opposing nuts
- Trådstartare lobo2me
- Start datum
Efter lite klurande i ett skarpt läge med exakt samma förutsättningar så virade jag repet runt drivaxeln och kunde vincha upp bilen med lite gas.
Sorry för OT, men det var lite kul att läsa detta inlägg inte särskild långt efter min incident
det förknippar jag direkt med när man omsorgsfullt lindar upp ankarlinan runt propelleraxeln.
och följdfrågan blir förstås: hur fick du loss den?
(nej, första frågan är egentligen om du använde klätterrepet - kan vara bra att veta sånt när man letar replagskamrater..)
Efter lite klurande i ett skarpt läge med exakt samma förutsättningar så virade jag repet runt drivaxeln och kunde vincha upp bilen med lite gas.
Sorry för OT, men det var lite kul att läsa detta inlägg inte särskild långt efter min incident
Funkar numera bra kan jag tänka mig eftersom det flesta bilar har antispinnsystem - annars skulle man behövt ett rep för varje drivaxel är jag rädd.
Bara att linda upp. Ganska många varv blev det dock.
Det var ett 10 meter statiskt rep som råkade ligga där bak. Den kommer inte användas till något annat än att ligga där bak ifall att... Förhoppningsvist behöver den aldrig användas igen.
Min bil har inget antispinnsystem. Det var bara ett hjul som spann när bilen var nere så jag tog den sidan och det var inga problem.
Om man lite sent får återkoppla till startfrågan och försöka sig på ett par slutsatser:
"Opposing nuts" (i det horisontella läget) kan rimligen bara fungera
1. om båda placeringarna tål en viss förändring av dragriktning från det horisontella. (En sådan förändring i riktning MÅSTE ske för att det ska uppstå en uppåtriktad motkraft.)
2. om båda placeringarna är väldigt solida.
I sådant fall kan en sån här placering vara bättre än ingenting. Syftet är alltså inte att utnyttja placeringar som bara tål horisontellt drag (det är omöjligt i detta scenario) utan att utnyttja placeringar som lossnar vid drag rakt neråt, men som klarar en dragriktning i vinkel mot det vertikala.
Min "take"? Har aldrig på 20 år lagt en sådan här placering. Antar att det var mer intressant som en lösning i horisontalsprickor innan wire-friends kom in i bilden?
"Opposing nuts" (i det horisontella läget) kan rimligen bara fungera
1. om båda placeringarna tål en viss förändring av dragriktning från det horisontella. (En sådan förändring i riktning MÅSTE ske för att det ska uppstå en uppåtriktad motkraft.)
2. om båda placeringarna är väldigt solida.
I sådant fall kan en sån här placering vara bättre än ingenting. Syftet är alltså inte att utnyttja placeringar som bara tål horisontellt drag (det är omöjligt i detta scenario) utan att utnyttja placeringar som lossnar vid drag rakt neråt, men som klarar en dragriktning i vinkel mot det vertikala.
Min "take"? Har aldrig på 20 år lagt en sådan här placering. Antar att det var mer intressant som en lösning i horisontalsprickor innan wire-friends kom in i bilden?
Det kanske är en typisk grej som ser bra ut i en bok, men som sällan eller aldrig blir aktuell i praktiken. Eller så klättrar man bara för lite för att stöta på detta tillräckligt ofta...
Att sätta motkilar för att grejerna ska sitta kvar när det är repdrag åt dåliga håll, är förstås en annan sak, och nåt sån har jag gjort nån gång, men då har det nog varit så att det bara var en kil som kommit att ta lasten om jag fallitl.
Jag tror att en sån här placering är ännu mer intressant att göra experiment med än i fallet med sprängkraft från kammar. Det handlar ju rätt mycket om hur mycket saker rör sig och töjer sig vilket troligen är svårt att räkna på med nån större precision.
Fast självklart är behovet av ytterligare kunskap om dessa placeringar rätt litet som redan framgått....
Sen kan jag inte bortse från att tråden troligen startades för att någon inte kunde låta bli att starta en tråd med oeniga nötter till deltagare - där det för en gångs skull också framgår explicit av rubriken...
Att sätta motkilar för att grejerna ska sitta kvar när det är repdrag åt dåliga håll, är förstås en annan sak, och nåt sån har jag gjort nån gång, men då har det nog varit så att det bara var en kil som kommit att ta lasten om jag fallitl.
Jag tror att en sån här placering är ännu mer intressant att göra experiment med än i fallet med sprängkraft från kammar. Det handlar ju rätt mycket om hur mycket saker rör sig och töjer sig vilket troligen är svårt att räkna på med nån större precision.
Fast självklart är behovet av ytterligare kunskap om dessa placeringar rätt litet som redan framgått....
Sen kan jag inte bortse från att tråden troligen startades för att någon inte kunde låta bli att starta en tråd med oeniga nötter till deltagare - där det för en gångs skull också framgår explicit av rubriken...
Tämligen säker på att du har helt rätt i ditt ursprungliga antagande
Men det är över 20 år sedan jag gjorde den typen av beräkningar, så jag säger tämligen.
Låt oss konstatera följande: Opposing nuts är en känd teknik. Skulle du ha fel skulle krafterna bli oändliga och följdaktligen skulle det tämligen omgående visat sig vara en dålig idé. Vilket bevisligen inte har hänt. Möjligen skulle man kunna säga att den används så sällan att den inte testats tillräckligt.
Fingra på en kilvajer i horisonalläge och se vilken uppåtriktad kraft den kan ta emot. Minimal = skulle aldrig hålla ett fall. Kraften av ett fall måste alltså hållas emot i vajerns dragriktning alternativt vid vajerns fäste i kilen.
Tittar vi på den tredje bilden så har vi alltså rätt tankesätt. Varje kil kommer att fungera som en kil i optimal dragriktning som alltså bär halva kraften från fallet.
Vilket stämmer med block/trissor-teorin som jag minns den.
Ser inte att det skulle spela någon roll om blocket hänger i en kil.
Som jag misstänkte redan från början så skulle mina antaganden ratas
Vill ogärna se fallet som ett "farliga vinkeln" problem för du drar ju krafterna iväg mot det oändliga, men jag lär nog få böja mig.
Men det är över 20 år sedan jag gjorde den typen av beräkningar, så jag säger tämligen.
Låt oss konstatera följande: Opposing nuts är en känd teknik. Skulle du ha fel skulle krafterna bli oändliga och följdaktligen skulle det tämligen omgående visat sig vara en dålig idé. Vilket bevisligen inte har hänt. Möjligen skulle man kunna säga att den används så sällan att den inte testats tillräckligt.
Fingra på en kilvajer i horisonalläge och se vilken uppåtriktad kraft den kan ta emot. Minimal = skulle aldrig hålla ett fall. Kraften av ett fall måste alltså hållas emot i vajerns dragriktning alternativt vid vajerns fäste i kilen.
Tittar vi på den tredje bilden så har vi alltså rätt tankesätt. Varje kil kommer att fungera som en kil i optimal dragriktning som alltså bär halva kraften från fallet.
Vilket stämmer med block/trissor-teorin som jag minns den.
Tyvärr stämmer den dåligt med fysikaliska grundlagar...
Summan av krafterna måste bli noll. Varje kN av nedriktad kraft måste motsvaras av en kN uppåtriktad dito.
I en "blockmodell" som i den bifogade bilden blir alltså belastningen på blocket (den ena kilen) dels riktad i 45 graders vinkel uppåt, dels lika stor som den nedåtriktade gånger roten ur två.
Bilagor
Summan av kraftena blir noll, liksom momenten
Du har motsvarande krafter i trissans nav, vilket Mathias har med i sin figur. Egentligen talar vi om vad som i engelsk text brukar kallas för "re-direct". Se det som att slingan ligger över karbinen (trissan).
Du har motsvarande krafter i trissans nav, vilket Mathias har med i sin figur. Egentligen talar vi om vad som i engelsk text brukar kallas för "re-direct". Se det som att slingan ligger över karbinen (trissan).
Precis, men faktum kvarstår att dragriktningen på kilarna INTE kommer vara horisontell. Någonstans ifrån måste ju den vertikala komposanten komma.
Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!
Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg