Svår hantering direkt i stand
Jag skippar frågan om gri-gri och håller mig till varifrån man säkrar...
Jag kan förstå resonemanget som visas i videon i startinlägget, i vissa specifika situationer: Bultat eller isankare; brant klättring ( eller is, som också ger motsvarande fritt fall) ; tidigt och run-out krux. Då kan rycket bli kraftigt, och då tål ankaret kraft uppåt.
Vid flack klättring eller högt krux så får du aldrig det rycket att du lättar som säkringsman ( om man inte är mycket lättare än förstemannen), pga friktion i systemet och repets dynamik. Vid tradankare blir det i många lägen riskabelt att räkna med att ankaret ska ta den uppåtriktade kraften ( även om det går att lösa).
Men i just dessa specifika fall så är det alltså uppenbart att det finns en risk att fara iväg och tappa kontrollen eller skada sig, vilket filmen visar. Då är frågan om lösningen med säkring i stand är en bra lösning. Det finns ju andra, se slutet av detta inlägg.
En klar nackdel med säkring direkt i stand är själva hanteringen. Du ska då i enstaka fall ställa om till en annan metod än den ordinarie, vilket alltid introducerar risker. Jag säger ordinarie, eftersom säkring från selen har flera fördelar i hanteringen. I selen har du alltid samma position relativt bromsen, du kan jobba likadant oavsett var och hur du står eller sitter. Med broms eller HMS i stand måste du stå så att du får rätt avstånd till bromsen, för att mata ut och kunna låsa av effektivt. Det blir svårt att sätta sig ner, luta sig ut, byta position, osv. Att kunna göra detta är avgörande för att hålla sig fräsch på långtur.
Sammantaget skulle jag personligen välja det alternativ vi också lär ut i sverige: säkring från selen, men med placering av tredje punkt för drag uppåt direkt till min sele. Lätt att ordna på is och trad, svårare på bult. Min slutsats blir att säkring direkt i stand kan bli aktuellt för mig på brant klättring med bultat stand, och då bara om jag ser risken för ett kraftigt fallryck.