Alla verkar ha en ganska liknande åsikt om en instruktör/ledares önskvärda kompetenser, förutom två saker: 1 – roll, och 2 - om de är organiserade/certifierade. Då tar det plötsligt hus i h-vete och börjar skrikas högt om mammon, narcissism och fascism. Vad är det för trams egentligen..
Jag förstår inte problemet. Att olika grupper frivilligt och genom ideellt arbete tar på sig att försöka höja kvalitén och säkerheten för instruktörer/turledare som sysslar med havspaddling – vad är fel med det? Det är 100 % frivilligt att anlita en NIL, Paddelpass eller Friluftsfrämjande-instruktör/ledare. Tycker man att deras krav/nivåer inte passar eller har man inget intresse av det så är det väl ok med det? Det är ju fritt att paddla ändå, väl? Vitsen är tydligheten - att d u som anlitar eller kommer i kontakt med en instruktör/ledare ska ha en chans att bedöma deras kompetens. Utan att bara lita på deras ord eller be dem visa upp allt. Konstigare än så är det inte.
Eller rör det sig om nån förtvivlad rädsla för att styra upp den sista fria utposten i vår värld? Då är ni nog fel ute tyvärr. Risken att myndigheterna börjar lägga krav och regler är betydligt större än att några små frivilligorganisationer skulle få sina ev. viljor igenom. Och i så fall, varför inte förekomma och få det som vi själva vill - i stället för att vänta på att lagförslagen kommer ovanifrån? För det gör de, förr eller senare. Då är det är dessutom bättre att organisera sig (via kanotförbund, intresseföreningar mm) än att bara skriva på ett forum. För att ta ett exempel. Inom MC-världen har Sveriges MotorCyklister, SMC, sedan 1963 organiserat svenska knuttar. De har, förutom jobbat för ökad kunskap och säkerhet, agerat som en enad front mot myndigheterna. De har fört vår talan och kunnat stoppa massor av tokiga lagförslag i tid. Visst, vi har fått hjälmtvång men också väldigt mycket bra grejer, och det är helt frivilligt att vara med i SMC. Jag tror ingen muttrar nåt om mammon, narcissism osv, där.
Men det är tråkigt att höra att det fortfarande florerar massa snack om vad som är riktiga kajaker, roder mot skädda osv. Det känns, ursäkta uttrycket, lite B och jag trodde vi vuxit ifrån sånt. Jag anser dock man måste kunna skilja på person och organisation/företag. Även om jag t ex tycker Kåre uttrycker sig lite plumt ibland så har det inget med kvalitén på hans kajaker att göra. Och det gäller naturligtvis vice versa också..
Däremot (om ni ursäktar att jag tjatar lite mer om NIL..) så tror jag många har lite fel uppfattning om vad vi tycker är riktiga grejer. Vi är betydligt mer fokuserade på funktionen än prylen och kräver ingen särskild kajak. Jag själv gick upp i en hembygd kajak, utan luckor och bara skott där bak (som gamla Anita/Lisa). Pyssligt men det funkade. Andi, som examinerar i en SOF-baidarka, med sittbrunnssäck och grönlandspaddel är ett annat ex. Men vi kräver att kandidaten ska kunna rolla, i fullastad kajak i sjögång. Det testas, tillsammans med en hel massa andra blöta övningar, som kamraträddning, tömning av kajaker, alla i vattnet, bogsering mm. Det är viktigt att vi ser hur folk agerar i en nödsituation. Gärna lite utanför deras komfortzon – när det inte blir som planerat och de måste börja improvisera. Då får man en bättre uppfattning om hur det kan bli i skarpt läge. Så gör vi, andra gör annat. Jag tror dock inte vi har haft någon VKV-kajak uppe ännu, men det är kanske dags snart..?
Till sist.. Jag tycker i n t e NIL har någon ensamrätt på vad som är säkert eller vad som är bra i alla lägen. V i har provat ut det vi håller på med och v e t att det funkar, men det finns fler metoder och varianter. Återigen, det viktiga är att man är tydlig i sin kommunikation utåt, så kan mottagaren själv välja..
/ Ulf