Jag paddlar ju, och tjatar också om det på forum - men jag är oorganiserad. Jag har så mycket längre till en kanotklubb än till vattnet och kanoterna har jag ju helst hemma, så det materiella som en klubb kan erbjuda har jag ingen nytta av.
Konstaterar dock att jag är med i SKF ändå, men då är det klättringsförbundet. Jag skulle självklart kunna vara oorganiserad när jag klättrar också, men dels känns det som att jag bör ha ett visst engagemang för "förvaltandet" av klipporna i hela regionen (här handlar det ju inte om att man åker till klubben och klättrar), samt att jag vill ha lite "organiserad" om än sporadisk kontakt med andra klättrare utöver de som jag oftast klättrar med. I medlemskapet ingår dessutom tidningen Bergsport och en särskild olycksfallsförsäkring. Skulle tro att tidnignen och försäkringen står för 50% av mina skäl att vara organiserad.
Nåja, jag kanske borde var med i en kanotklubb också nånstans - men jag känner i alla fall igen diskussionen om olika typer av utövande, samt frågan om att tävla eller inte tävla. Bland klättrare tror jag nästan att det är ännu mindre andel av utöverna som tävlar än bland kanotister.
Det är ibland hätska diskussioner, och av nån anledning handlar det då om hur mycket pengar som ska gå till tävlingen. Jag begriper uppriktigt inte varför man just som tävlande ska vara en sån person i ett förbund som har nettoförtjänst på sitt medlemsskap. Men det är en annan diskussion. Jag tycker i alla fall att den småskurenhet som ofta syns mellan rekreationsutövare, och tävlande är beklämmande - åt båda håll. Och den skulle knappast finnas om inte de som betalar in medlemsavgift hade så konkreta förväntningar på ekonomisk återbäring. (Vill man tjäna pengar på sin insats finns ju börsen, eller möjligheten att starta ett företag.)
Jag är övertygad om att fördelarna med att organisera utövare ökar om storleken på organisationen kommer upp i nån slags kritisk massa, om det nu inte helt enkelt är "ju större desto bättre" vilket själklart kan ifrågasättas. Jag tycker dock inte att medlemsrekrytering är ett självändamål - men det kan finnas goda skäl och då ska dessa finnas med i argumentationen för ökad rekrytering.
Nåja, kvintessensen är väl ändå att olika typer av utövare kan ha utbyte av att blanda sig med varandra, kanske inte bara ekonomiskt. Jag vill paddla på ett visst sätt men kan utan vidare tänka mig att lära mig bra saker av både de som t ex paddlar snabbare och långsammare. Eller av de som har cellulosa i paddeln istället för kol. Jag måste ju rimligen kunna se bortom allt jag inte tycker passar mig.
Hm, apropå optimala motionskanoter ja...
Konstaterar dock att jag är med i SKF ändå, men då är det klättringsförbundet. Jag skulle självklart kunna vara oorganiserad när jag klättrar också, men dels känns det som att jag bör ha ett visst engagemang för "förvaltandet" av klipporna i hela regionen (här handlar det ju inte om att man åker till klubben och klättrar), samt att jag vill ha lite "organiserad" om än sporadisk kontakt med andra klättrare utöver de som jag oftast klättrar med. I medlemskapet ingår dessutom tidningen Bergsport och en särskild olycksfallsförsäkring. Skulle tro att tidnignen och försäkringen står för 50% av mina skäl att vara organiserad.
Nåja, jag kanske borde var med i en kanotklubb också nånstans - men jag känner i alla fall igen diskussionen om olika typer av utövande, samt frågan om att tävla eller inte tävla. Bland klättrare tror jag nästan att det är ännu mindre andel av utöverna som tävlar än bland kanotister.
Det är ibland hätska diskussioner, och av nån anledning handlar det då om hur mycket pengar som ska gå till tävlingen. Jag begriper uppriktigt inte varför man just som tävlande ska vara en sån person i ett förbund som har nettoförtjänst på sitt medlemsskap. Men det är en annan diskussion. Jag tycker i alla fall att den småskurenhet som ofta syns mellan rekreationsutövare, och tävlande är beklämmande - åt båda håll. Och den skulle knappast finnas om inte de som betalar in medlemsavgift hade så konkreta förväntningar på ekonomisk återbäring. (Vill man tjäna pengar på sin insats finns ju börsen, eller möjligheten att starta ett företag.)
Jag är övertygad om att fördelarna med att organisera utövare ökar om storleken på organisationen kommer upp i nån slags kritisk massa, om det nu inte helt enkelt är "ju större desto bättre" vilket själklart kan ifrågasättas. Jag tycker dock inte att medlemsrekrytering är ett självändamål - men det kan finnas goda skäl och då ska dessa finnas med i argumentationen för ökad rekrytering.
Nåja, kvintessensen är väl ändå att olika typer av utövare kan ha utbyte av att blanda sig med varandra, kanske inte bara ekonomiskt. Jag vill paddla på ett visst sätt men kan utan vidare tänka mig att lära mig bra saker av både de som t ex paddlar snabbare och långsammare. Eller av de som har cellulosa i paddeln istället för kol. Jag måste ju rimligen kunna se bortom allt jag inte tycker passar mig.
Hm, apropå optimala motionskanoter ja...
du attackerar, och från vilken dalgång.
