...finns lite varianter där: äldre typer av radar måste justeras med en squelch-knapp – dvs man ställer in känsligheten i mottagaren. I lugnt väder kan man justera upp tills även kajaker syns, men går det vågor blir skärmen vit av vågekon och då drar man ner känsligheten tills radarn blir användbar igen – och då syns bara farkoster som har väsentligt större volym/densitet än en våg.
Innebär alltså att i sådana förhållanden då man gärna vill synas, syns man inte. Och i lugnt väder med god sikt, då radarn sannolikt inte är igång, då hade man synts alldeles utmärkt på den.
Nyare radaranläggningar jobbar med en doppleralgoritm och kan alltså skilja på vågor, som rör sig i vågmönster, och farkoster som rör sig punktformigt linjärt under ett antal svep med antennen.
Men vem vågar chansa på att fartyget där framme har en dopplerradar, att radarn är igång, att någon tittar just nu och att den som eventuellt tittar fattar att den lilla lilla blinket på skärmen är något man inte bör köra på...
Sedan håller jag helt med ordmärkaren längre upp i tråden: en radarreflektor är en passiv "spegel" – en reflektorradar (vad det nu är?) torde vara en radar (Radio Detection and Ranging): alltså en aktiv enhet med sändare/mottagare, och följaktligen rätt opraktisk i en kajak.
Men vad som avses är kanske en aktiv radarreflektor: sådana lyssnar på inkommande radarsignaler och återutsänder dem aktivt, vilket förstärker ekot på mottagarskärmen. Men de är ganska stora och tunga och drar en hel del ström (avsedda att kopplas till en rejäl blyackumlator i en båt) – och avsedda att monteras i masttoppen på en segelbåt: 10-12 meter upp i luften.
Kan lägga till också att en radarreflektor för att vara användbar måste dels vara korrekt konstruerad med räta vinklar för att återkasta signalen till mottagaren (glöm stanniol i mössan, hopknycklade ölburgar och andra knepiga patentlösningar), och dels sitta på sådan höjd över däcket att den går fri för skymmande vågor – till exempel på en meterhög stång