Planera vandring eller inte?

[avslutad210712]

En vecka kvar lite drygt till semestern och första svängen och den första turen är väldigt välplanerad.

Om det nu inte vore för att jag väljer mellan två olika grovplanerade turer i Abisko-Kebnekaise och tre lite mer detaljplanerade i Sarek. Och så väljer jag mellan tåg/buss, buss eller bil. Men vad fasen iväg kommer vi att komma ändå

 

[Karolina P]

För mig är att planera lite grann som att dagdrömma. Där finns inga hinder... Efter ett par års fjällvandring så har jag lärt mig att vandring är full av hinder. Då gäller det att vara lite av en häcklöpare - ta sig över dem. Eller orienterare - runt dem. Eller som Mora Träsk - igenom dem ;-)

Jag följer nog oftast min planerade rutt - om allt går som det är tänkt. Har lagt om flera vandringar pga väder, trasiga broar, sönderskurna fingrar, trötta vandringskamrater osv. Men oftast så går det som det är tänkt. Vandrar allt som oftast med en vandringsnovis och de (har jag lärt mig den hårda vägen) tycker om när de vet vad som väntar, hur långt det är kvar osv. På solovandringar kan jag vara mera spontan...

 

[nidlo]

Hittade denna lite äldre tråden (men i ett aktuellt ämne).

Jag försöker nog än hitta balansen med att förbereda mig lite lagom inför mina vandringar, och att kanske planera allt lite för ingående ibland så att säga.

Jag tycker oftast det är ett nöje att planera och förbereda, men ibland kan det bli lite för mycket. Som exempelvis min förra vandring då jag nyligen lärt mig om att packa lätt... Visst fick jag ned packningen till runt 13 kg (om jag minns rätt) för en tre nätters (fyra dagars) vandring (jämfört med över 30 kg för två nätters vandring som det kunde bli tidigare)... Men det krävde också mycket tänkande, och planerande för att få ned vikten på packningen så pass mycket. Kanske så pass mycket förberedelse att det genererade en del stress hos mig. Och det är ju synd.

Så för mig får det gärna vara en balans... Inte för mycket och inte för lite. Om det verkar vettigt
Men jag tror det är sådant man kommer under fund med eftersom man håller på, som med allt annat.

 

[Totteman]

Det jag ska ha med behöver inte planeras så mycket...jag menar, det är det gamla vanliga.
Själva rutten planerar jag, och även lite avstickare om jag ser något intressant under planeringen. På själva vandringen håller jag nog mig mest till min plan. Jag har upplevt att jag planerat för långa dagsetapper...det kommer inte att hända igen.

 

[LottaH]

En plan är en förutsägelse om framtiden, och den har i alla fall jag begränsad kunskap om.
Apropå det hoppas jag att förbokning av stugor speciellt vintertid försvinner med pandemin...

 

[nidlo]

Jag har upplevt att jag planerat för långa dagsetapper...det kommer inte att hända igen.

Det händer mig också. Ofta får jag gå kortare än jag tänkt mig, och när friluftsintresset var helt nytt för mig, blev det ofta alldeles för tung packning och för långa avstånd i planeringen. Men det går lite bättre med det nu för tiden i alla fall, för mig

 

[Releasetherats]

Hej, av erfarenhet, en trevlig fjälltur har ofta någon form av underliggande plan A, och gärna en plan B. Utan plan riskerar man att irra runt helt planlöst och vet inte riktigt vad man ska hitta på, men planera inte varje detalj, bara grunderna. Fjällterrängen är komplex och en lyckad tur kräver ändå viss planering (den som inte tror mig, har antagligen hittills bara varit del av någon annans plan).

Oförutsedda omständigheter äventyrar lätt dina planer, en reskompis vrickat foten när han kliver av bussen, ösregn och översvämmade åar, värmebölja (usch) osv. Bra då att ha en plan B och slippa avbryta hela semesterresan.

Bara mina tankar...

Jim Ron: " If you don't have a plan, you will end upp beeing part of someone elses plan, and guess what someone else has planed for you... Not much... Not much!

 

[Fjällkjell]

Hej, av erfarenhet, en trevlig fjälltur har ofta någon form av underliggande plan A, och gärna en plan B. Utan plan riskerar man att irra runt helt planlöst och vet inte riktigt vad man ska hitta på, men planera inte varje detalj, bara grunderna. Fjällterrängen är komplex och en lyckad tur kräver ändå viss planering (den som inte tror mig, har antagligen hittills bara varit del av någon annans plan).

Oförutsedda omständigheter äventyrar lätt dina planer, en reskompis vrickat foten när han kliver av bussen, ösregn och översvämmade åar, värmebölja (usch) osv. Bra då att ha en plan B och slippa avbryta hela semesterresan.

Bara mina tankar...

Jim Ron: " If you don't have a plan, you will end upp beeing part of someone elses plan, and guess what someone else has planed for you... Not much... Not much!

Ja, nog är vi olika. Efter ett liv med budgetplaner, korrigeringsplaner, åtgärdsplaner, utvecklingsplaner m.m. så tycker jag det är skönt att vara planlös. Eftersom jag går dit näsan pekar och dit där det känns bra - utan plan- så är det befriande att slippa ta hänsyn till eventuella avvikelser från plan. Visst kan man bli en del av någon annans plan men det berikar förhoppningsvis min upplevelse.

Fjällterrängen kan vara besvärlig men då går jag åt det håll det är lättast att gå! Om det blir besvärligt även där så gäller plan B - gå åt något annat håll. Jag har alltså ingen plan A, bara plan B.

Än så länge planerar jag i vart fall i vilken landsända jag skall gå.

 

[HasseQ]

Planerade på ett ungefär vid tidigare fjällvandringar. Bestämmer hemma vilken väg och vilka dalgångar jag vill testa i Keb & Sarek. Kommer dit vid 17, ok då blir det några km innan camp. Nästa dag är ryggan svintung så jag satsar på en kort, 10-12 km. Senare >15 el 20. Då vet jag ungefär hur många dar och hur mkt mat.

Men det har nästan alltid ändrats, någon gång kom jag mkt längre än tänkt dag 3-5, och bestämde mig för att göra en lång extrasväng innan maten var slut.

Så tycker det är bra med en ganska konservativ plan, som man sen kan utöka...

 

[Struntprat]

Citatet ”Planer är inget men planering är allt” är väl tillämpbart för min del. Jag åker med en startpunkt, ett antal dagar ledigt och en slutpunkt som grundförutsättningar, och jag har ju alltid tänkt ut ett antal rutter som jag tror att jag klarar tillryggalägga på den tid jag har på mig. Jag läser beskrivningar av de olika möjliga färdvägarna, kollar efter olika tänkbara toppar att gå upp på, spanar ut andra sevärdheter i området, noterar platser som ser ut som fina att slå läger på på kartan etc. Jag har väl en grundtanke om att ”först dit, sen dit, sen dit” som kan kallas för en plan men det är ju planeringen i stort man har glädje av.

 

[joanna]

Är nog som Fjällkjell. Kan ytligt sett verka väldigt "planerad", och skulle ju inte klara mitt jobb annars. Men att odla öppenheten för det oförutsedda har berikat mitt liv och gjort mig till en bättre människa, mamma och arkitekt. Min lust att följa en uppgjord rutt är ungefär lika stor som min förmåga att hålla mig till ett matrecept, och mitt kontrollbehov snarast minskar med åldern. Jag ser att jag för länge sen skrivit om detta i tråden, men frågan hur man fredar sina "oplanerade" zoner har blivit knepigare sen dess.

Förra sommaren tänkte jag mig ut på en lång Pyreneisk kamvandring, och insåg att jag på min datorskärm kunde "se" mina tilltänkta rutter ner till minsta snöfläcken och klippkanten - trots att det huvudsakligen handlade om helt oledade vägval. Fascinerande ett tag. Men när jag väl insett var det var bäst att börja, sluta och köpa gastuber, stängde jag ner Google Earth och skrev ut mig från bloggar och fora som lade ut tips, foton och gpx-filer. Jo, jag vet - detta är ju ingen outforskad vildmark, det finns kartor jag älskar att sitta och fantisera framför, och det är ingen principiell skillnad mellan att göra det, och att kolla igenom samma rutt i högupplöst 3D på skärmen. Det är bara en gradfråga... men jag kände att det var ungefär där jag hade min gräns.

Av precis samma anledning har jag ett stort motstånd mot att både dela mina egna vägval och tips, och ta reda på andras. Missförstå ej - jag uppskattar verkligen vackra bilder och berättelser, särskilt sådana med någon sorts djup och eftertanke, ett historiskt perspektiv eller annan kunskap. Men jag vill inte använda dem som planeringsredskap, och närmast undviker mer handfasta redogörelser inför mina egna lufsanden i samma trakter.

Jag ger mig alltså ut med någon sorts fantasier, väckta huvudsakligen av kartläsning; en startpunkt; ofta men inte alltid en slutpunkt; en grov uppfattning av möjlig(a) väg(ar) och lovande avstickare - och en stor, lustfyllt förväntan på att det jag möter på vägen kommer att få mig att hamna på ställen jag absolut inte tänkt mig .

Men nu när "allt" finns på nätet, känner jag mig både kluven och lite falsk i min envisa strävan efter att inte veta allt i förväg.

 

[Releasetherats]

Jag håller faktiskt med fjälkjell och Joanna här, men vi verkar sätta olika ord på samma sak, vi gillar lösa planer, alltså att inte planera mer än vad situationen absolut kräver.

Även vi som gillar att gå dit näsan pekar, har ändå vissa lösa planer, ibland kanske omedvetet.

Man har såklart kollat på kartan vilka färdvägar som verkar roliga, vilka vägar som är möjliga och vilka som är på förhand omöjliga. Kan man ta sig hem igen, går det nån buss eller tåg? Räcker tiden, maten, utrustningen för den väg jag tänker gå? Hur är snöläget? Är det ens lönt att ta med fiskespöt, eller likaväl lämna det hemma? Palla släpa med sig whiskey i år igen, eller börja med tobak istället?

Sen finns det andra som ju faktiskt detaljplanerar hela sin resa, färdväg, antal km per dag, antal knäckebrödskivor per person och dag, exakt antal dagar + en reservdag... Låter inte så kul, inget för mig iallafall, men vad jag sett och läst, personer jag mött, så är det just så de flesta lägger upp en klassisk fjällvandring.

Sen visst, ska man gå runt triangeln, så blir väl frågan inte svårare än om man ska går medsols eller motsols... Likaså dagsturer från en stuga. Vissa gånger räcker det med tågbiljett och Kängor som planering. Eller att ro hemma ett varv runt sjön, bara att stoppa kaffetermos i en påse och börja ro.

🙂