det grundläggande, är att folk inte verkar inse, (somliga inte ens vilja förstå), att det finns en fundamental skillnad på å ena sidan kommersiell kurs- och guide-verksamhet (oavsett om den utförs i vinstdrivande syfte eller av en ideell organisation), och å andra sidan egeninriktad hobbyverksamhet som utförs utan nämnvärda ekonomiska överföringar (utöver t ex ett kompisgäng som delar på bensinpengarna).

Problemet är att folk, nu påhejade av Konsumentverket, verkar vilja ha och anse sig ha rätt till, grundläggande bekvämlighet och en viss nivå av service utan tanke på eventuell ersättning till den som tillhandahåller detta. Det är som redan nämnts i tråden färre och färre i Sverige som dagligen engagerar sig i det ideella föreningslivet. Samtidigt växer det fram en mentalitet där folk anser sig ha rätt att kräva mer och mer av det fåtal som fortfarande ÄR engagerade och ställer upp. Precis som ditt inlägg antyder, "Varför kan inte de som redan ställer upp, göra DET HÄR också? Det är ju så lite merarbete?"
Ja, men de som redan ställer upp kanske har häcken full med annat. De kanske inte kan göra "bara lite till" för någon annans rena bekvämlighet. Varför kan inte den som faktiskt vill ha detta utfört själv göra den här insatsen, om den nu är så liten? Alternativt bita i det sura äpplet och betala någon för att göra den?

Jag har full förståelse att folk förväntar sig service, säkerhet, och kanske en viss bekvämlighet då de betalar för en kurs eller guidad tur. Det gör jag också. Men jag kan absolut inte förstå den som förväntar sig bara kunna dyka upp vid ett berg och få samma mått av service av någon som bara råkar finnas där, utan ersättning.

Man betalar ingenting för klättringen på Tunabergsträffen eller Climb In, helt enkelt för att man förväntas ta hand om sig själv. Det är möjligtvis det vi behöver bli tydligare med, men hittills har det setts som självklart bland de flesta utövare.
Att dyka upp utan att kunna något och förvänta sig att man ska bli guidad eller omhändertagen, är som att en person med nytaget körkort dyker upp på en bilträff eller cruising och förväntar sig att få provköra bilarna som finns där.

 

[gahne]

Det är ju detta bl.a som är problemet med att myndigheter m.fl. tror sig vet hur klättring fungerar. Det är inte rimligt att en träffarrangör skall behöva uppfylla en massa föreskrifter eller tydligt informera om vad som gäller eller inte gäller för att dom som står bakom träffen inte skall hållas ansvariga för eventuellt inträffade olyckor. Tröskelnivån för att arrangera evenemang till glädje för klättrare höjs och få verkar sörja ifall konsekvensen av detta blir att dessa evenemang inte kommer att arrangeras.

Ni får göra så till nästa år, att ni informerar om att middagen (det egentliga arrangemanget) äger rum i vanlig ordning till självkostnadspris, samtidigt som ni den aktuella helgen å det bestämdaste avråder från all form av klättring i närområdet...

 

[seon]

Ni får göra så till nästa år, att ni informerar om att middagen (det egentliga arrangemanget) äger rum i vanlig ordning till självkostnadspris, samtidigt som ni den aktuella helgen å det bestämdaste avråder från all form av klättring i närområdet...

Tack för tipset!

 

[erephus]

Problemet, det grundläggande, är att folk inte verkar inse, (somliga inte ens vilja förstå), att det finns en fundamental skillnad på å ena sidan kommersiell kurs- och guide-verksamhet (oavsett om den utförs i vinstdrivande syfte eller av en ideell organisation), och å andra sidan egeninriktad hobbyverksamhet som utförs utan nämnvärda ekonomiska överföringar (utöver t ex ett kompisgäng som delar på bensinpengarna).

Problemet är att folk, nu påhejade av Konsumentverket, verkar vilja ha och anse sig ha rätt till, grundläggande bekvämlighet och en viss nivå av service utan tanke på eventuell ersättning till den som tillhandahåller detta. Det är som redan nämnts i tråden färre och färre i Sverige som dagligen engagerar sig i det ideella föreningslivet. Samtidigt växer det fram en mentalitet där folk anser sig ha rätt att kräva mer och mer av det fåtal som fortfarande ÄR engagerade och ställer upp. Precis som ditt inlägg antyder, "Varför kan inte de som redan ställer upp, göra DET HÄR också? Det är ju så lite merarbete?"
Ja, men de som redan ställer upp kanske har häcken full med annat. De kanske inte kan göra "bara lite till" för någon annans rena bekvämlighet. Varför kan inte den som faktiskt vill ha detta utfört själv göra den här insatsen, om den nu är så liten? Alternativt bita i det sura äpplet och betala någon för att göra den?

Jag har full förståelse att folk förväntar sig service, säkerhet, och kanske en viss bekvämlighet då de betalar för en kurs eller guidad tur. Det gör jag också. Men jag kan absolut inte förstå den som förväntar sig bara kunna dyka upp vid ett berg och få samma mått av service av någon som bara råkar finnas där, utan ersättning.

Man betalar ingenting för klättringen på Tunabergsträffen eller Climb In, helt enkelt för att man förväntas ta hand om sig själv. Det är möjligtvis det vi behöver bli tydligare med, men hittills har det setts som självklart bland de flesta utövare.
Att dyka upp utan att kunna något och förvänta sig att man ska bli guidad eller omhändertagen, är som att en person med nytaget körkort dyker upp på en bilträff eller cruising och förväntar sig att få provköra bilarna som finns där.

Så här står det bl.a. i det första av de två länkade pdf-filerna.

Så när du planerar din aktivitet bör du ställa dig följande frågor:
1. Vilka skador kan uppstå?
2. Hur sannolikt är det att det inträffar?
3. Hur lång tid tar det innan vi får kvalificerad sjukvård om olyckan är framme?

Sen finns det en lista bl.a. över riskbedömning, material och trasigt material.

I den andra pdf-filen så finns det checklistor, med bl.a.säkerhetsplan, utrustning, packning och ansvariga.
(Det finns ingen antydning till straffansvar ...)

Men jag ser faktiskt inte sambandet med de två filerna och det som du skriver så som att det ska göra det svårt.

Syfte
Syftet med säkerhetsplanen är att minska sannolikheten för olyckor, dess eventuella konsekvenser samt vara ett stöd då det trots allt hänt en olycka. Säkerhetsplanen är tänkt att användas vid arrangerad verksamhet med en ansvarig ledare, men kan givetvis användas av alla klättrare som vill förbereda sin klättring i avseendet säkerhet.

Den avslutande meningen där ger ju det utrymme som du beskriver med "Men jag kan absolut inte förstå den som förväntar sig bara kunna dyka upp vid ett berg och få samma mått av service av någon som bara råkar finnas där, utan ersättning." Den som bara råkar finnas där har väl stor nytta av att förbereda sin klättring säkert också, om det också kanske bara är tänkt att vara ett enkelt arrangemang av ett kompisgäng.

Varför är det orimligt att dessa saker görs, jag hade, utan att själv varit på någon träff eller på något sätt provat på att klättra, kunnat tro att man redan gör de allra flesta sakerna. Nu har det kommit dokument som sätter det på pränt kanske.

Är det något fel att få en form av standardiserad mall att utgå ifrån?

Är det mycket som inte redan görs idag, eller vad är som inte görs, utifrån vad som återfinns i pdf-filerna?

 

[Gamling]

Hur många Tunabergsträffar har du varit på Erephus?