Sealskinz håller inte måttet

Det låter bra. Men är det inte i lägsta laget? Jag har Sealskinz ( håller fortfarande efter en del slitage...peppar peppar) som är ungefär lika höga som Cykelcitys Goresocka och jag tycker de är lite för korta för vad och myrgång.

Det är en god invändning; visst skulle man (alla andra funktioner lika) önska sig en längre socka. Med den längd cykelcity-sockan nu har förloras nämligen, som öringen påpekar, en av löparskolösningens fördelar (jmf med känglösningen) , dvs. fördelen att inte behöva byta fotbeklädnad vid vad.

Det finns dock ett problem: Cykelcitys socka är rätt tight runt vristen vilket medför att den sitter fint runt foten. Men det innebär också att den skulle bli mer besvärlig att ta på sig om den skulle vara längre.

Så om en lite längre socka kunde kombineras med lite mer av elasticitet i vristdelen skulle cykelcity-sockan vara optimal.
 
Det är en god invändning; visst skulle man (alla andra funktioner lika) önska sig en längre socka. Med den längd cykelcity-sockan nu har förloras nämligen, som öringen påpekar, en av löparskolösningens fördelar (jmf med känglösningen) , dvs. fördelen att inte behöva byta fotbeklädnad vid vad.

Det finns dock ett problem: Cykelcitys socka är rätt tight runt vristen vilket medför att den sitter fint runt foten. Men det innebär också att den skulle bli mer besvärlig att ta på sig om den skulle vara längre.

Så om en lite längre socka kunde kombineras med lite mer av elasticitet i vristdelen skulle cykelcity-sockan vara optimal.

Jag använder inte strumpan vid vad, då bara knatar jag på med mina damstrumpor. GoreTex-strumpan är mest till för snö, och då klarar det sig bra med en låg strumpa. Dessutom håller den faktiskt tätt runt vristerna även ett kortare vad, och definitivt för snö.

Jag är nöjd, den funkar för de ändamål jag använder den. Men jag tillhör inte kategorin som spenderar hela dagar på myrar, det är mest blockterräng jag rör mig i.
 
Med den längd cykelcity-sockan nu har förloras nämligen, som öringen påpekar, en av löparskolösningens fördelar (jmf med känglösningen) , dvs. fördelen att inte behöva byta fotbeklädnad vid vad.

Det finns dock ett problem: Cykelcitys socka är rätt tight runt vristen vilket medför att den sitter fint runt foten. Men det innebär också att den skulle bli mer besvärlig att ta på sig om den skulle vara längre.

Så om en lite längre socka kunde kombineras med lite mer av elasticitet i vristdelen skulle cykelcity-sockan vara optimal.

Detta skrock verkar outrotligt! Jag går med ankelhöga kängor och byter aldrig vid vad, eftersom jag inte har något att byta med. Det bevisar att det inte är nödvändigt.

Strumpor ska vara så korta det går utan att det känns obekvämt; de kan väl få nå någon centimeter över skoskaften. Ju kortare strumpor, desto mindre tvätt.

Sen vet jag fortfarande inte varför det är så farligt att bli blöt om fötterna. Jag tvättar fötterna efter varje etapp, kan de bli blötare än så?
 
Detta skrock verkar outrotligt! Jag går med ankelhöga kängor och byter aldrig vid vad, eftersom jag inte har något att byta med. Det bevisar att det inte är nödvändigt.

Det "bevisar" väl bara att du inte tycker att det är nödvändigt?
Andra tycker uppenbarligen att vattenfyllda påsar inte är något vidare fotbeklädnad om det finns trevligare alternativ.

Men som sagt:
vid vadning är väl hela grejen med väldränerade lågskor att man bara ska gå på. De vattentäta sockorna är till för längre sträckor av snö och kallt klafs, och behöver alltså inte vara vadningshöga. Vill man ha vadningshöjd kan man istället få till en tätning mellan vattentäta strumpor och regnbyxor.
 
Jag kan visst ta av mig sockarna tillfälligt när det blir dags att vada en djupare jokk. Men, det vore skönt att kunna klafsa på överallt dvs även på blötmyrar etc där det kanske är blött och torrt lite om vartannat. Det är väl en sån optimal lösning man är ute efter, inte en lösning som kräver stopp för ombyte-vad-stopp för ombyte-fortsatt vandring :)
 
Under min septembervandring bar jag de vattentäta sockarna även då jag gick i vanlig terräng (dvs. inte på snö). Det var nämligen stundtals så kylslaget att damstrumpan inte var tillräckligt värmemässigt bekväm. Den vattentäta strumpan samt en tunnare ullstrumpa fungerade då finfint; jag svettades inte om fötterna och blev därmed inte blöt inifrån.

Vi två tillfällen valde jag emellertid att ta av mig strumpan och gå barfota i skorna för att passera jokkar. Därefter tog jag på mig strumporna igen. Vi de tillfällena kan man säga att en av löparskolösningens fördelar (för min del) gick förlorad. Men det innebär inte att jag längtade tillbaka till att ha ett par kängor på fötterna; löparskor har nämligen fler fördelar än så. Dessutom är det helt klart möjligt att de hade gått att täta mellan regnbyxa och socka, som Martin föreslår. Jag tror också att sockorna hade klarat några steg med vatten ovan sock-kanten, som Alven antydde. Jag trivdes dock så bra med att ha sockorna torra och fina att jag valde att inte riskera att få dem blöta inuti (trots att den risken måste betraktas som liten) och var alltför lat och/eller trångsynt för att överväga tätningslösningen.
 
Jag kan visst ta av mig sockarna tillfälligt när det blir dags att vada en djupare jokk. Men, det vore skönt att kunna klafsa på överallt dvs även på blötmyrar etc där det kanske är blött och torrt lite om vartannat. Det är väl en sån optimal lösning man är ute efter, inte en lösning som kräver stopp för ombyte-vad-stopp för ombyte-fortsatt vandring :)

Jag använde knälånga Sealskinz i flera år de samma skäl som du anger. Viktskillnaden mot korta är inte så stor och fördelen med långa är ju, liksom med en långämad skjorta, att man vid behov enkelt gör om dem till korta. Jag gick alltså med strumporna nedhasade för det mesta, när jag använde dem. Vid vad gick det sekundsnabbt att göra om dem.

Men eftersom jag tröttnat på att Sealskinz håller så dåligt så är jag numera hänvisad till kortare vattentäta strumpor. Detta har dock inte varit något problem under t ex sommarens långtur eftersom jag funnit att jag använder de vattentäta strumporna minimalt. Jag har nog utvecklat en teknik för att hålla värmen utan dem som funkar bra för det mesta.

Jörgen
 
Under min septembervandring bar jag de vattentäta sockarna även då jag gick i vanlig terräng (dvs. inte på snö). Det var nämligen stundtals så kylslaget att damstrumpan inte var tillräckligt värmemässigt bekväm. Den vattentäta strumpan samt en tunnare ullstrumpa fungerade då finfint; jag svettades inte om fötterna och blev därmed inte blöt inifrån.

Vi två tillfällen valde jag emellertid att ta av mig strumpan och gå barfota i skorna för att passera jokkar. Därefter tog jag på mig strumporna igen. Vi de tillfällena kan man säga att en av löparskolösningens fördelar (för min del) gick förlorad. Men det innebär inte att jag längtade tillbaka till att ha ett par kängor på fötterna; löparskor har nämligen fler fördelar än så. Dessutom är det helt klart möjligt att de hade gått att täta mellan regnbyxa och socka, som Martin föreslår. Jag tror också att sockorna hade klarat några steg med vatten ovan sock-kanten, som Alven antydde. Jag trivdes dock så bra med att ha sockorna torra och fina att jag valde att inte riskera att få dem blöta inuti (trots att den risken måste betraktas som liten) och var alltför lat och/eller trångsynt för att överväga tätningslösningen.

Jag har gjort precis samma erfarenheter vid höstvandringar. Då kan det ofta vara såpass kylslaget att man behöver använda de vattentäta strumporna ganska frekvent. Och jag hade gjort precis som du med kortskaftade strumpor. Tagit av och vadat och sedan tagit på igen. Det går ju ändå ganska snabbt jämfört med att byta från kängor till vadarskor. Knähöga Sealskinz fungerar ju bättre. Ur den aspekten.

Jörgen
 
Men eftersom jag tröttnat på att Sealskinz håller så dåligt så är jag numera hänvisad till kortare vattentäta strumpor.

Jag har gjort precis samma erfarenheter vid höstvandringar. Då kan det ofta vara såpass kylslaget att man behöver använda de vattentäta strumporna ganska frekvent. Och jag hade gjort precis som du med kortskaftade strumpor. Tagit av och vadat och sedan tagit på igen. Det går ju ändå ganska snabbt jämfört med att byta från kängor till vadarskor.

Håller med! Besväret är inte stort att ta av sig ett par strumpor (och sedan ta på sig igen). Vandrar man i högfjällen är höstarna dessutom i regel relativt torra, varför antalet vad tenderar att bli färre än under t.ex. sommaren.

Vad använder du nu för vattentät strumpa Jörgen? Och vilka är dina erfarenheter?
 

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg