Sarek - För tufft för oss?

[perlowdin]

Re: Vadningslina?

Hur är en vadningslina konstruerad? Jag hänger med på fördelen med att vara fastbunden i en lina, men hur ser den ut - karbinhakar, band..?

En vadlina är helt enkelt ett rep som används vid vad. Det skiljer sig från ett klätterrep i det att det inte behöver vara dynamiskt (töjbart) eftersom det inte behöver kunna klara att fånga upp och bromsa ned långa fall. Åker man iväg i en fors går det långsamt.

En vadlina bör vara minst 4 mm bred, smalare rep bränner sönder händerna, och tillräckligt lång för att man ska kunna säkra över hela vadet.

Band är dynamiska band som man lägger runt något för, att få ett intervenerande fäste eller om man så vill ett ankare, sedan fäster man karabinern på bandet och lägger repet genom karabinern helst med en knut som är bromsbar (halvmastwurf).

Magnus nämnde att han varit ute med en klätterklubb och eftersom hur man handskas med band or karabiner är elementa i sådana tänkte jag det var ett bra tips.

Per
http://user.tninet.se/~ipg289h/fu99/Trekking/Treks.html

 

[Monken]

Tack för tips och uppmuntran. Det känns nog som om vi vågar oss på en tur. Men jag är fortfarande fundersam på tidpunkten. Är det nån som har erfarenhet av Sarek i juni. Är det mycket högvatten?

Tack Per för tipset om vadlinan. Jag antar att du är samme Per Löwdin som man stöter på titt som tätt på hojen i Lunsen och Nåsten. Ses säkert i sommar.

 

[perlowdin]

Svårt bedöma snösmältning

Är det nån som har erfarenhet av Sarek i juni. Är det mycket högvatten?

Tack Per för tipset om vadlinan. Jag antar att du är samme Per Löwdin som man stöter på titt som tätt på hojen i Lunsen och Nåsten. Ses säkert i sommar.

Jag har aldrig varit i Sarek. Däremot var jag en midsommar vid Keb. Tältade vid Tarfalla och besteg diverse berg. Snögränsen låg då på ca 1400 m varierande med branthet o väderstreck. Vi hade snö upp till låren på Vargryggen mellan Halspasset och Nordtoppen, mycket jobbigt. Från Sydtoppen o ned var det dock helt OK. Väl trampad stig.

Det är nästan omöjligt att ge någon tillförlitlig prognos om vattenståndet i bäckarna i förväg. Det betingas nämligen av en rad oberäkneliga faktorer: vårvädret (hur snabb eller långsam snösmältningen är) och inte minst av vädret när ni är i Sarek. Soliga, varma dagar, kan sätta en väldig fart på avrinningen, särskilt om det varit en kall vår så att det ligger mycket snö kvar. Å andra sidan vid mulet och kyligt väder stannar avsmältningen upp och eventuella vad blir väsentligt snällare eller obetydliga.

Skulle tro att svårare vad är väl kända och återges i ruttbeskrivningar och på kartor, så att man kan väga in dem när man väljer vart man ska vandra.

Appropå Lunsen o Nåsten är vi ett löst gång som cyklar på onsdagar kl 18. Hojade rakt genom Lunsen från Moralund till Flottsund i går kväll. Det var fantastiskt fint. Sänd en mail om du vill hänga på. Se http://user.tninet.se/~ipg289h/First.html så kommer info om mötesplats etc.

Per

 

[Duracellkaninen]

Psyket snarare än fjällerfarenheten

Ni har ju varit i fjällen förr, så det är väl inte där skon klämmer i första hand.

Läs gärna Grundstens vägbeskrivningar, så får ni en del tips.

Sarek skall enligt uppgift ha Sveriges mest svårförutsägbara väder. Men är ni redo för allt från solsken till snöstorm, så är det ju lugnt.

Någon av de andra nämner också att vattenståndet ökar efter en fin dag. Glöm inte det vid dagsturer. Det kanske är lätt att vada över när ni ger er av på morgonen, men betydligt värre när ni på kvällningen finner tältet på fel sida.

Det riktigt viktiga är istället att känna sig själv tillräckligt väl, så att du känner igen symptomen när hjärnan börjar sluta fungera rationellt (pga tex utmattning, vätskebrist, kyla, rädsla etc). Och att då ha vettet att inte rusa vidare åt fel håll.

Jag lär inte glömma gänget för ett par år sedan som skidade efter hjälp till Saltoloukta efter det att de trodde att deras vänner begravts i en lavin. Hade kompisarna varit under snön (vilket de inte var), så hade de varit både döda och stelfrusna när hjälp kom på plats.

Det är en sak att hantera situationen när hjälp finns att få, en annan när du bara har dig själv att lita på. Det är det som blir tydligare med Sarek.

 

[klippen]

Re: Psyket snarare än fjällerfarenheten

"Det riktigt viktiga är istället att känna sig själv tillräckligt väl, så att du känner igen symptomen när hjärnan börjar sluta fungera rationellt (pga tex utmattning, vätskebrist, kyla, rädsla etc). Och att då ha vettet att inte rusa vidare åt fel håll.

Jag lär inte glömma gänget för ett par år sedan som skidade efter hjälp till Saltoloukta efter det att de trodde att deras vänner begravts i en lavin. Hade kompisarna varit under snön (vilket de inte var), så hade de varit både döda och stelfrusna när hjälp kom på plats.

Det är en sak att hantera situationen när hjälp finns att få, en annan när du bara har dig själv att lita på. Det är det som blir tydligare med Sarek."

Sarek skiljer sig härvidlag inte på något avgörande sätt från andra fjällområden och kräver med andra ord samma mått av erfarenhet och kunskap av att vistas i naturen.

Att haussa Sarek som varandes en nästan orimlig prestation att beträda är, tycker jag, att sakna sinne för proportioner eller ett utslag av att vilja framstå som en "fjällräv över andra fjällrävar".

Dessutom tror jag att det får samma effekt som fjällsäkerhetsrådets publikation "Fjällsäker" nämligen att skrämma folk från fjället i tron att det är livsfarligt att vistas där. Då det troligen är så att vår vardagstillvaro med biltrafik, arbetsolyckor etc. är ohyggligt mycket osäkrare.

Att drabbas av vätskebrist, stark utmattning etc. är livsfarligt överallt men på sommarfjället är åtminstone tillgången på dricksvatten obegränsad.

Det är inte heroiskt att vara friluftsmänniska, det är naturligt.

 

[cwmint]

inlägg från min make, Mats Ljungberg

Själv har jag tyvärr inte varit i Sarek, så jag får citera andra, nämligen min make.
"Tidpunkten beror nog väldigt mycket på hur våren har varit och hur långt snösmältningen kommit. Jag var i Sarek 1974, mellan den 8 och 20 juni, och hade en fantastisk 1.5 vecka där. Vi kom till Laidaure (isen gick då den 6 juni), tältade vid stranden, fick morgonen därpå skjuts av Ville Länta till Aktse. Det hade varit kallt och var lite vatten i älven, men det var snöfritt. ”Nog kommer det vatten” sa Ville klurigt.

Allt är grått i naturen. Björkens blad har knappt slagit ut. Får skjuts upp till Nammatj, för att för säkerhets skull gå på nätterna när det är mindre vatten.

Därefter en fantastisk 1.5 vecka. Vi tältar på sluttningen längst in i Rapadalen, norr om Skårkistugan, inga problem med vaden då. Det blir 25-30 grader varmt under många dagar. Sluttningen dränks nästan av vatten. All växtlighet kommer, björkar slår ut, mängder av fjällblommor (rosenrot, purpurbräcka, lappspira etc.). Älgarna betar nere i deltat. Vi ser mängder av djur och fjällfåglar (jorduggla, snösparv, ringtrast, lappsparv, hökuggla, fjällpipare etc.) .

Den 14 juni kom myggen, en kväll var de plötsligt där för att stanna för gott.

Mycket lös snö i Snavvavagge, som vi inte tar utan går tillbaka till Aktse på höjderna (Vassjavagge) norr om Rapadalen, en del snöfält kvar. Vi går på nätterna, dels för värmens skull, dels för att det är mindre vatten. Tillbaka i Aktse är det en helt annan värld, grönska, hela ängen full med smörbollar. Vattnet stigit en meter i älven. Sigurd Länta skjutsar oss på Laidaure. (Sedan 3.3 mil trist nattlig promenad på vägen till bussen).

Summa summarum, med den tur vi hade med väder och timing, så var det en fantastisk naturupplevelse, att uppleva övergången från vinter/vår till sommar och att när man väl var inne i dalen ta det lugnt under flera dagar och njuta. Jag har många gånger önskat att göra om något liknande, och hoppas att ni har samma tur.

Mats Ljungberg"

 

[Duracellkaninen]

Problemet är att få av oss lever naturligt

Majoriteten av oss lever i städer, har vatten i kranen och har ambulansen framme efter några få minuter efter några knapptryckningar på mobilen. För oss är det naturligt att åka bil - inte att vara i fjällen.

De flesta har vare sig upplevt vätskebrist eller nedkylning till den grad att hjärnan slutar fungera rationellt. Ännu färre har vadat i glaciärvatten.

Jag skall exemplifiera med vad som hände min färdkamrat. Han blev milt sagt trött på alla myggen när vi kom ned från kalfjället igen. Istället för att göra som jag - sätta på sig jackan fast det var varmt och soligt, så ökade han tempot och viftade bort de flesta myggen. När jag kom ikapp honom en timma senare hade han rusat på rejält i 45 minuter innan han kapitulerade och satte på sig jackan. När det var dags för nästa vilopaus efter en timme ville han fortsätta. Då jag inte var trött gick det väl bra. Nästa timme ville han återigen fortsätta utan paus och jag mumlade lite i skägget, då jag började bli svettig. Nästa timme ville han köra vidare igen, men då var jag genomsvett så jag sade att jag ville ha en paus så jag hann byta skjorta i alla fall. Han svarade att vi borde gå fram till bäcken några kilometer längre fram först så vi kunde dricka så mycket som vi ville innan vi stannade. Det var bara en liten hake - den senaste timmen hade vi aldrig varit mer än 5-10 meter från en sjö... Vi hade rent av balanserat på stenar ute i sjön för att slippa de värsta snåren på land.

Fjäll, djungler och annat skall inte framställas som något heroiskt som bara lämpar sig för verkliga äventyrare. Men det skall inte heller jämföras med en walk-in-the-park. Sanningen finns någonstans däremellan.

Mitt råd är att våga se riskerna och därefter skaffa sig kunskap och förbereda sig - inte att avstå från trippen. Det är inte konstigare än att ta på sig säkerhetsbältet - fast jag inte tänker krocka idag.

 

[casset]

Hej, har vandrat 2 gånger i Sarek från Änonjalme genom Routesvagge och Rapadalen resp. Pastavagge. Det har inte varit några problem trots att ena gången var riktigt skitväder. Det är väl som många tidigare sagt vaden som kan ställa till problem men tar man det lugnt och har respekt för vaden ska det inte vara några problem. Det fel som många gör att de har alldeles för snäva tidsplaner och då kanske man tar dumdristiga beslut att vada där man inte bör, för högt och strömt vatten. Jag har precis gjort en hemsida om en av turerna, kanske kan ge lite tips
http://roylud.cooling.nu
mvh
Ronny

 

[Almgren]

Re: Re: Psyket snarare än fjällerfarenheten

Jag lär inte glömma gänget för ett par år sedan som skidade efter hjälp till Saltoloukta efter det att de trodde att deras vänner begravts i en lavin. Hade kompisarna varit under snön (vilket de inte var), så hade de varit både döda och stelfrusna när hjälp kom på plats.

Jag tror jag vet vad du pratar om. Men de skidade till Sitojaurestugan, inte Saltoloukta. Och detta EFTER att de gjort att första avsök av lavinområdet med en lavintränad hund, som fanns i sällskapet.

Att skida till Sitojaure när man är väl motiverad är hyffsat snabbt gjort, det är platt över sjöarna. Sen att det efter kontakten med civilisationen tog en onödigt lång tid innan helikopter kom på plats var ju inte deras fel.

 

[klippen]

Det var inte jag som skrev detta

Det var inte jag som skrev detta utan Duracellkaninen, jag behärskar inte riktigt citattjofräset i forumet.

 

[Almgren]

Re: Det var inte jag som skrev detta

Det var inte jag som skrev detta utan Duracellkaninen, jag behärskar inte riktigt citattjofräset i forumet.

Ok, jag ser det nu när jag läser bakåt. Men min kommentar är riktad till Duracellkaninen då.

mvh Christian

 

[perlowdin]

Re: Psyket snarare än fjällerfarenheten

Det riktigt viktiga är istället att känna sig själv tillräckligt väl, ...

Det är en sak att hantera situationen när hjälp finns att få, en annan när du bara har dig själv att lita på. Det är det som blir tydligare med Sarek.

Jag reagerar på rubriken. Det finns alltid folk som tenderar att överdriva en saks svårighet, inte minst för att det höjer värdet av den egna prestationen. Det kan ta löjliga proportioner ibland. Å andra sidan ska man aldrig underskatta berg.

Det viktigaste är, skulle jag vilja hävda, att man har bra utrustning, stormsäkert tält, kläder som håller en torr och varm, mat, kök som funkar i alla väder, bränsle, etc., och att man faktiskt har viss erfarenhet. När det gäller erfarenhet tänker jag närmast på saker som att man ska kunna läsa kartor, använda kompass, och inte minst kunna sitt tält så att man får upp det i alla väder. Då är det värsta som kan hända att man får tälta i någon eller några dagar i dödtrist väder.

I berg måste man alltid vara beredd på och utrustad för värsta tänkbara väder. De allra flesta incidenter uppstår p g a att folk är underutrustade.

Per