riktig karta och kompass runt halsen

[Chrille74]

Som ovan karta ska du ha och kunskap att använda den. Batteriet går inte att lita på.

Mmm, jag fick erfara det en gång i när jag vandrade i Sarek. Glömde rätt laddsladd hemma (2021). Ganska klantig grej. Fick navigera med kompass och karta hälften av vägen. Men det var nog en nyttig erfarenhet. Jag har sett på en Youtubekanal där någon plötsligt blev frälst av riktig karta för någon på vandringen lärde upp henne hur det fungerade med karta och kompass.

 

[Elvah]

Kartan har man ju i H benficka på m59-brallorna.

Instämmer, helt klart, även om jag har andra byxor! Kartan har jag i benfickan och om det regnar i bröstfickan på regnjackan. Den tas fram frekvent.

Jag skulle aldrig drömma om att ha ett stort, opassbart åbäke om halsen. Storleken är viktig, men också rörligheten. Skolad orienterare från början (tyvärr ej fortsatt som vuxen, varför...?!!) vill jag kunna hålla min position på kartan med tummen. Då måste kartan vikas till litet format samt vara rörlig och kunna passas - oftast bara visuellt - kompassen ligger i ryggsäcken om det inte är tät terräng eller dimma.

När jag använt Lantmäteriets inte helt vattentåliga kartor har jag lagt dem i A5-plastficka. Den viks i sin tur en gång, då får man en perfekt och behändig storlek att hålla i handen. Calazos vattentåliga tyvekkartor behöver ingen plastficka. Samma här, viks en extra gång i relation till "orginalvik".

Beroende på tur händer det att jag klipper isär stora kartor så man slipper hantera en så tjock pappersbunt. I Sarek där det behövs 2-3 hekto kartor för att täcka upp, har jag helt enkelt klippt isär allt för stora 1:25t- och 1:50t-kartor för att bara ha med relevanta delar och haft 1:100t-kartan för helheten.

 

[Chrille74]

Instämmer, helt klart, även om jag har andra byxor! Kartan har jag i benfickan och om det regnar i bröstfickan på regnjackan. Den tas fram frekvent.

Jag skulle aldrig drömma om att ha ett stort, opassbart åbäke om halsen. Storleken är viktig, men också rörligheten. Skolad orienterare från början (tyvärr ej fortsatt som vuxen, varför...?!!) vill jag kunna hålla min position på kartan med tummen. Då måste kartan vikas till litet format samt vara rörlig och kunna passas - oftast bara visuellt - kompassen ligger i ryggsäcken om det inte är tät terräng eller dimma.

När jag använt Lantmäteriets inte helt vattentåliga kartor har jag lagt dem i A5-plastficka. Den viks i sin tur en gång, då får man en perfekt och behändig storlek att hålla i handen. Calazos vattentåliga tyvekkartor behöver ingen plastficka. Samma här, viks en extra gång i relation till "orginalvik".

Beroende på tur händer det att jag klipper isär stora kartor så man slipper hantera en så tjock pappersbunt. I Sarek där det behövs 2-3 hekto kartor för att täcka upp, har jag helt enkelt klippt isär allt för stora 1:25t- och 1:50t-kartor för att bara ha med relevanta delar och haft 1:100t-kartan för helheten.

Det låter intressant och övertygande, men det där med att klippa isär, så har jag funderingar om jag tycker att det börjar att bli jobbigt att bläddra i papper och sånt. Nja, jag får fundera på det med.

 

[Chrille74]

Det låter intressant och övertygande, men det där med att klippa isär, så har jag funderingar om jag tycker att det börjar att bli jobbigt att bläddra i papper och sånt. Nja, jag får fundera på det med.

Eller ja kanske när jag tänker efter, så jag får fundera lite. Jag besöker de stora jättarna i Norge i nästa vecka.

 

[Elvah]

Det låter intressant och övertygande, men det där med att klippa isär, så har jag funderingar om jag tycker att det börjar att bli jobbigt att bläddra i papper och sånt. Nja, jag får fundera på det med.

När du viker kartan till "tumbar" storlek behöver du aldrig bläddra. Men du kan ju behöva vika om kartan ett par gånger under en dagsetapp. På morgonen tar du fram den kartbit du behöver och lägger resten i "arkivet".

Det handlar snarare om att du ska klippa bort överflöd. Typ Padjelanta när du vandrar i Sarek. Riktigt stora kartor kan också delas i två bara för att de ska bli smidigare att bära.

Ångest över att klippa sönder fina kartor? Gör kopior istället. Men min erfarenhet är att isärdelade kartor funkar utmärkt även över tid. Det har förstås hänt att en ny vandring sträcker sig över en etapp där man hade velat ha "mitten" av en delad karta. Då är det inte värre än att du köper en ny. Kommer ju inte hända ofta.

 

[pooll]

Har haft plastfodral runt halsen, och brukar inte upplevas som den hänger och flänger, hade dessutom andra grejer i det också. Har aldrig benficka eftersom jag går i vindbyxor, men haft kartan oftast i höftfickan på ryggsäcken eller som senast - i en liten påse jag satt fram på axelremmen.

 

[HasseQ]

När du viker kartan till "tumbar" storlek behöver du aldrig bläddra. Men du kan ju behöva vika om kartan ett par gånger under en dagsetapp. På morgonen tar du fram den kartbit du behöver och lägger resten i "arkivet".

Exakt. Man viker om kartan till en storlek som passar i benfickan, och att så mkt som möjligt av dagens etapp synes !

The only way to refold a map is differently !

 

[Totteman]

Jag har alltid hela kartor, så jag kan se lite mer. Om jag är intresserad av det jag ser lite längre bort så vill jag kunna hitta det på kartan.

 

[seobserver]

Ortlibs A4 fodral har jag brukat länge, kompassen innanför skjortan. Brukar gå med näsan söderöver. om möjligt.

 

[camoscio]

Min sista alpina tur, 9 dagar i Schweiz, började på min 75-årsdag, den 23/8 2019 men det har blivit, och kan bli, lite låglandsturer ett tag framåt. Jag har aldrig haft annan elektronik än kamera och telefon, och egentligen bara använt den senare till korta samtal -- batteriet skulle dock räcka i åtm. 2 veckor. Jag såg alltid till att ha dagens karta framme, i fodral tillsammans med kompassen. Detta (Sea to Summit) är av lagom höjd för karta i standardformat, och aningen frikostigt på bredden. Som jag minns hölls kartan på plats, om det behövdes, av ena axelremmen på ryggsäcken. Man ska aldrig ha något i fickorna, och mina byxor, i regel ett par korta löparbrallor, hade inga sidofickor alls.

Kompassen använder jag ganska lite och i viss terräng kan det vara svårt att hålla kursen om man inte har tydligt riktmärke -- ngn gång har jag börjat stigningen fel därför att det rätta passet var skymt.

 

[Henning K]

Jag använder Ortliebs A4 fodral för typ 25 år nu, enda nakdel var när jag gick utan kameraväskan att jag fick klämma den någonstans för att den inte började svänga runt - men det var ju ingen problem bara en sak till att tänka på...

Idag finns ingen stor kamera i väsken längre, istället en liten mindre kamera, kikaren, GPSen - om den är med, liten snacks ibland och kompassen i frontfickan (man ser den röda snören).
Normalt måste jag inte vika om kartan (1:100'000) under dagen men att jag måste vända kartfodralen för att kolla på backsidan ("bröstsidan") händer ofta.

 

[camoscio]

Kamera hade jag förstås på vandringarna, men inte om halsen, utan i ryggsäcksbältet