Planeringen är ju halva nöjet =)
Jag planerar alltid mina turer in absurdum. Komplett med dagsetapper.
Jag studerar också ut alternativa vägar så att det finns valmöjligheter, både för när jag vill och för när det behövs på grund av yttre omständigheter.
Väl på plats följer jag stigar och stråk om det passar, men i regel försöker jag titta efter en egen "stig" som tar mig till delmålet vid horisonten.
Jag packar förbrukningsvaror som räcker för den, i regel, optimistiska planen, samt en dag extra (eller fler, om jag inte planerat in t.ex. toppturer).
Mat packas i färdiga portioner. På tur handlar det om att få i sig (god) energi och värme på ett rationellt sätt.
Tar turen längre tid än beräknat får jag offra någon planerad topptur eller annan inplanerad sevärdhet.
Det omvända brukar inte hända.
Jag behöver ha ett tydligt mål när jag är ute. En start- och en slutpunkt, samt ett datum när jag senast ska vara framme/hemma. Per automatik följer att jag då måste ha ungefärliga dagsetapper att hålla mig till.
För mig är vandringen i sig det viktiga.
Att bära med sig allt jag behöver, för att under en period om minst en vecka ta mig från A till B.
Minimalismen, de dagliga rutinerna och inte den fysiska ansträngningen är det som jag söker.
Att få finslipa sin utrustning baserat från erfarenheterna från förra turen är ett nöje i sig.
Basläger eller planlöst irrande funkar inte för mig.
