Mats, nu önskar du något som verkligen är svårt att svara på! Men jag ska försöka, med det förbehållet att jag inte har tänkt färdigt i detta svåra ämne (svaret blir dessvärre långt, och ändå är risken överhängande att bli missuppfattad ;-).
Först kan man ju konstatera att sambandet mellan NT:s och GT:s teologi studeras på universiteten. Även om bibelforskarna - naturligtvis - har delvis olika uppfattningar tror jag samstämmigheten ändå hyfsat stor. Man kan gå akademiska kurser om detta så det har egentligen inte med tro att göra, även om en del forskare är troende. Jag accepterar i stor utsträckning dessa forskningsresultat. Men nu var frågan hur jag personligen ser det hela.
Detta med olika gudar/gudsbilder i GT och NT håller jag alltså inte med om. När jag läser bibeln finner jag bägge sidor av Gud, både i GT och NT. Svårare att hitta kärleksfulla utsagor i GT, svårare att hitta våldsamma i NT, men de finns. Jag förfäras som du ibland över den våldsamhet som man ibland finner i GT, och jag har ibland tänkt att det kanske var nödvändigt för att det judiska folket skulle överleva bland alla fientliga folkslag (det var tufft på den tiden). Dock förklarar det inte allt, en del står jag fortfarande frågande inför.
Det judiska folkets bevarande som guds folk var en viktig sak, det är en röd tråd i GT. Israel blev tidvis en stormakt och förvaltade kunskapen om Gud. Men det gick upp och ner politiskt, landet erövrades ett antal gånger och vid Jesu tid var det som bekant ockuperat av Rom. Folket väntade på Messias som en politisk ledare och kung som åter skulle göra landet världsledande (ja ännu mer: Guds rike på jorden). Men Jesus såg inte sin uppgift så. Hans rike var inte "av denna världen" och han vägrade acceptera rollen som politisk härskare. Hans uppgift var att dö för världens synder och på så sätt uppfylla en annan sak i GT som man missat att förstå. Nämligen att de offer som gjordes i templet framför allt var en profetisk förebild för Jesu död på korset.
Så om vi talar strategi skulle jag anse att Gud fullföljde en strategi: det var alltså inte längre frågan om politiskt herravälde (den tiden var överspelad) utan om alla enskilda människor, överallt.
Sedan kan jag inte låta bli att fundera över egenskaperna stränghet (jag föredrar det ordet) och kärleksfullhet när det gäller att behandla människor. Om vi (hypotetiskt) tänker oss att gud skulle ha något att säga krigsherrar, diktatorer och andra som förtrycker människor skulle en enbart "snäll" gud vara löjlig. Å andra sidan skulle enbart stränghet krossa alla dem som redan är utarmade och förkrossade. Jag har svårt att se annat än att gud måste vara både - och. När jag läser evangelierna finner jag att Jesus bemötte människor på båda dessa sätt.
Tack för att du gör ett seriöst försök att svara på min fråga. Jag vet att den är svår att besvara eftersom jag har ställt den till flera kristna under årens lopp utan att få ett riktigt svar. Dessvärre ökar ditt svar inte min förståelse heller. Jag tycker i stället att svaret illustrerar lite av kärnan i diskussionen här: De olika förhållningssätten för vetenskap respektive religion. Din utgångspunkt verkar vara att det
måste vara samma gud i båda testamenten. Rent kognitivt verkar du ju göra samma observationer som jag om hur otroligt olika karaktärerna är, men i stället för att ifrågasätta att det handlar om samma gud så verkar du leta halmstrån att gripa tag i för att rädda uppfattning att det
är samma gud. Om en vetenskaplig studie skulle utföras på det sättet som du resonerar i denna fråga skulle man konstatera att ämnet kanske inte är giftigt ändå, trots att 99 av 100 försöksdjur dog, Det hundrade dog ju inte så då kan ämnet inte vara
så giftigt. Nu har jag ingen statistik angående testamenten i bibeln, men håll med om att du skulle lista 100 karaktärsbeskrivningar av gud i två tabeller från de båda testamentena så skulle 99 av dem vara helt motstridiga. I någon av Moseböckerna kollektivbestraffar ju gud nästan allt liv på jorden bara för att han är irriterad på några av människorna. Han dränker ju barn, gamla, gravida och allsköns oskyldiga människor plus i princip alla landlevande djur på köpet. Lite senare kliver han ned bland människorna och försöker lära dem att förlåta andras synder. Det är ju som att slå ihop Hitler och Moder Theresa i en karaktär.
I kapitel 1 försöker Adolf utrota ett helt folkslag genom massmord och startar ett krig som krossar halva världen, I kapitel 2 flyttar han till Indien och startar en verksamhet för att rädda fattiga barn.
Slutsatsen blir för mig självklart att GT och NT inte alls hör ihop, stället för att underkasta mig dogmen att de handlar om samma gud. Precis detta är sånt som gör att jag aldrig skulle kunna bli religiös, eftersom en förutsättning verkar vara att man klarar av att stänga av det kritiska tänkandet. Hur gärna jag än skulle vilja så skulle jag aldrig kunna köpa den där motsägelsen (eller någon av de andra jag hittar) i bibeln.
Däremot anser jag bibeln vara en intressant bok att läsa, med mycket visdom och god filosofi, om man läser den med öppna ögon. Och frågan om guds existens vill jag heller inte blanda ihop med religioner. För min del finns ingen motsättning någonstans, gud kan ju mycket väl vara arkitekt till både big bang och arternas utveckling genom evolution. Det är alltså inte gud jag ifrågasätter, utan religionerna. Alltför få gör den distinktionen i diskussioner om sådana här ämnen.
Jag vill avsluta med att säga att jag ibland tvekar inför att diskutera tro med troende av den enkla anledningen att jag egentligen inte är ute efter att få någon att tvivla på sin tro. Jag har förstått att tro kan vara en viktig komponent i en människas liv, ungefär som en krycka att luta sig mot. Jag skulle aldrig vilja försöka sparka undan den kryckan utan att veta mer om hur de andra benen fungerar. Med krycka menar jag inget nedsättande, vi har alla kryckor av olika slag att luta oss mot i livet.
