50/50-chanser är max risk som är acceptabel som förälder, och 70/40 för alla andra
Bara de som inte ännu fått uppleva ett barns uppväxt klarar av att ge 110%, är det vad du försöker säga? ;P
50/50-chanser är max risk som är acceptabel som förälder, och 70/40 för alla andra
Jag tycker ämnet är ointressant egentligen på generell basis, för i slutändan väljer folk själv vilken risk de tar. Och det är så det ska vara! Så länge man är informerad, har någon kunskap om risker man utsätter sig för.
Det som förvånar mig, är varje gång ämnet kommer upp. Jag förstår faktiskt inte varför. Argumenten från olika sidor är som regel alltid desamma, och det skulle förvåna mig om någon egentligen tar intryck av dem.
Det som förvånar mig, är varje gång ämnet kommer upp. Jag förstår faktiskt inte varför. Argumenten från olika sidor är som regel alltid desamma, och det skulle förvåna mig om någon egentligen tar intryck av dem.
jag skulle gärna se att vi var bättre informerade. Mer information om hur mycket tid "kändisarna" tillbringar på plast, klippa och berg, och hur ofta dom har ihjäl sig. Klättersiter har ofta "10 ways not to rappel to death" med samma gamla vanliga nybörjarknep, som "fira från ett vettigt ankare". Mer sällan ser man välgjorda analyser av olyckor. Än mindre sällan ser man väl insamlad statistik om olycksorsaker och effektiva åtgärder. Och man ser nästan aldrig separat statistik för "dom som vidtar försiktighetsåtgärd x" och "dom som inte gör det".kjpil sa:Jag tycker ämnet är ointressant egentligen på generell basis, för i slutändan väljer folk själv vilken risk de tar. Och det är så det ska vara! Så länge man är informerad, har någon kunskap om risker man utsätter sig för.
Jag tycker det brukar vara sparsmakat med argument för/emot ökat/minskat risktagande, och vanligare med mer eller mindre väl dolda fall av "jag gör så här och tycker att andra är galna/tokförsiktiga". Så det blir liksom ingen diskussion, utan mer som en politisk debatt. Inget väsentligt sägs, och alla går därifrån med än mer ingrodda uppfattningar.
Men...
jag skulle gärna se att vi var bättre informerade. Mer information om hur mycket tid "kändisarna" tillbringar på plast, klippa och berg, och hur ofta dom har ihjäl sig. Klättersiter har ofta "10 ways not to rappel to death" med samma gamla vanliga nybörjarknep, som "fira från ett vettigt ankare". Mer sällan ser man välgjorda analyser av olyckor. Än mindre sällan ser man väl insamlad statistik om olycksorsaker och effektiva åtgärder. Och man ser nästan aldrig separat statistik för "dom som vidtar försiktighetsåtgärd x" och "dom som inte gör det".
Hur många år kan man vänta sig att slippa skada sig under firning om man firar ca 20 replängder om året och inte använder prusikbackup, men använder hjälm? Nobody knows....
Frågan är om man slentrianmässigt inte har hjälm/prussik eller om man varje gång omvärderar de risker det innebär? Hjälm är absolut nödvändig under vissa förhållanden, men ger knappast en ökad säkerhet under andra förhållanden. Många använder hjälm ibland, men de flesta har tillfällen då de låter bli att använda hjälm, eftersom det innebär just då en lägre risk än när de har hjälm. Samma sak med prussik.Hur många år kan man vänta sig att slippa skada sig under firning om man firar ca 20 replängder om året och inte använder prusikbackup, men använder hjälm? Nobody knows....
Det handlar inte om rätt och fel, det håller jag med om.
Jag kanske ska förtydliga saken. Det fins helt klart turer jag tycker det skulle vara värt att risken att dö på/för att få uppleva. Död på berg är ett faktum som är ofrånkomligt att ignorera så det måste vara en del av planen hur mycket man än försöker undvika det.
"
MIn poäng är att risktagande till skillnad från tex religiös övertygelse är ett väl underbyggt val baserat på rationella beslut och en medvetenhet om konsekvenserna.