Referenser för fjällklubb???

[Mezzner]

Samerna är inte till för att tillgodo se och berika turisten kultur behov, de finns där uppe för att de har sin historia där. En intresseklubb tycker jag inte ska arbeta mot något som de inte har med att göra mer än att de ibland är där som besökare.

Men... är det inte just det intresset den här intresseklubben har? Dvs man värnar om fjällen, och naturligtvis förbehåller man sig rätten att ha åsikter om dem. Huruvida medlemmarna verkligen är lågfrekventa turister har ju diskuterats tidigare, men egentligen tycker jag inte det har nån betydelse.

Det finns f ö gott om näringar som fått stryka på foten, genom alla år, p g a förutsättningarna, och miljöhänsyn ändras. Tänk om en del göteborgare skulle se sin f d varvsindustri som en mänsklig rättighet. Jag tror att mycket av det kommersiella fisket kommer att försvinna i sin nuvarande form. Det är bara en fråga om huruvida det sker genom regleringar eller genom att fisket blir så dåligt att det inte GÅR att envisas oavsett hur stor trålare man använder. Saker och ting förändras, och kräver man rätt att utöva en näring på andra villkor än tänkbara konkurrenter eller parallella näringar, och skälet till det till stor del är hävd, så tror jag inte man ska bli förvånad om man blir behandlad som ett museiföremål.

 

[camoscio]

Kan man ju tycka - om man inte har någon tilltro till expertkunskap.

Expertkunskapen finns förstås hos experterna, dvs. individer. Och jag misstänker - hoppas - att föreningens exklusivitet inte automatiskt skänker prestige åt de vetenskapsmän, etc., som är aktiva där, utan snarare tvärtom. Trovärdigheten inför andra intressegrupper kan hänga på allt möjligt, t ex styrelsens geografiska sammansättning.

Huvudfrågan (för mig) var om man borde gå med i en förening för att förändra den.
eller genom den förändra världen,
och svaret är väl att man går med i en förening för vad den har att erbjuda
av förmåner - uppskattar man inte dess syften i övrigt kanske man drar sig. För en del är säkert exklusiviteten ett egenvärde.

Mig personligen gav inte medlemskapet något speciellt; av naturliga skäl har jag haft mer utbyte av att vara med i inte fullt så exklusiva föreningar som SAC (idag 120000 medlemmar), CAI (300000), OeAV (345000)
DNT (215000; DNT är förstås inte utslutande inriktat på fjäll).

Men eftersom jag till stor del utnyttjar tält på resorna och inte hittar något i medlemstidningarna längre har jag gått ur de tre förstnämnda.

 

[Mezzner]

Man kanske kan dela in föreningsmedlemmar i två kategorier:

de som är med för att tillföra något
de som är med för att få ut något

Jag kan också tänka mig att de sistnämnda har lite begränsad förståelse för de förstnämnda, men det omvända gäller väl kanske i någon mån också.

 

[avslutat medlemskap 1003]

Samerna är inte till för att tillgodo se och berika turisten kultur behov, de finns där uppe för att de har sin historia där. En intresseklubb tycker jag inte ska arbeta mot något som de inte har med att göra mer än att de ibland är där som besökare.

Men... är det inte just det intresset den här intresseklubben har? Dvs man värnar om fjällen, och naturligtvis förbehåller man sig rätten att ha åsikter om dem. Huruvida medlemmarna verkligen är lågfrekventa turister har ju diskuterats tidigare, men egentligen tycker jag inte det har nån betydelse.

Det finns f ö gott om näringar som fått stryka på foten, genom alla år, p g a förutsättningarna, och miljöhänsyn ändras. Tänk om en del göteborgare skulle se sin f d varvsindustri som en mänsklig rättighet. Jag tror att mycket av det kommersiella fisket kommer att försvinna i sin nuvarande form. Det är bara en fråga om huruvida det sker genom regleringar eller genom att fisket blir så dåligt att det inte GÅR att envisas oavsett hur stor trålare man använder. Saker och ting förändras, och kräver man rätt att utöva en näring på andra villkor än tänkbara konkurrenter eller parallella näringar, och skälet till det till stor del är hävd, så tror jag inte man ska bli förvånad om man blir behandlad som ett museiföremål.

Det finns en liten skillnad. Sverige har försökt att om inte utrota samerna så försökt att minska samerna inflytande som grupp i fjällvärlden. Under 1900 början så tvångförflyttade man samer för minska antallet, även "uppmuntrade" svenskar att flytt upp istället för samerna. Man gav bort mark som samerna (brukade) behövde till renskötseln. Vi har sett till att deras verksamhet inte är lönande. Canada har lämnat tillbaks mark till indianerna nyligen samt betalat ersättning några miljoner dollars för fel de gjort mot dem. Även USA och Australien jobbar på sina synder. Men vi I Sverige tycker inte att vi ha något dåligt förflutet.
Att vår forskare som sysslade med rasforskning flyttade till Tyskland när den forskningen var förbjuden i Sverige detta var 1936. Verksamheten fortsatte som bekant där.
Lite av det arvet har vi kvar eftersom ingen verkar veta om det eller villja veta av det.

Och det som retar mig är att vi inte kan erkänna att vi har förtryck och i vis må fortfarande gör det.

 

[mellpat]

Betula pendula får leta förtrycket någon annanstans. Fjällklubben har både samiska medlemmar och samiska gäster som föredragshållare.
http://www.fjallklubben.se/sfk/inde...&agid=128&year=2008&month=11&day=11&Itemid=43
http://www.fjallklubben.org/fjallet/artiklar/4-06art1.html

 

[avslutat medlemskap 1003]

Betula pendula får leta förtrycket någon annanstans. Fjällklubben har både samiska medlemmar och samiska gäster som föredragshållare.
http://www.fjallklubben.se/sfk/inde...&agid=128&year=2008&month=11&day=11&Itemid=43
http://www.fjallklubben.org/fjallet/artiklar/4-06art1.html

Fjällklubben förtrycker inte samerna men den gör inte så mycket för samernas sak heller.

Kunde inte låta bli att ta med ett klipp från deras tidning om tidninges historia:

Kultur i fjällvärlden
Hur ställer det sig med natur- respektive kulturinslag? Ja, det är nog mest natur även om kultur, inte minst i historiska tillbakablickar finns i tidningen. Intressant är att fråga sig hur det är med samer, samekultur och rennäringen. Det finns en del artiklar, bland annat om språket (2001:3), om ortnamn och också om motorisering av rennäringen (1991:4), samt om turistverksamhet med utgångspunkt från Nikkaluokta och Aktse. "Samerna - urfolk i norr" heter en artikel i nr 2004:1. Det är i allmänhet respektfulla artiklar även om slitage på mark som åstadkoms i samers näringsverksamhet uppmärksammas. Jag noterar att det inte tycks finns så många skrivande samer bland klubbens medlemmar. Ett undantag är Lars Mattsson som i 1998:1 skriver om "Europas största kulturlandskap" (det som ibland missvisande kallas Europas sista vildmark).

Kanske jag inte är helt ute och cyklar...

 

[Almgren]

Fjällklubben har aldig gett sken av att vara samernas forum, men vi har en respekt för dem. Fjällen är idag till för många olika intresegrupper, och på samma sätt som samernas forum inte har samma syn som fjällklubben i alla frågor så har inte fjällklubben heller alltid samma syn som samerna.

Alla intresseorganisationer har sin syn, själv tycker jag att fjällklubben har en ganska sansad syn till skilnad från en del andra mer enögda organisationer så försöker vi hitta kompromisser även om vi inte alltid lyckas till 100%

 

[camoscio]

Man kanske kan dela in föreningsmedlemmar i två kategorier:

de som är med för att tillföra något
de som är med för att få ut något

Jag kan också tänka mig att de sistnämnda har lite begränsad förståelse för de förstnämnda, men det omvända gäller väl kanske i någon mån också.

De som vill styra och ställa vill säkert ha några att styra över och ställa till för; om inte annat är de väl beroende av de passiva medlemmarnas avgifter.

När jag gick med 1998 fyllde jag i ett formulär där en fråga var vad jag kunde bidra -
i en så liten förening kunde man nästan vänta att alla har något att komma med.
Eftersom jag nyss sänt in en berättelse från en norsk-svensk tur strax norr om polcirkeln skrev jag ungefär "jag kan ju skriva". Och jag har ju faktiskt senare bidragit till Fjällklubbens tidning
med ett par berättelser från mina turer i Norge och kanske rentav bidragit lite till kunskapen om dessa fjäll. Faktiskt fick jag också in en artikel om en tre veckor lång vandring i Sydalperna.
Omsider tröttnade jag lite, eftersom artiklarna inte väckte någon respons. Det var nog inte tillräckligt intressanta.

Det värdefullaste i den tidningen har annars varit berättelser från Alaska, Turkiet och andra utomnordiska platser. Jag har för mig att dess resurser ökats en smula, så att de t o m kan publicera enstaka bilder i färg. (Det naturliga mediet för den typen av alster vore annars Utemagasinet, som dock prompt vill ha bilder dominerade av människor vilket är svårt när man vandrar ensam.)

I de stora föreningar jag nämnt går man knappast med för att påverka på nationell nivå; på ledande poster vill föreningarna gärna ha vetenskapsmän med flera doktorsgrader eller personer med liknande samhällelig prestige. Däremot går man ofta med för att arbeta med den egna sektionen. I DNT kan man arbeta med dugnad, vilket för många är en behaglig social form (Harald N kan säkert berätta, kolla annars http://harald.nordius.se/dugnad.htm ).

 

[mellpat]

... Och jag har ju faktiskt senare bidragit till Fjällklubbens tidning med ett par berättelser från mina turer i Norge och kanske rentav bidragit lite till kunskapen om dessa fjäll. Faktiskt fick jag också in en artikel om en tre veckor lång vandring i Sydalperna. Omsider tröttnade jag lite, eftersom artiklarna inte väckte någon respons. De var nog inte tillräckligt intressanta.

Visst var de tillräckligt intressanta. Men vad för slags respons väntade du dig? Själv skrev jag en del i tidningen på 70-talet. Inte fasen fick jag någon respons. Men jag visste att det blev läst och det räckte för mig. Dessutom var det kul att få se det egna alstret tryckt.

 

[mellpat]

Medlemmar i Fjällklubben kan förresten köpa ett så här fint märke att sätta i mössan. Och vi är förstås alla snälla IRL, även mot myggen ...

(större bild) http://farm4.static.flickr.com/3020/3061223204_d3c0cea4e8_b.jpg

PS. Bilden visar en tidigare redaktör för fjällklubbens tidning.

 

[Malindo]

Snyggt märke, snygg bild och en härligt maffig rygga!

Verkar vara en trevlig klubb. Har ni ingen utlands-sektion?

Kuriosa: Ang. utlandet sâ reagerar jag lite förvànat inför den engelska översättningen Swedish Alpine Club, dà detta snarare associerar till en alpin klätterklubb (typ den som nu nâgra vill bilda inom SKF) än till just de svenska Fjällen. Swedish Fell Club vore vál lite roligare och mer adekvat översáttning?

 

[mellpat]

Den stora ryggsäcken syns kanske bättre nedan? Bilden är tagen på jojo-leden på nedväg till Kaskasavagge från Pyramidpasset, efter en fjällträff i Stuor Räitavagge. Mannen i förgrunden är medlem och norrman. Han önskade en extradag i Kebnekaise och lämnade oss därför här och gick (från Nallo) i ett sträck hela vägen till kebstationen där vi senare träffade honom. Tidigare på dagen hade vi träffat ett par som just tagit ett bad i sjön vid Unna Räitastugan! Dem värvade vi som medlemmar.

Fjällklubben har ingen utlandssektion men åtskilliga medlemmar bosatta utomlands, också icke-svenskar. De utlandsbosatta får betala 40 kr extra om året pga högre portokostnad. Översättningen Swedish Alpine Club hänger väl kvar sedan gammalt för Fjällklubben var en av stiftarna till UIAA (Internationella Alpinistunionen). Swedish Mountain Club vore väl en översättning som bättre speglade nutida verksamhet.

(större bild) http://farm4.static.flickr.com/3276/3061211293_632ef3b8b7_b.jpg