Sarek - För tufft för oss?

[raderad04]

Re: Svårt bedöma snösmältning

Skulle tro att svårare vad är väl kända och återges i ruttbeskrivningar och på kartor, så att man kan väga in dem när man väljer vart man ska vandra.

Varje vadbeskrivning får tas som rekomendation! Jag har gått Pastavágge 1987 där jag kom över alla jåkkar utan att ens ta av mig kängorna. I sommras 2002 gick jag genom Pastavágge i hällregn och fick söka mig till snölegorna och glaciär vid varje jåkk eftersom de såg ut som choklad och med stenar som rullade i strömmen. Omöjliga att vada.
När jag vandrade i Ráhpavágge 1989 gick alla vad bra men jag fick ta av mig vid både Luep och Alep Vassjajåkkåtj, den senare var på gränsen att jag kom över. Om det regnar några dagar så blir man kanske tvungen att gå upp till snölegorna när man skall över dessa jåkkar.
Att vänta till nätterna är ett bra tips men det under förutsättning att vädret är klar, regnar det så ökar bara vattennivån.
Det viktiga är att man räknar med dessa omvägar runt jåkkarna när man gör sin planering, både som tid och mat. // Roland

 

[raderad04]

Myeter, erfarenhet, självkännedom!

Sarek är en myt, jag gav mig in i myten 1987 med Machesterjeans, Trangia och ett utslitet ryggåstält. Nu har jag en Namatj, GoreTex, mulitbränslekök men har inte drabbats av prestationshysteri. Jag kan fortfarande bryta ett ben, ramla i en jåkk, drabbas av nedkylning och frysa ihjäl. Fjäll är ett geografiskt begrepp och det finns gott om fjäll. Problemet med Sarek är att den delas i två delar av en stor djävla älv. I öster har du bara hjälptelefoner i Aktse, Mikka och Akkastugan. I väster ligger de lite tätare utmed Padjelantaleden. Men inga telefoner hjälper om man råkar illa ut men man kan meddela att allt är bra och ändringar i färdplanen.
…*skrattar*… har just renskrivit min Ráhpavágge vandring 1989 och jag har funderat på alla misstag jag gjort under åren, både med utrustning , mat och mentalt. Det blir en hel hög det. Det viktigaste jag anser att jag lärt mig är att ta det lugnt, tänka efter och inte rusa iväg. Tidigare har jag varit bunden av tid och färdplaner men nu säger jag bara var jag börjar, vilken väg jag tänkt gå och hur lång tid jag tänkt vara borta. Sedan låter jag vädret, maten och orken bestämma vilken väg jag vandrar. Nu har jag det lättare att välja väg i Sarek när jag gått alla dalgångar och vadat många jåkkar.
Efter alla år som ensamvandrare har jag också blivit mentalt starkare. Från riktiga ångestattacker när man varit trött, när det regnar och det är en evighet kvar till govärmen i en stuga har jag lärt mig att uthärda fukten, regnet och ensamheten. Dessutom är barnen stora nu och jag är värd en hel del pengar om jag blir liggande i någon klippskreva
Beträffande utmattning och vätskebrist har jag aldrig drabbats av vätskebrist däremot av utmattning. Denna berodde på för hög fart med för lite mat. Nu har jag dragit ner på farten.
Jag har en fältflaska hängande på axelremmen och dricker hela tiden. Om jag börja snubbla, känner mig trött eller pissar skvättar så äter jag lite müsli, bröd med kaviar eller ost. När maten börja ta slut går jag till närmaste busshållplats.
Sarek är inte värre än andra fjäll och kräver samma planering men erfarenhet och självkännedom kan man bara skaffa sig om man går ut på fjället. Kom bara ihåg konsten att vända, fjällen finns kvar till nästa istid.

Nu har jag gjort mitt för friluftslivet i dag, måste ta en promenad till pizzerian, nu blir det kebab och öl framför skärmen. Får inte glömma att jag är NÖRD!
Förresten, finns det några rookis som vill ha råd av en gammal farbror så är det bara att mejla eller ringa. Jag finns på ICQ och gulasidorna, väl synlig i cyberrymden |;|-) // Roland

 

[Almgren]

Re: Re: Psyket snarare än fjällerfarenheten

När det gäller erfarenhet tänker jag närmast på saker som att man ska kunna läsa kartor, använda kompass, och inte minst kunna sitt tält så att man får upp det i alla väder. Då är det värsta som kan hända att man får tälta i någon eller några dagar i dödtrist väder.

Och veta när det är dags att tälta i några dagar. En del visar tyvärr prova på 'mitt tåg gåt om 3 dagar så jag MÅSTE vada denna bäck i högvatten'-mentaliteten.

Det är då faran kan bli stor.

 

[perlowdin]

Re: Myeter, erfarenhet, självkännedom!

Kom bara ihåg konsten att vända, fjällen finns kvar till nästa istid.

Instämmer, i någon mening är det konsten att vända som skiljer goda alpinister från dåliga.

Per
http://user.tninet.se/~ipg289h/fu99/Trekking/Treks.html

 

[il C]

några allmänna funderingar

Jag har mkt liten erfarenhet av fjällen norr om Polcirkeln:
Salfjellet/sulis, Mavas, 14 dagar, det är allt.
Desto mer av sydfjällen, samt sydeuropa (Pyreneerna,
Alperna, Korsika).

Sarek drar jag mig för, eftersom jag inte vill frysa eller
bli blöt. Detta med att man blir stressad av returbiljetten
har jag aldrig upplevt eftersom jag nästan aldrig har någon.
Det har väl hjälpt till att fatta en del beslut.

Jag hade returbiljett från Korsika till fastlandet, med alldeles för god
marginal. Jag hade också returbiljett när jag gick i Jämtland
1997 och gillade det inte. För mycket grubbel, men turen
gick in exakt på den nio dagar jag hade.

Sen undrar jag vad det är för vad där man *måste* ta
av sig kläder, eller byta skor. jag kanske har missat något,
men jag trodde man var tryggare med stadiga pjuck på
fötterna. Jag har en gång gjort ett allvarligt (och lärorikt)
misstag,

http://www.mai.liu.se/~pehac/vad.html

och gud ske pris att jag hade klätt PÅ mig för detta vad.
Jag blev chockad, men inte kall.

Moralen, antar jag: hellre fly än fäkta.

il C

 

[perlowdin]

Lysande länk

Sen undrar jag vad det är för vad där man *måste* ta
av sig kläder, eller byta skor. jag kanske har missat något, men jag trodde man var tryggare med stadiga pjuck på fötterna. Jag har en gång gjort ett allvarligt (och lärorikt)
misstag,

http://www.mai.liu.se/~pehac/vad.html

Lysande länk, och bra argument för vadlina — fast då måste man vara två. När det gäller skodon finns det väl i ngn mening två sorters vad: i) sådana som är helt ofarliga men som man ändå måste över och som man möjligen kan gå barfota i, och ii) svåra vad där det är strömt, rullande stenar, etc, etc. I de senare ska man absolut ha skor för att skydda fötterna. Vi brukar ha joggingdojor som vadskor och att ha kring tältet. Blir skorna man går i hela dagen blöta är det lätt att man får skavsår, etc.

http://user.tninet.se/~ipg289h/fu99/Trekking/Zanskar86/Film0595.JPG

Per

 

[Lorre2]

Re: Myeter, erfarenhet, självkännedom!

Dessutom är barnen stora nu och jag är värd en hel del pengar om jag blir liggande i någon klippskreva

Ha!
Det kallar jag överlevnadstips av den högre skolan!!
Det gäller att vara oumbärlig på något vis, kanske behövs man på jobbet så chefen åker upp och hämtar hem en?
Eller så "glömmer" man disken, då kommer frun farandes och råkar rädda en när hon bara tänkt ge lite åthutningar...
Värt att tänka på i alla fall.



JL

 

[Lorre2]

Re: Myeter, erfarenhet, självkännedom!

Får inte glömma att jag är NÖRD!// Roland

Nyss var du Hi-tech med titanbestick.
Verkar som om du behöver ta en sipp ur vattenflaskan och dra ner på farten? ;-)


JL, humorist som inte känner naturdofter genom gelcoatlukten. På måndag ska hon i vattnet och bekänna färg min röda lilla kanot.

 

[raderad04]

Re: Re: Myeter, erfarenhet, självkännedom!

Dessutom är barnen stora nu och jag är värd en hel del pengar om jag blir liggande i någon klippskreva

Ha!
Det kallar jag överlevnadstips av den högre skolan!!
Det gäller att vara oumbärlig på något vis, kanske behövs man på jobbet så chefen åker upp och hämtar hem en?

...hmm... det var nog en dålig formulering. När barnen var små så behövde dom mig mer och det var jävligt viktigt att inte klanta sig och blir liggande. Nu är dom tonåringar och jag har en livförsäkring så de får ju en hel del pengar om jag blir liggande på berget och jag kan jag ta mer risker och behöver inte oroa mig. Nu skall jag upp på fjälltoppar och glaciärer - ensam givetvis.
Men det har visat sig vid överlevnads situationer att man fokuserar sig på någon man vet beöver en, en släkting, ett barn och då får man lite extra stryrka att klara sig.

Nyss var du Hi-tech med titanbestick.
Verkar som om du behöver ta en sipp ur vattenflaskan och dra ner på farten? ;-)

Va fan man måste kunna byta roller flera gånger om dagen. Hemma är jag mest en NÖRD... // Roland

 

[raderad04]

Tack för tips och uppmuntran. Det känns nog som om vi vågar oss på en tur. Men jag är fortfarande fundersam på tidpunkten. Är det nån som har erfarenhet av Sarek i juni.

Så här såg det ut på Pielavalta (bielavalta?) Söndagen den 18 Juni 1998 med en fejkad panorama Hur det såg ut dagen innan har inga bilder på // Roland

 

[petratetra]

Myten om Sarek

Här har ni en som också trodde på myten om Sarek tills jag kom dit första gången. Vi hade under åren före samlat på oss en massa erfarenhet, vandrat i mycket svår terräng och i dåligt väder och lärt oss av tidigare genomförda smått livsfarliga vad, mm. Vi var ändå osäkra på vår kapacitet...

HA! Av de ställen jag gått på hittills har mina vandringar i Sarek varit de enklaste. Visst - vaden kan ställa till det och man behöver därför ha alternativa vägar och extradagar till godo. (vadarstav underlättar enormt för övrigt!!) Men själva vandringen är ju en baggis! Väl upptrampade stigar, mestadels på gräsmark i botten av U-dalarna. Få höjdmeter. Lätt att hitta tältplatser. Lätt att orientera utifrån kartan (man behöver inte några speciella kunskaper om man går de rekommenderade vägarna).

Vad gäller vattenståndet så är det ju oftast större chans att det är torrt och fint senare på sommaren. Men man vet som sagt aldrig...


Med den erfarenheten ni har, lite sunt förnuft och bra planering så kommer det gå alldeles lysande!!!

/Petra

 

[ulfnor]

Re: Re: Svårt bedöma snösmältning

Varje vadbeskrivning får tas som rekomendation! Jag har gått Pastavágge 1987 där jag kom över alla jåkkar utan att ens ta av mig kängorna. I sommras 2002 gick jag genom Pastavágge i hällregn och fick söka mig till snölegorna och glaciär vid varje jåkk eftersom de såg ut som choklad och med stenar som rullade i strömmen. Omöjliga att vada.
När jag vandrade i Ráhpavágge 1989 gick alla vad bra men jag fick ta av mig vid både Luep och Alep Vassjajåkkåtj, den senare var på gränsen att jag kom över. Om det regnar några dagar så blir man kanske tvungen att gå upp till snölegorna när man skall över dessa jåkkar.
Att vänta till nätterna är ett bra tips men det under förutsättning att vädret är klar, regnar det så ökar bara vattennivån.
Det viktiga är att man räknar med dessa omvägar runt jåkkarna när man gör sin planering, både som tid och mat. // Roland

Inte rätt tråd kanske men som fjäll-novis undrar jag hur ni vågar kliva över snöbryggor? För min del känns det väldigt osäkert och som ett minst lika riskabelt företag som att ge sig ut i svåra vad. Hur vet man om snön håller?

/uffe