Det finns massor av saker att se – det hela handlar mera om vad det är du vill se och uppleva.
Jag har aldrig haft något ärende att uträtta uppe på fjälltoppar så dom är jag ganska dålig på. Några har jag varit på när jag haft ärende dit, men det är inga kända toppar skulle jag tro.
Men, från Aktse skall du naturligtvis gå upp på Skerfe, äta lunch innan du går upp på toppen och middag när du kommer ned från toppen. Däruppe tycker jag att du skall sitta med kikare och studera deltat under dig, titta på älgarna som betar i deltat som skuggor och dagrar. Det är en mina favoritplatser, jag har varit där ca 75 gånger under årens lopp. Det är en utsikt jag aldrig tröttnar på eftersom färgskiftningarna är så enorma i deltat. Det tilltalar mig.
Från Aktse följer du alltså leden upp till Skerfe. På vägen går du förbi ett stort kluvet klippblock som folk brukar ha som toalett samt kasta skräp i – det är en gammal offerplats. Där kan du studera dina medmänniskors respekt för andra religioner (som fortfarande är i bruk på sina håll). Det tycker jag är en lärorik sak att se, sorglig, men lärorik.
Från Skerfe tycker jag att du har två vägar att välja på, du kan gå över Passåivie, eller följa västra sidan och hålla höjden något så när. Passåivie är ett heligt fjäll, passe betyder heligt/farligt, (samma ord har gett namnet till Pastavagge = ”Passevagge”, där bodde Bieggolmai, vindarnas Gud, och därifrån kom alla stormar).
På toppen hittar du en upphöjning med lite stenar runtomkring, det är också en offerplats, men den här är ren och fin eftersom det mycket sällan vandrar någon just här.
Väljer du att hålla höjden och följa västra sidan av Passåivie så kommer du till en annan offerplats som är utmärkt på kartan. Den offerplatsen skall du behandla med respekt, ungefär som om du gick i din egen kyrka, den var i bruk bara för några år sedan, kanske fortfarande. Om du tittar på fjällkartan så ser du att det finns en hel del offerplatser runt omkring Passåivie, det är alltså ingen tillfällighet. Det var här man offrade till fjället. Det var bara Nåjden som gick upp på fjället. Det finns fler offerplatser i området än de som är utmärkta - men dom får du leta efter själv om du är intresserad.
Västerut, på anda sidan jokken finns en blockterräng med mörka stenblock. Där finns en hel del lämningar från den gamla Samiska nomadtiden, förrådsgrottor och annat. Här hände det ofta att man lastade om från akja och pulka till klövjning av renarna. Normalt skedde detta lite längre österut nere i björkskogen, men detta var en alternativ plats. Gå omkring lite här om du är intresserad men rör ingenting, titta med ögonen, inte med händerna.
Från denna offerplats går du rakt ned mot den spets som bildas av gränsen till Sarek vid Abmojokk. Där kan du börja leta efter ytterligare en bäck, en liten en, oftast torr i mitten av juli, som rinner söderut mot den jokk som ansluter till Abmojokk. Där finns en liten dal mellan kullarna, där finns grönt gräs och det är en perfekt tältplats, slät och fin. Lagom mjuk för en trött rygg, vatten nära intill österut. Där har jag sovit många, många gånger. Är du där i kvällningen så kan du höja dig sakta västerut så att du kan se ut över Jokkotjkaskalako, ligg lågt och använd kikare, det brukar löna sig – under förutsättning att vinden ligger därifrån och om du inte syns eller hörs.
Jokkotjkaskalako betyder högfjällsplatån mellan bäckarna och det är precis vad det är. Här rör sig en del djur, här finns det olika rovfåglar och här växer en hel del hybrider av olika slag, bland annat finns här upp till 5 blommor på en Isranunkel som bara skall ha en blomma, dessutom har dom lite fel färg, det är bara att leta.
Du kan välja mellan att gå rakt över platån och in söder om Valak. Går du upp mot punkten 1075, där jokkarna börjar, kan du hitta en liten ”sjö” eller vattensamling, i dess västra ända ligger tre kluvna stenblock, sa 2 meter höga, även detta är en gammal offerplats. Under det största stenblocket finns en liten grotta som ibland är bebodd av diverse djur. Du får själv fundera ut vilka.
Det är också en bra tältplats, lite stenigt men du hittar flera bra tältplatser omkring dessa stenblock som ger bra vindskydd.
Abmojaur och Njetterjaur är värda ett besök om du väljer att följa platån på andra sidan Abmojokk.
Om du går mot Valak och håller höjden ser du snart en mörk, nästan svart sten vid foten av Valak, den ser ut som Skerfe, gå till den, håll höjden och följ Valaks sluttning och gåca 2 km och håll ögonen öppna så ser du ett stenblock, ca 1 kbm stort lite drygt som står ”uppe i luften”. Det vilar på tre punkter, två av dessa punkter är två stenar av en knytnäves storlek, den tredje punkten är två stenar i samma storlek på varandra som stödjer klippblocket. Här har alltså stenblocket legat inne i inlandsisen som smält och lagt ned det på en grusbädd. Gruset har spolats bort av smältvatten och dessa stenar ”klickade” fast när det sista gruset spolades bort. Klippblockat har alltså stått där i ca 10.000 år – så var snäll att låt det stå kvar, försök inte knuffa ned det…. Efter 10.000 år trycker jag att det har rätt att stå kvar. Det är inte speciellt stort – men ändå tycker jag att det är ett litet monument över istiden.
Fortsätt, håll höjden och du kommer fram till gröna Fläcken döär det också står en renvaktarstuga (låst). Bra tältplaster här.
Härifrån kan du välja väg, in mot Sarek via Vassjavagge för att se även det övre Rapaselet i ”Rapevalley” som vi sa på den tiden. Du kan också välja att gå ned mot Sitojaure (det är brant nedåt) och ta dig till Rinim. Du kan gå dit (jobbigt men fullt genomförbart) eller åka båt dit, elda på stranden rakt nedanför, där finns en gammal boplats med en torvkåta (säkert förfallen numera), vid stranden finns ett stort stenblock ut i vattnet, elda på det när du hör en båt så svänger båten in till dig.
Ja, du vet väl att om du eldar på en strand så är det en ”nödsignal” eller signal att du behöver båttransport. Eldar du en bit från stranden är det bara en lägereld bland andra och ingen båt svänger in till dig.
Väljer du att gå till Rinim så innan du kommer dit passerar du ett vattenfall till vänster om dig. Intill fallet, på västra sidan, finns en liten platå som vattnas av dimman från fallet, där finns det över 60 olika arter fjällväxter, sevärt - om du gillar fjällväxter.
Från Rinim kan du gå västerut och gå via Pastavagge in mot Pielaslätten.
Vid Rinim, som är en mycket gammal plats där människor rört sig i tusentals år, finns fångstgropsystem och även en ”gärsgård” byggd av stenar upp mot fjällsluttningen av Takartjåkkå, det är en ganska unik sak. Gärdesgården är alltså en fortsättning av det staket som fanns mellan fångstgroparna och som styrde renarna ut över groparna.
Vid ingången till Pastavagge finns ett stort stenblock, javisst, du har rätt, en offerplats även detta. Gammalt tillbaka gick man inte in i Pastavagge eftersom Bieggolmai bodde där. Denna sida är ingen bra tältplats när det blåser östlig vind, alltså från Pielaslätten in mot Pastavagge. Blåser det 20 m sek där, så vid rätt vind (fel vind) så kan det blåsa 40 sek m eller mer i Pastavagge och i denna ändan av dalen kan det ibland låta som om ett expresståg körde genom dalen – och det är vinden du hör. Många tält har blåst sönder just här.
Det här var en liten guidning på bara några få mil. Jag har bara tagit med några få av de saker som finns i just det här området, resten får du leta efter själv beroende på ditt intresse.
Någon annan kan ge dig beskrivningar om andra vägar att gå.
Thomas
