Paddelteknik vs teknisk paddling - eller en dåres försvarstal
OBS – läs in en lagom dos ironi i det nedanstående – och skäddatalibaner kan sluta läsa redan här ;-)
Inom paddelsporten förekommer det en del begrepp som lätt blir förvirrande för både de inblandade och framför allt för nya utövare.
Säger man ”paddelteknik” förstår de flesta att man pratar om hur man använder paddeln på ett effektivt sätt för att ta sig fram. Vänder man på orden och använder, det nu allt mer populära, särskrivningen och alltså säger ”teknisk paddling” så handlar det plötsligt om att göra allt utom att ta sig framåt med paddeln.
Om jag skriver att några kanoter är roligare att paddla än andra (men erkänner att det omvända eventuellt kan gälla om man vill leka och rolla…) får jag genast mothugg av ”tekniska paddlarna” som hävdar tvärtom. Med paddla menar jag (som alla som vill förstå även förstår) att ta sig framåt med paddeln.
I Sverige har vi en gammal kanottradition som jag tycker vi ska vara stolta över. Sven Thorells kanoter med bl a Åland (ritad 1917) har inspirerat många genom åren. Två av dessa är min pappa som byggde en sådan i mitten av 1930-talet och VKV som började bygga sin Ålandsinspirerade Anita ungefär 1930 och fortfarande bygger den nästan 80 år senare! De här kanoterna är byggda för att fungera bra i de svenska skärgårdarna och ge bra marschfarter. Både Anita och den lite bredare Lisa har använts för Havspaddlarna Blå Band*.
Den här traditionen har även förvaltats av andra t ex storsäljaren Trapper Arkö och deras nya modellerna Barraquda osv. Reval Kayaks kanoter Cruiser och Commander type-S anser jag också faller in i den här kategorin. Tack för det!
En annan gren av kanotintresset kom till Sverige i mitten av 1980-talet med Derek Hutchinson som designer och guru. Tack vare svensken Jim Danielsson, som bl a grundade Havspaddlarnas Blå Band, så fick Icefloe en stark grund och själv har jag paddlat en sådan i 18 år. Resten av den här sidan av kanoting överlåter jag till ”tekniska paddlare” att skriva.
Så mitt råd till er som är nya paddlare blir. När ni läser ett inlägg här, eller på annan plats, så försök se om det är en ”teknisk paddlare” eller en ”paddelteknikutövare” som skrivit texten. Om ni är intresserade av att paddla långfärd eller fikaturer så vet ni då hur ni ska utvärdera råden och om ni istället är intresserade av att få vatten i hörselgångarna så kan det vara omvänt ;-)
Som avslutning kan jag slänga ut frågan; Är det dags för en ny kategori paddlare som använder kanoten för motion och rekreation? Inga (eller ytterst få) långturer med tält, inget intresse av rollar men gärna paddlar sig svettig. Kanske en landstigning med fika ibland. På landbacken kom begreppet Power Walking för ett antal år sedan. Vad säger ni om Power Paddling???
Erik Barkefors
Ocertifierad paddelteknikutövare
* VKV-kanoter står för 34% av godkända HBB tom 2008.
Den som vill läsa mer kanothistoria kan följa den här länken:
http://www.thomassondesign.com/reading/kayak_history/scandinavia.aspx
OBS – läs in en lagom dos ironi i det nedanstående – och skäddatalibaner kan sluta läsa redan här ;-)
Inom paddelsporten förekommer det en del begrepp som lätt blir förvirrande för både de inblandade och framför allt för nya utövare.
Säger man ”paddelteknik” förstår de flesta att man pratar om hur man använder paddeln på ett effektivt sätt för att ta sig fram. Vänder man på orden och använder, det nu allt mer populära, särskrivningen och alltså säger ”teknisk paddling” så handlar det plötsligt om att göra allt utom att ta sig framåt med paddeln.
Om jag skriver att några kanoter är roligare att paddla än andra (men erkänner att det omvända eventuellt kan gälla om man vill leka och rolla…) får jag genast mothugg av ”tekniska paddlarna” som hävdar tvärtom. Med paddla menar jag (som alla som vill förstå även förstår) att ta sig framåt med paddeln.
I Sverige har vi en gammal kanottradition som jag tycker vi ska vara stolta över. Sven Thorells kanoter med bl a Åland (ritad 1917) har inspirerat många genom åren. Två av dessa är min pappa som byggde en sådan i mitten av 1930-talet och VKV som började bygga sin Ålandsinspirerade Anita ungefär 1930 och fortfarande bygger den nästan 80 år senare! De här kanoterna är byggda för att fungera bra i de svenska skärgårdarna och ge bra marschfarter. Både Anita och den lite bredare Lisa har använts för Havspaddlarna Blå Band*.
Den här traditionen har även förvaltats av andra t ex storsäljaren Trapper Arkö och deras nya modellerna Barraquda osv. Reval Kayaks kanoter Cruiser och Commander type-S anser jag också faller in i den här kategorin. Tack för det!
En annan gren av kanotintresset kom till Sverige i mitten av 1980-talet med Derek Hutchinson som designer och guru. Tack vare svensken Jim Danielsson, som bl a grundade Havspaddlarnas Blå Band, så fick Icefloe en stark grund och själv har jag paddlat en sådan i 18 år. Resten av den här sidan av kanoting överlåter jag till ”tekniska paddlare” att skriva.
Så mitt råd till er som är nya paddlare blir. När ni läser ett inlägg här, eller på annan plats, så försök se om det är en ”teknisk paddlare” eller en ”paddelteknikutövare” som skrivit texten. Om ni är intresserade av att paddla långfärd eller fikaturer så vet ni då hur ni ska utvärdera råden och om ni istället är intresserade av att få vatten i hörselgångarna så kan det vara omvänt ;-)
Som avslutning kan jag slänga ut frågan; Är det dags för en ny kategori paddlare som använder kanoten för motion och rekreation? Inga (eller ytterst få) långturer med tält, inget intresse av rollar men gärna paddlar sig svettig. Kanske en landstigning med fika ibland. På landbacken kom begreppet Power Walking för ett antal år sedan. Vad säger ni om Power Paddling???
Erik Barkefors
Ocertifierad paddelteknikutövare
* VKV-kanoter står för 34% av godkända HBB tom 2008.
Den som vill läsa mer kanothistoria kan följa den här länken:
http://www.thomassondesign.com/reading/kayak_history/scandinavia.aspx
