Re: Hur då dåligt?
lromberg; sa:
Kan du precisera lite? På vilket sätt var det dåligt? Vad utmärker ett dåligt rep?
Det repet var behäftat med flera problem. Den direkta anledningen till att jag köpte det var att det var så mjukt och smidigt att hantera, lätt att slå knutar på, jämfört med det stålvajerliknande Edelweissrep jag haft dessförinnan.
Hur som helst, problemen var att repet inte var speciellt slitstarkt utan luddade sig som en ryamatta. Dessutom fick repet "förhud", dvs manteln lossnade och kröp ut som en tom strumpa i ändarna. Denna avlossning av manteln gjorde också att repet korvade sig och blev svårt att få igenom bromsen vid snabba utmatningar.
Det som utmärker ett dåligt rep är motsatsen till det som utmärker ett bra rep. Det jag tycker utmärker ett bra rep är en vettig kombination av slitstyrka, bra hanterings- och knutegenskaper, låg vikt, vettigt pris, en yta som gör att friktionen mot klippan inte blir för hög (hänger delvis ihop med slitstyrkan), ingen mantelglidning, hållbar impregnering, väl förseglade / hopsmälta repändar, beständig mittmarkering, lågt fångryck, högt antal testfall, greppvänlig yta vid säkring och firning, låg töjning vid kroppsviktsbelastning, obefintlig tendens att kinka sig (tvinna sig och bilda "telefonsladd"), snygga färger och mönster och säkert några andra egenskaper också som jag inte tänkt på just nu.
Kontentan av det är väl att det perfekta repet inte finns. Gör man vinster i fråga om en egenskap blir det ofta synonymt med avkall på andra. En annan rimlig slutsats blir väl att man inte köper ett rep som man inte åtminstone har känt på, helst klättrat med eller i vart fall känner någon som rekommenderar utifrån egen erfarenhet.
Vad gäller kassation av rep finns en bra tumregel. Om man börjar fundera på om det är dags att kassera repet är det antagligen lika bra att göra det eftersom man ändå inte får sinnesfrid och kan släppa den tanken under klättring förrän man har ett nytt rep. Visst är det säkert så att tillverkarna försöker få oss att byta rep ofta för att tjäna en hacka. Men man kan också se det så här: Om du tycker att, säg, 1800 spänn är för dyrt för något som antagligen kommer att rädda ditt liv någon gång, hur står det till med självkänslan? Det är ju ditt eget liv du prissätter. Så brukar jag tänka när jag funderar på om jag ska lämna två kilar i ett firningsankare eller snåla och lämna bara en. Jag kan offra en extra hundring på att öka chanserna till ett långt liv.