Segelbåtfrågor:...

Små båtar, små kostnader, små bekymmer är ju en klämkäck devis inom långseglarvärlden. En annan är "Learn as you go".

Tror att man ganska snabbt lär sig hantera båten på ett mer vant och säkert sätt när man "lever" båtliv istället för att bara semestra. Det ändrar förstås inte det faktum att båten ska vara i gott skick när man sticker.

Ärligt talat, ni som vet, är det så svårt? Vari ligger det svåra med långsegling som gör att man måste ägna år till förberedelser?

Drämmer till med ytterligare en klyscha som avslutning: Var och en blir salig på sin tro.

mvh

Anders - långfärdsseglarteoretiker
 
Det handlar om risk

Det är naturligtvis inte "svårare" att långsegla än att segla runt nära hemmahamnen. Alla moment är desamma. Vad det handlar om är vilken säkerhetsfilosofi man har. Att segla långt innebär risker, och dessa risker är för det första svåra att bedöma utan lång erfarenhet av sjön, och för det andra går de att minimera med erfarenhet, förberedelser och inte minst genom att man har en god ekonomi i projektet.

Antag att 1 av 10 jordenruntseglare som ger sig av utan seglingserfarenhet går under (förmodligen ingen orimlig siffra). Visst är det helt korrekt att säga att de allra flesta klarar sig utmärkt, men å andra sidan, vem skulle medvetet utsätta sig för en aktivitet där det är 10% risk att dö?

Johannes
 
Det är ju inte direkt långsegling som är det stora problemet, det är att vara långt ute på öppet vatten. Seglar man hela tiden längst kuster är det inte så farligt.

Man måste kunna hantera att riggen blåser sönder, att man tappar rodret, att båten börjar läcka osv.

Det är ju bara att ta en titt på de regler som gäller för havskappseglingar. Nu var det ett tag sen jag seglande sånt sist men det brukar t.ex. krävas att man har nödroder, träpluggar (för att plugga hål om bottenventiler lossnar), livflotte, nödraketer, VHF etc. Och så snackar vi alltså om båtar som ju seglar "övervakade" (om en båt försvinner så upptäcks det ganska snart av tävlingsledningen).

Om man nu måste ha ett Hilleberg på fjället, vad måste man då inte ha på havet där det i princip innebär döden om båten rämnar?
 
nermander; sa:
Om man nu måste ha ett Hilleberg på fjället, vad måste man då inte ha på havet där det i princip innebär döden om båten rämnar?

Det är naturligtvis sant att det är säkerhetstänkandet och förbredelserna som skiljer långsegling från vanlig semstersegling, men för en normalbegåvad person kan det väl inte vara alltför svårt att läsa in sig på rätt tänkande? Tror inte alls det är oöverstigligt och motiverar alla år av förbredelser och grubblerier som vissa tycks mena är nödvändigt.

Ibland när jag seglar några sjömil ut från den öde norrlandskusten funderar jag på vad som skulle hända om båten sprang läck och sjönk. Livflotte har jag tyvärr inte p g a kostnaden. Hinner man inte larma är man nog lika stekt där som ute på Atlanten...

Än så länge drömmer jag, men någon gång....

mvh

Anders
 
nermander; sa:
Det är ju inte direkt långsegling som är det stora problemet, det är att vara långt ute på öppet vatten. Seglar man hela tiden längst kuster är det inte så farligt.

Det är inte hela sanningen. Visserligen är man mer utlämnad om det händer något mitt ute på en ocean, men följer man de vanliga rutterna är chansen ganska stor att man kan få hjälp även mitt på Atlanten eller Stilla Havet (förutsatt att man har fungerande radio).

Det vanligaste haveriet inträffar nära kusten av flera skäl. Vädret är mer oförutsägbart nära kuster och om det är storm blir vågorna betydligt farligare när det är grunt eller strömt. Sen har man den självklara ökade risken att gå på grund. Vidare är det mycket större risk att kollidera med andra båtar, skräp som flyter runt eller stora sjödjur som i större omfattning håller sig nära kuster där födan finns.

Ett annat vanligt haveri inträffar när seglare gör en felbedömning och bestämmer sig för att anlöpa en hamn i dåligt väder. När man är ute på öppet hav finns inte den möjligheten som annars kan vara väldigt frestande trots att det i allmänhet är en mycket dålig idé.

Man kan alltså inte direkt säga att det är jämförbart att segla i hemmavattnen och att långsegla längs kuster. Det finns en mängd okända faktorer i främmande vatten som man måste ha kunskap om även om man håller sig kustnära, som tidvatten, strömmar, fartygsleder, lokala väderförhållanden etc.

Johannes
 
andersmossing; sa:
Det är naturligtvis sant att det är säkerhetstänkandet och förbredelserna som skiljer långsegling från vanlig semstersegling, men för en normalbegåvad person kan det väl inte vara alltför svårt att läsa in sig på rätt tänkande?

Man kan inte LÄSA sig till hur man hanterar svåra situationer, det måste övas.
 
f91jsw; sa:
Man kan alltså inte direkt säga att det är jämförbart att segla i hemmavattnen och att långsegla längs kuster. Det finns en mängd okända faktorer i främmande vatten som man måste ha kunskap om även om man håller sig kustnära, som tidvatten, strömmar, fartygsleder, lokala väderförhållanden etc.

Nu kommer vi in på min favoritkäpphäst igen:) Riskanalys.

Att sannolikheten att en incident inträffar nära kusten protesterar jag inte mot, men allvarligheten av incidenten riskerar att bli värre. Med flytväst klarar de flest nog utan problem av att simma nån kilometer, men jag tror ganska få klarar av att simma flera mil för att nå land.

Det är alltså konsekvenserna som blir värre till havs. Är man nära land kan man alltid segla upp på land och slippa sjunka, eller som sagt var simma till närmsta kobbe.
 
nermander; sa:
Man kan inte LÄSA sig till hur man hanterar svåra situationer, det måste övas.

Det är ett ganska väletablerat faktum att man faktiskt kan lära sig saker genom att läsa (jfr t ex med universitetsvärlden).

Jag tror att man har mycket gratis med sig i långseglarvärlden om man tar del av andras erfarenheter och tankar kring säkerhet och utrustning innan man ger sig iväg. Hur många övar t ex tappat roder? Med kunskap om hur man bäst förbreder sig kanske aldrig situationen blir svår.

Övning ger färdighet, visst, men teoretiska kunskaper sitter aldrig i vägen.

mvh

Anders - som för sakens skull gladeligen erkänner att han är teoretiker när det gäller långfärdssegling
 
Människor är mjuka, båtar är hårda

När jag för dryga 2 år sedan var med och transporterade hem en segelbåt från Medelhavet till Sverige via kanaler och floder i Frankrike och Tyskland, så var det en tjej som blev sjuk. Kommer ej i håg alla detaljer, men efter ett 2 dygn med kraftig feber så beslöt hon och hennes fästman att de skulle åka till ett sjukhus, vilket var lätt med högst 25 m till land och god mobiltelefontäckning i ett tätbefolkat Frankrike.

När hon kom till sjukhuset i Lyon visade det sig att hon hade njursten och kraftig infektion i njuren. Det blev att stanna på sjukhuset flera dagar.

Vad som hade hänt om hon fått denna sjukdom ute till havs med 5-10-15 –20 dygn till land kan jag inte bedöma. Men hemma har jag pratat med hennes fästman och om jag minns rätt så har han svårt att få med sin fästmö i deras båt efter hennes njurstensanfall i Frankrike.

Per Brune
 
nermander; sa:
Med flytväst klarar de flest nog utan problem av att simma nån kilometer, men jag tror ganska få klarar av att simma flera mil för att nå land.

Kom att tänka på en riktigt tuff berättelse jag läst. Huvudperson var seglaren Åke Mattson som föll överbord utanför Brasilianska kusten från sin Midget Magnifik (?) som var riggad för självstyrning. Båten seglade vidare och Åke började simma. Och han simmade länge. I två dygn om jag inte minns fel, tills han hade den osannolika turen att stöta på en brasiliansk kustfiskebåt som kunde rädda honom.

Kommer tyvärr inte ihåg var jag läst detta, kan det ha varit i boken "40 olyckor till sjöss"?

Strongt i alla fall...

//Anders
 
andersmossing; sa:
Det är ett ganska väletablerat faktum att man faktiskt kan lära sig saker genom att läsa (jfr t ex med universitetsvärlden).

Åh vad bra, jag ska låna en klätterbok på biblan så kan jag bestiga Everest sen då? :)

En del saker måste man liksom prova på för att veta hur det fungerar.
 
nermander; sa:
Nu kommer vi in på min favoritkäpphäst igen:) Riskanalys.

Att sannolikheten att en incident inträffar nära kusten protesterar jag inte mot, men allvarligheten av incidenten riskerar att bli värre. Med flytväst klarar de flest nog utan problem av att simma nån kilometer, men jag tror ganska få klarar av att simma flera mil för att nå land.

Det är alltså konsekvenserna som blir värre till havs. Är man nära land kan man alltid segla upp på land och slippa sjunka, eller som sagt var simma till närmsta kobbe.

Jag vet inte hur mycket erfarenhet av segling du har, men när vi talar om kustnära segling här så menar vi nog att man håller sig i storleksordningen 10 - 20 mil från kusten. Jag tror inte det är någon som ger sig ut och långseglar och håller sig en kilometer från stranden.

De enda tillfällen där det finns möjlighet att rädda sig i land genom att simma om båten förliser är om det sker i direkt anslutning till stranden, _förutsatt_ att det är någorlunda varmt i vattnet. Erfarenheten visar att det kan vara mycket svårt att simma i land och överleva även en sådan förlisning. Ett omtalat exempel i år är förlisningen av en charterbåt som skulle levereras från Les Sables till västindien av tre unga killar. De råkade ut för en storm på Biscaya strax efter start och bestämde sig för att vända tillbaka. Båten slogs ner av en våg strax utanför hamninloppet och besättningen hamnade i vattnet. Två av besättningen lyckades simma de ca 50-100 m till land och överlevde, starkt utmattade och nerkylda. Skepparen klarade det inte.

Johannes
 

Vinter i Österrike: 6 höjdpunkter

Upplev ikoniska skidbackar, glaciäräventyr och charmiga byar där alpina traditioner och kulinariska smakupplevelser skapar en unik atmosfär.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg