Marknaden behöver enbart hjälp med att säkerställa att avtal hålls.
Djurarter som naturresurs är tveksamma exempel. Men när du ändå tar upp dem, hur mycket sämre har världen blivit på något sätt av att djurarter kommit och gått? Det finns inget värde alls i att försöka hålla naturen statisk, det är både meningslöst och omöjligt. Inte heller är det lönt att försöka låtsas som att människan och hennes agerande står utanför naturen.
Den som har den sista torsken skulle tjäna mycket mer på att hålla den vid liv så länge som möjligt och förevisa den istället för att äta upp den. Att göra sig av med det sista är alltid mindre lönsamt än att behålla det. Eller att sälja den till någon som är intresserad av att göra mycket pengar på längre sikt. Finns det för någon anledning mer pengar att hämta på långsiktighet så kommer långsiktigheten segra.
En så reglerad marknad som fiskeriet är inget bra exempel det heller. Det visar snarare på hur illa det går när marknaden blir ofri.
Privat ägande är nödvändigt för att saker ska vårdas. "Det alla äger, äger ingen. Och det ingen äger, vårdar ingen."
När det gäller olja så kommer det bli så lönsamt med alternativ att alternativen gör oljan ointressant innan den tagit slut. Så den som står där med det sista fatet kommer inte få ett öre för det, han kommer inte ens ta upp det fatet ur jorden eftersom ingen vill ha det. Se där, nu vände vi på kuttingen!
Marknadskrafterna är det enda vettiga sättet att hantera resurser på.
Det är viktigt att ha i huvudet att ekonomin inte alls är beroende av resurser, inte alls handlar om förbrukning. Vi är inte rikare idag än för hundra år sedan för att vi kört slut på naturresurser.
Och länder kan sitta på enorma naturtillgångar och ändå vara urfattiga medan andra länder helt kan sakna naturtillgångar men ändå vara rika som troll.
Mängden människor spelar ingen roll. Stenåldersanalogin gäller.
Vad säger att vi idag är så många och så tekniskt utvecklade att vi kör slut på jorden? Det är ungefär samma tanke som att säga att allt är uppfunnet, vi står på toppen av allt som är möjligt, bättre än så här kan inget bli. En Nostradamus i mig säger att det i framtiden kommer ses på oss som om vi vore grottmänniskor som levde i ett extremt fåtal.
Men man ska inte glömma att det ligger i människans natur att begå små misstag och lära sig av dem. Därför kommer vi alltid hitta undantag som kan hållas emot min uppfattning. De är dock inte bevis för att jag har fel, tvärtom. De visar att mina teorier gäller.
Varför skulle djur vara ett tveksamt exempel på naturresurs? För att djur inte är en resurs? För att de inte är en del av naturen?
Och huruvida världen blir sämre eller bättre av att en naturresurs går åt är ett värdeomdöme. Vår diskussion handlar, trodde åtminstone jag, om ekonomi, inte om etik.
Problemet med fiskeindustrin är inte att den är reglerad. Det är att den inte är reglerad hårt nog. För att se vad som händer med en fiskeindustri som inte är reglerad är det bara att räkna hur många blåvalar som finns kvar i världen. De är nästan utdöda. Skedde slakten före eller efter regleringarna? (Jo, jag vet, det är jakt och inte fiske. Men analogin håller.)
Att långsiktigheten vinner om långsiktigheten är lönsam i längden är inte sant. Problemet med dina ekonomiska teorier är att de bygger på John Stuart Mills "economic man" som är en tankemodell. Jag skulle tro att ganska få av dagens ekonomer tror att homo economicus faktiskt existerar. Ekonomiska modeller är trots allt bara modeller. Hur väl de fungerar för att förutsäga faktiska skeenden i världen (ett grundkrav på bra vetenskap) behöver vi bara gå till förra årets ekonomiska prognoser för att se. Stuart MIlls ska inte lastas för det. Han var en pionjär inom ekonomin, även om hans teorier inte håller streck.
Här vänds inga kuttingar utan mitt medgivande. I ditt oljeexempel har du en premiss - nämligen att alternativen kan göra det oljan gör idag. Detta kan iofs inträffa, men det vet vi inget om. Men att utvinna den sista droppen (bildligt talat) av en naturresurs har gjorts förut. Valar, dodofåglar, ekskogarna i England och Sverige och många andra länder, skogarna som täckte de grekiska öarna, pinjeskogarna som en gång täckte Galicien, tusen och sinom tusen mineralfyndigheter runtom i världen och så vidare.
Invändningen att dessa inte utgjorde de sista fyndigheterna i sitt slag, är inte riktigt relevant. Många av dessa fyndgheter var nämligen de sista i sitt slag I RESPEKTIVE EKONOMISKA SYSTEM. Den globala ekonomin är ett tämligen nytt påfund.
Antalet människor multiplicerat med den mängd resurser var och en av dem förbrukar ger det sammanlagda resursutnyttjandet. Alltså spelar antalet männsikor i högsta grad rolll. Det är ju fan lågstadiematte. Hur svårt är det att multiplicera?
Och till sist: Ja vi kommer alltid att hitta exempel som visar att du har fel. Det bevisar på inget sät att du har rätt.
Over and out.
