Optimal maratonkanot för en motionär

......satt och balanserade i en Neumann Fly 85 (hyfsat rank sak som ligger på sidan) igår kväll, den tror jag är jättekul när det är badvarmt i vattnet. Kunde tom. känna en viss trygghet i den vilket gav mig en otrolig boost för självkänslan (medelårskris?).

Man balanserar inte en rank ICF med paddeln, det gör man med kroppen. När man paddlar så kompenserar man kraftuttaget i paddeln med kroppen för att hålla balansen och kajaken rak. Alltså sitta i en kajak är en sak, paddla kajaken i olika fart är en annan. Det viktigaste för att få till det i rank kajak är enligt mig att bygga upp bålstabiliteten (stark rygg och mage) samt ha envishet och ett viss mått av lekfullhet. Enligt mig analyseras det så jäkla mycket, mäts och jämförs, så jag undrar om man har roligt? Det finns ingen kajak som är rätt utan allt beror på vilka gränser man sätter själv. Sedan skall man paddla ofta ofta och ännu mer om det går.

Att paddla en "Formula 1" ICF racer som reagerar ystert på varje drag i vattnet, som klyver minsta lilla våg så att det plaskar upp till sittbrunnen är KUL. Kanske inte optimalt för mig att sitta och harva 55 km i en sådan, men är det inte roligt gör jag det inte. När man senare känner att den ranka ICF kajaken kan lutas (utan paddel- eller roderpåverkan) för att hålla våg osv. blir det ännu roligare. En ICF kontrollerar du med kroppen, en stabil kajak kontrollerar dig.

Skall man gå stegvis mot rankare kajaker?

Jag tycker att man skall gå med i en klubb och paddla med andra för att få möjlighet att träna i och testa många olika kajaker istället för att välja att köpa en kajak som antingen är för lätt att lära sig eller en kajak som ständigt leder till bad. I övergångsperioden är det bra att utveckla muskulatur, paddelteknik och uthållighet i en något stabilare kajak och utveckla kroppskontrollen i en rankare. För mig har det alltid varit motiverande att se hur andra har utvecklats oberoende om man är bättre eller sämre. Min erfarenhet är att man blir lätt förklenad om man sitter och tränar i en kajak som är på gränsen hela tiden vilken innebär att man behöver tillgång till flera kajaker med olika stabilitet för att utvecklas totalt sett. Skillnaden mellan en havskajak (normal sådan) och en ICF kajak är dock för stor för att fungera. Har tyvärr sett för många sälja sin ranka kajak för att man gett upp för lätt.

När får vi se en Extreme R slå 23 dagar i HBB? (i dess rätta element?)

Hittills har jag "retat" mig en del på dessa låååååååååånga kajaker som försöker jämföra sig med ICF när man egentligen vill se en prestation som t.ex. HBB vilket kajaken egentligen var byggd för eller? Långa passager, högre medelhastighet osv. Till och med DKM är ju lite lamt för dessa havskryssare eftersom tävlingen går i så skyddade vatten. Olika kajaker passar i olika vatten för att bli KUL. Jag var först intresserad av lång kajak men insåg efter ett tag den begränsade KUL-faktorn för dessa kajaker i de vatten jag oftast befinner mig i.

Så vad är en optimal maratonkajak för en motionär?

Det finns ingen optimal kajak, för en del är det havskajak för andra ICF racer. Det handlar om attityd, ambition och att våga vilja lära sig. Skall man stirra sig blind på tider finns det naturligtvis en optimal kajak för varje individ men det är nog inte den roligaste alla gånger. I grupp är ju 5.20 smalkajak bäst men om man drar hela lasten själv är ju en längre sak snabbare så länge man orkar hålla den högre möjliga farten (sedan skall man bära kajaken själv vid lyften och inte ha ett team för detta eftersom bärmomentet ingår i maratonloppet enligt mig). Det finns egentligen bara en sak som är viktig för alla optimala maratonkajaker och det är vikten, lättare kajak är mindre tungt ;)

Vad är en motionär?

Vet inte (alla som paddlar?) men jag har all respekt för alla 40+ som gått över från havskajak till ICF racer. Det är väldigt mycket svårare när man är äldre att lära sig men det går och det är KUL när det fungerar. Det går inte på en vecka och det går inte på en sommar, men det man lärt en sommar är inte borta nästa vår-sommar. Den förbättrade balansen och bålstyrkan har man även nytta av i all annan idrott (tex. löpning, längskidåkning) och i den tryggare kajaken man paddlar på vintern eftersom man då har lärt sig reagera rätt, vilket ökar säkerheten betydligt.

Min personliga slutsats om den optimala maratonkajaken är att den skall kännas lite utmanande och främst kännas KUL för motionären. En KUL kajak är nödvändigtvis inte snabbast på 55 km (för mig alltså) men har andra mervärden som uppväger en eventuell förlust i några minuters försämrad sluttid. Roligaste träningspassen är alltid med andra, hade jag bara tränat ensam hade jag slutat för länge sedan. Jag kommer aldrig kunna hänga på de snabbaste i vilken kajak jag än paddlar men nästa år skall jag lära mig att göra snygga hopp ur ICF kajak vid lyft och det är mitt mål, vad är ditt mål?
 
En reflektion ang hållandet av balansen i en rank kajak.

Jag håller med om att man håller balansen m h a paddeln, i de normala paddeltagen.

Om man sen menar att man balanserar kroppen eller skrovet - eller om man gör det med paddeln... känns mest som en definitionfråga.
Att ranka kajaker inte har ett stabilitionsmoment värt att utnyttja stämmer dock - och skulle ju kunna få vara definitonen på en "rank kajak".

När det gäller hastigheten så håller jag med om att man inte kan paddla långsamt när man behöver mer "stöd" i exempelvis lite vågor.

Jag påstår dock att det inte är kajakens hastighet i vattnet som ger stabiliteten. Det finns nog både en ekvation för detta som avser vattnets friktion mot skrovet som snarare skulle ge motsatt resultat, samt en som avser dynamiken i skrovets form i vattnet som möjligen skulle kunna ge stabilitet. Känns dock rätt tveksamt...
Nån form av masströghetsmoment eller gyralmoment existerar dock inte på ett sätt som bidrar till stabiliteten.

Men, just frekvensen på paddelrörelsen måste ju var lagom (åtminstone ganska hög) för att "stödtagen" ska ge lite tryggt och reglerbart stöd. I låga hastigheter så blir ju paddeltagen lite för "glesa", men framförallt så tar man ju inte i tillräckligt för att man ska kunna känna att paddeln "sitter fast" i vattnet. För mig personligen så finns det också en gräns uppåt då mina strävanden att hålla högsta möjliga hastighet börjar gå ut över tekniken, samt att marginalerna och möjligheterna att justera "balansen" liksom kommer bort i mina strävanden att paddla hårt...

Min slutsats är alltå att i en rank kanot och kanske lite vågor så måste jag få ta i lite (och ha lite fart) för att klara av situationen - men samtidigt kanske jag inte kan ta i så maximalt som jag kan i en aningen stabilare kajak.
 
En fråga till någon som har erfarenhet av rank turbåt jämfört med ICF kajak.
Kan man styra kajaken med kroppen på samma sätt i turbåten när det gäller att ligga på våg som ICF eller får man jobba mer med roderrörelser? En turbåt är väl plattare (för att man skall få ner baken hehe) och har man då sämre utslag om man lutar den? En ICF svänger ju på en 5 öring (nästan) när man ser en kanotist visa som verkligen kan.
 
W

Jag tror att kanotsamfundet har skjutit sig själva i foten i och med att måttreglementen ändrats och fixeringen hamnat på snabba tider och tävling.

För att få bredd på sporten bör tygndpunkten ligga på gemenskap,hajk,friskvård mm. Sedan kommer det alltid finnas de som vill ha brottom och testa gränserna för vad material och person kan leverera, men vill vi ha denna utveckling?

För egen del tycker jag att vi har nog med konkurranstänkande i samhället som det är. Vi konkurrerar ijäl varandra och detta uppmuntras av våra slavdrivare och ägare.

/Kåre

Skulle inte kunna hålla med mindre Människan vill utvecklas med det de håller på med och man vill vara bra på någonting. vad man vill vara bra på och innom vad man vill utvecklas är mycket individuellt. Man tävlar/tränar i kanot för att man tycker det är roligt och för att man vill bli bättre inte för att man blir rik detta innebär att det är en possitiv stress som skiljer sig markant från all den destruktiva stress/press som finns i samhället och kanot hur konkurrensinriktad den än är är för mig just den avkoppling från vardaglig stress och press som du beskriver. Vill man inte konkurrera genom att paddla fort kan man ju hålla på med något annat

vad gäller bräddregeln så var borttagandet av den kanotsportens räddning efterssom dess existens hade gjorts totalt onödig för flera decenier sedan och dess existens gjorde formerna på kajakerna helt absurda

Helt rätt dock att inte försöka konkurrera på saker man inte vill och brinner för för det blir aldrig bra.
 
Det knepiga är inte bara att hitta balansen och ha kul utan att det är så m y c k e t som är roligt.. Paddla snabbt i ranka båtar, busa runt i vågor med skäddakajak, tältturer i skärgården, rolla, knåpa ihop nya kajaker osv - och däremellan hinna jobba ihop till hyran. Det är svårt på riktigt..

Sen tycker jag inte man ska ha en övertro på materialet. Oavsett vilken båt Siven sitter i är han snabb och oavsett vilken båt jag paddlar så kommer jag inte ikapp - några sekunder hit och dit möjligtvis. Alltså, teknik och styrka är inte helt fel..

Och visst kan man ha vissa entypsklasser som i segling t ex men att hindra utvecklingen med hjälp av ett regelverk (som ofta blir omodernt väldigt fort..) tycker jag i a f känns helt förlegat. Då hamnar man lätt i någon slags veteranbilsrally-verklighet - alltså gamla tävlingsbilar som blir omkörda av nya familjebilar. Inget som direkt lockar va..
Men jag håller verkligen med om att SKF missar att engagera den stora massan kanotister. En ruff gissning kan väl vara att kanske tre fjärdedelar av alla som paddlar idag inte bryr sig/känner till/ eller ser någon som helst anledning att tillhöra förbundet..? Sen är det väl tveksamt om det beror på måttreglerna utan kanske mer en medveten målinriktning. Eller?

Jag skulle också vilja kunna sitta i en ICF.. I vattnet alltså. ;)

/ Ulf
 
rankare båt?

Jag har till följd av en märklig strävan att skapa lite motionsflow i havet köpt en turbåt. Det har gått bra, det har varit kul och skönt. Och nu ännu bättre efter att ha sänkt "racingsätet" en centimeter. Det gjorde förvånansvärd skillnad och ändå har jag kvar möjligheten att sitta bra och vrida hyfsat.

Nog om det och hursomhelst:
Balans, tror jag mig upplevt, går att öva även på torra land. Jag har haft tur att få ett bra träningsprogam för gymmet med mycket balans- och kordinationsutmaningar. Mycket styrketräning i "utsatta" positioner. Jag upplever att detta har gjort stor skillnad på havet. Och jag har verkligen gått framåt balansmässigt på gymmet. Balansmässigt svårare övningar med tyngre vikter, det är det konkreta resultatet.

Nyss hittade jag denna inspiration här i paddlingsforumet, innehållet är inte samma som mitt program men jag kan med mina erfarenheter se möjligheter till balansträning i en del av dessa övningar:
http://www.rapidascent.com.au/asp/ArticlesKayakWeights.asp?e=

Om man nu vill. Om man nu ändå går på gymmet.

Kör hårt. Utvecklas i en tävlingskajak. För att det är kul. :)

(Själv nöjer jag mig med turbåten och målet att motionsrunda Galterö. För att det är kul!)
 
Att paddla en ICF racer är som att ballansera en stol på två ben man måste vara aktiv för att hålla ballansen. Gränsen går någonstans under 0,4m-038m bredd i vattenlinjen ungefär sisådär.

Stor inverkan har också tyngdpunkten sitsen höjd är också väldigt viktigt.

Som jag redan sagt saknas det i princip helt några som helst mer vetenskapliga studier av vad som händer när man kör ett race skulle vara kul om man kunde fylla en ICF-kajak med olika givare koppla upp allting till en dator och se vad som verkligen händer. Rodd och cykel är exempel på sporter där det finns mängder av teknisk info för den som är intresserad.

I princip så är ju redan ICF racern en entypsklass alla kajaker är varianter av Van Dusens kajak. Det som skiljer är inredning och detaljer.

Tävlingspaddlare gillar som alla tävlingsmäniskor att tävla. Att man valt kajak beror på att man har förutsättningar och att man tycker att det är intressant/kul. Skulle det visa sig att blommiga kajaker är snabbast skulle all paddla sådana svårare än så är det inte.

Att man slopade bredd regeln är det bästa som hänt sporten. Längdregeln är helt OK det gör att man kan standardisera förvaringen och 5.2m är en teknisk helt OK längd man har inte så mycket att vinna på att göra kajakerna längre

Hans Friedel
 
Det knepiga är inte bara att hitta balansen och ha kul utan att det är så m y c k e t som är roligt.. Paddla snabbt i ranka båtar, busa runt i vågor med skäddakajak, tältturer i skärgården, rolla, knåpa ihop nya kajaker osv - och däremellan hinna jobba ihop till hyran. Det är svårt på riktigt..

Sen tycker jag inte man ska ha en övertro på materialet. Oavsett vilken båt Siven sitter i är han snabb och oavsett vilken båt jag paddlar så kommer jag inte ikapp - några sekunder hit och dit möjligtvis. Alltså, teknik och styrka är inte helt fel..

Och visst kan man ha vissa entypsklasser som i segling t ex men att hindra utvecklingen med hjälp av ett regelverk (som ofta blir omodernt väldigt fort..) tycker jag i a f känns helt förlegat. Då hamnar man lätt i någon slags veteranbilsrally-verklighet - alltså gamla tävlingsbilar som blir omkörda av nya familjebilar. Inget som direkt lockar va..
Men jag håller verkligen med om att SKF missar att engagera den stora massan kanotister. En ruff gissning kan väl vara att kanske tre fjärdedelar av alla som paddlar idag inte bryr sig/känner till/ eller ser någon som helst anledning att tillhöra förbundet..? Sen är det väl tveksamt om det beror på måttreglerna utan kanske mer en medveten målinriktning. Eller?

Jag skulle också vilja kunna sitta i en ICF.. I vattnet alltså. ;)

/ Ulf

ja är det något man har gott om så är det för lite tid till att göra allt man vill. Att köra SLS surfski är skitkul när det blåser men hur ofta är vinden rätt samtidigt som man har tid. Jag trodde att jag skulle göra mer olika saker när jag slutade satsa men det blev tvärt om. Jag tränar mumer nästan uteslutande i kajak. nästan all annan träning är bortskalad. Gick till och med och sålde min lekbåt härom veckan efter att ha haft den ute 3 ggr sedan våren 06. Det är så mycket enklare att bara ta sin tävlingslåda och försöka bli människa igen genom att köra skiten ur sig lite snabbt. träna i kajak är något av det oligaste som finns och då framförallt klungkörning har hållt på med det i 20 år snart och det fins få saker som har så bra effekt på mitt humör. Snabba kajaker är så mycket oftare rätt än fel för mig

Vad är det då som är så speciellt med en styv icf racer på 8-9 kg ? nej det är inte marchfarten utan just direktheten i kraftöverföringen som wangler skrev. många andra kajaker är snabba men i en icf racer så känns det mer än i någon annan kajak när man trycker till. Styrningen reagerar på minsta lilla och allt är bara så underbart. Att de dessutom oftast både är billigare lättare och styvare än vad andra "snabba kajaker" är är en jättebonus med vår sport. De kajaker som os guld medaljörerna paddlar i är helt ny en bit billigare än vad tex en reval extreme eller en tideRace i hyffsat material och går att köpa av vem som hellst .
 
Japp alla blir saliga på sin tro.

Själv började jag paddla i barnvagnsinsatts på botten av en cannadensare för att sluta i en fd tävlingskajak med 5cm upphöjd sits. Med längtan såg jag fram i mot höststormarna då jag fick min berusning genom att utmana min förmåga så mycket som möjligt. Det är en obeskrivlig kick att hantera en rank kajak i sjön på toppen av sin förmåga.

Dvs med rätta handgreppen går det att ordna ett härligt sprut, som ger avkoppling och välbefinnande. Lek med sig själv och utforskande av sin kropp kan vara utvecklande och härligt men delad glädje är dubbel glädje och onani bär aldrig frukt.

Hela våran kultur bygger på strävan efter den ultimata egotrippen och inte på att känna harmonin i samhörigheten och gemenskapen. Jag för min del känner en fruktansvärd tomhet då jag inte lyckas att dela min egokick med andra.

Så skall vi då belöna den individ som mest skiljer sig från flocken och onanerar flitigast med en guldpeng (Mammons sym(baal)) eller skall vi uppmuntra de motsatta krafterna kärlek och gemenskap.

United we stand. Devided we fall. Together we can stand tall. Var det visst någon som sa.

Skall vi då uppmuntra något sjukligt eller skall vi sträva mot hälsa, gemenskap och kärlek.

Ökad specialisering driver oss längre från varandra, orsakar klyftor och minskar förståelsen och omtanken om varandra. Kallar du detta utveckling och positiv stress Siven? Ung som farbror Orwell skulle kunna ha uttryckt sig typ ”fredbevarandekrig”. Visst kan man nå kickar på olika vis tex droger, teaterintresse, bingolotto, musik etc. Vissa konstruktiva och andra destruktiva men målet är väl trots allt välbefinnande och gärna tillsammans med andra.

Jag känner en djup förståelse för de som blir/är kajaknördar eftersom jag är en själv. Dock inser jag att det inte är något att uppmuntra till sin spets eftersom jag varit där och vänt.

Kanske är det de som hela sporten handlar om dvs en balans och i det här fallet mellan individuella och kollektiva behov.

Kåre ;-)
 
... och "Optimal maratonkanot för en motionär" är väl den kanot man redan har. Den kan man egenskaperna hos, den kostar inget extra och är den för tung att lyfta tappar man ändå bara ett par minuter per lyft på DKM+ om man har egen vagn med sig. På 6-8 timmar är det försumbart...

Nästa steg kan väl bli en Turbåt55 dvs de lite breddade turbåtar som i år dykt upp hos ett par fabrikat. Bra sittställning, tillräckligt stabil för att man ska kunna börja paddla direkt, hyfsat smal vid paddelisättning, tillräckligt lätt för att bära vid lyft och inte så rackarns dyr om man väljer de lite enklare materialen.
 
Liknande trådar
Trådstartare Titel Forum Svar Datum
Stuvarn Optimal sittställning i en turbåt... Paddling allmänt 2

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg