Präxis, den aspekten finns hos de flesta. Sen vill nog inte alla erkänna att det är så, man framstår gärna som egotrippad...Lotchen; sa:lillajag; sa:Ett par små kommentarer:
Jag läser mellan raderna (eller iallafall inbillar mig) att du påpekar 'fel' och risker i första hand för att andra ska må bättre av att inte trilla ner. De självegoistiska teorierna a la Håkan/Patric gäller nog väldigt få 'tillrättavisare'.
För all klarhet: nej, jag är inte bara en altruistisk och omtänksam människa. Ja, jag menar på fullt allvar att för min personliga del väger "oj, han/hon slog ihjäl sig men jag sa i alla fall till innan och då är det inte på något minsta vis mitt fel"-argumentet rätt tungt. Jag vill inte dras med samvetskval för att jag inte sa något. Det är inte det enda argumentet, men det är ett viktigt sådant.
I den efterföljande diskussionen framkom att mina medklättrare tyckte att det var ganska egotrippat resonerat, men jag står för det. Vi kan kalla det omtanke om mig själv och mitt eget samvete.
/Lotta
Mitt inlägg var alltså inte menat som att man ska säga åt andra av egoistiska skäl. Självklart kan man ge tips, och gör man det på rätt sätt så tar folk ofta det till sig.
De hormonstinna messerschmidters (m fl grupper) som inte kan erkänna sina fel och brister (och därtill när en "tant" påpekar dem...) ska man inte slösa allt för mycket tid på. Är de inte beredda att ta emot hjälpen, se till att "säkra" ditt eget samvete och gå därifrån.
/Håkan