Nödsändare, bra eller dåligt?

[Merckx]

Jag slås av att jag inte är förvånad över de negativa reaktionerna på mitt inlägg. De förväntade "hade du ringt...bara att vänta ut ett par dar...slöseri med skattepengar" o.s.v.

Jag tolkar också in ett machobehov hos ett par som brukar gilla att vara lite provocerande.

Rännskita långt från ära och redbarhet kan snabbt leda till en nedåtgående spiral. Jag bemöttes av stor förståelse från räddningspersonalen som tyckte jag gjorde rätt och berömde mig för att jag hade just en nödsändare. Jag har större förtroende för dessa yrkespersoner än för nätkrigare. En påse dropp och en uppgång från 35,2 C i kroppstemperatur till mer normalt gjorde susen (och nej, jag var inte blöt och var väl klädd)

"Upp flyga orden, tanken stilla står"

 

[-Fredrik-]

Med tvåvägskommunikation kan man ju faktiskt ta kontakt med räddningstjänsten och så för de bestämma.

Är ju som med akutvård och annan vård. Man kan ta kontakt utan att det garanterat kommer en ambulans.

Tror faktiskt de föredrar det jämfört med alternativen.

 

[-Fredrik-]

Jag är fascinerad av att så många verkar ha någon form av nödsändare. Jag har aldrig ens tänkt tanken. I och för sig så har jag aldrig gått själv, vilket ju minskar risken lite. Om man råkar ut för en olycka så kan ju ressällskapet ta sig någonstans för att larma. Jag är kanske optimistisk men jag tänker att i de flesta områden så borde man om man kommer upp lite på höjd i alla fall kunna få iväg ett SMS till anhöriga som kan larma. Vinsten med en nödsändare skulle då vara skillnaden mellan en helikopter om en timme istället för om ett dygn, vilket antagligen skulle handla om obehag snarare än överlevnad. De riktigt akuta sakerna (hjärtstopp) överlever man nog ändå inte om man behöver hämtas med helikopter.
Något som jag dock alltid gör är att lämna en ganska ingående färdbeskrivning till några anhöriga och när jag avser att vara tillbaka i civilisationen.
Jag har aldrig (på rätt många fjällvandringar) varit i en situation där jag ens tänkt tanken att kalla på fjällräddningen, men jag är inte så kategorisk om de som gör det. Att vara blöt och kall är ju till en början bara otrevligt, men om man inte kan få upp värmen så blir det ganska snart en risk, särskilt om det är så pass kallt som det ofta är i fjällen . En riktigt stygg magsjuka gör ju att man tappar massvis med vätska, och bedöms man behöva dropp redan i helikoptern så är det nog rätt illa. En stukad fot hemmavid är ju ingenting, men i fjällen skulle den ju antagligen kräva ambulanstransport.

Tror att det att gå själv är det som får många att vilja skaffa sändare.

Kan nog bli rätt långt att få kontakt med folk eller telefontäckning i delar av Sverige.

 

[Celeste_26]

25 000 kr i timman för helikoptern. Säg att det var 2 h jobb. 50 000 kr delat på 8-9 miljoner skattebetalare ger ca 0,6 öre per person. Det bjussar jag på för den här gången! Det var ändå en utsidanmedlem så man kan va lite gegenerös.

Jag bjussar gärna på en helikopter till dig och di andra osårbara också. Fast det lär ju knappast bli aktuellt.

 

[Still Alive]

Vill inte förringa nåns obehag av magsjuka, men hade du ringt 112 hemma?

25 000 kr i timman för helikoptern. Säg att det var 2 h jobb. 50 000 kr delat på 8-9 miljoner skattebetalare ger ca 0,6 öre per person. Det bjussar jag på för den här gången! Det var ändå en utsidanmedlem så man kan va lite generös.

Varför är du så brydd över kostnaden för utryckningar i fjällen samtidigt som du struntar i vad allt annat kostar? Har du dåligt samvete för något?

 

[Still Alive]

Jag slås av att jag inte är förvånad över de negativa reaktionerna på mitt inlägg. De förväntade "hade du ringt...bara att vänta ut ett par dar...slöseri med skattepengar" o.s.v.

Jag tolkar också in ett machobehov hos ett par som brukar gilla att vara lite provocerande.

Rännskita långt från ära och redbarhet kan snabbt leda till en nedåtgående spiral. Jag bemöttes av stor förståelse från räddningspersonalen som tyckte jag gjorde rätt och berömde mig för att jag hade just en nödsändare. Jag har större förtroende för dessa yrkespersoner än för nätkrigare. En påse dropp och en uppgång från 35,2 C i kroppstemperatur till mer normalt gjorde susen (och nej, jag var inte blöt och var väl klädd)

"Upp flyga orden, tanken stilla står"

Du har mitt fulla moraliska stöd!

 

[Still Alive]

De

Jag är fascinerad av att så många verkar ha någon form av nödsändare. Jag har aldrig ens tänkt tanken. I och för sig så har jag aldrig gått själv, vilket ju minskar risken lite. Om man råkar ut för en olycka så kan ju ressällskapet ta sig någonstans för att larma. Jag är kanske optimistisk men jag tänker att i de flesta områden så borde man om man kommer upp lite på höjd i alla fall kunna få iväg ett SMS till anhöriga som kan larma. Vinsten med en nödsändare skulle då vara skillnaden mellan en helikopter om en timme istället för om ett dygn, vilket antagligen skulle handla om obehag snarare än överlevnad. De riktigt akuta sakerna (hjärtstopp) överlever man nog ändå inte om man behöver hämtas med helikopter.
Något som jag dock alltid gör är att lämna en ganska ingående färdbeskrivning till några anhöriga och när jag avser att vara tillbaka i civilisationen.
Jag har aldrig (på rätt många fjällvandringar) varit i en situation där jag ens tänkt tanken att kalla på fjällräddningen, men jag är inte så kategorisk om de som gör det. Att vara blöt och kall är ju till en början bara otrevligt, men om man inte kan få upp värmen så blir det ganska snart en risk, särskilt om det är så pass kallt som det ofta är i fjällen . En riktigt stygg magsjuka gör ju att man tappar massvis med vätska, och bedöms man behöva dropp redan i helikoptern så är det nog rätt illa. En stukad fot hemmavid är ju ingenting, men i fjällen skulle den ju antagligen kräva ambulanstransport.

Det finns stora delar av fjällkedjan där du är utan mobiltäckning hur mycket du än springer upp på närliggande toppar. Med det sagt så anser jag att var och en själv bestämmer om de vill ha en nödsändare eller inte. Jag har inga synpunkter på det.

 

[Still Alive]

Jag slås av att jag inte är förvånad över de negativa reaktionerna på mitt inlägg. De förväntade "hade du ringt...bara att vänta ut ett par dar...slöseri med skattepengar" o.s.v.

Jag tolkar också in ett machobehov hos ett par som brukar gilla att vara lite provocerande.

Rännskita långt från ära och redbarhet kan snabbt leda till en nedåtgående spiral. Jag bemöttes av stor förståelse från räddningspersonalen som tyckte jag gjorde rätt och berömde mig för att jag hade just en nödsändare. Jag har större förtroende för dessa yrkespersoner än för nätkrigare. En påse dropp och en uppgång från 35,2 C i kroppstemperatur till mer normalt gjorde susen (och nej, jag var inte blöt och var väl klädd)

"Upp flyga orden, tanken stilla står"

Man kan också konstatera att vissa av dessa "nätkrigare" är anonyma. Det får man vara, men nog är det lättare att ta ut svängarna om man inte behöver skriva under med sitt namn.

 

[Still Alive]

Man blir ju lite brydd när man läser dom exempel här där folk valt "att trycka på knappen", blöt sovsäck och skitsjuka....inga hjärtinfarkter eller knäckta ryggrader direkt.

Ja, vad säger man ?

Jag säger att sjukvårdspersonalen var mer kompetent att bedöma om Merckx behövde hjälp eller inte.

 

[Malmstroem]

Jag har en rätt enkel inställning till nödsamtal. Hellre ett samtal för mycket än ett för lite.

I en del fall som nämnts här i tråden skulle alternativet med nödsamtal mycket väl blivit en större sökinsats. Det hade kostat mycket mer än en enkel helikopterhämtning.

Vi pratar trots allt om någon som blivit sjuk (även om inte dödligt sjuk) och någon annan som fått sin utrustning "förstörd". Det är för mig rätt stor skillnad från de som ringer efter hjälp för att de inte vill gå längre...

Jag vet inte om jag ringt själv i fallen ovan. Jag har inte varit i den situationen. Jag hoppas i alla fall att jag alvarligt övervägt att be om hjälp istället för att försöka klara mig själv.

Att man klarat sig hemma och inte behövt ringa efter hjälp där är för mig inte relevant. Personen i fråga var inte hemma. Det är en viss skillnad att vara uppe på kalfjället...

Kostnaden för räddningstjänsten i Sverige är i relation till skattetrycket extremt liten. Det finns andra utgiftsposter i statskassan som är lättare att minska. Men det är en annan diskussion som jag inte tänker fortsätta här. Jag är på det stora hela nöjd med den fjällräddning vi har i Sverige.

 

[smux]

Det har varit många inlägg och frågor om hur en PLB funkar inkl självtester. Jag har en ACR ResQlink+ som är en tidigare modell än de som säljs idag. I princip enda skillnaden är att min saknar LCD utan ger status på självtester med hjälp av olika lanpblinkningar vilket är nog så bra. Batteriet räcker i ca 6 år och då har de inkluderat ett stort antal sjölvtester på de interna funktionerna och om jag minns helt rätt 12 självtester med även full GPS funktionalitet inkluderar på varje batteribyte. Här är en video som visar hur självtest går till på dagens modell:

PLBn opererar via det myndighetskontrollerade COSPAS-SARSAT systemet och PLBn är registrerad (vilket är gratis) i ett eget system via personlig inloggning. PLBn har en unik hex kod och landsnummer (i mitt fall svensk landskod) vilket gör att vid larm går det till JRCC i Sverige. I min registrering finns mina kontaktuppgifter, lite info om mig själv och kontaktuppgifter till mina närmaste (som jag vet vad jag är ute på för tur och känner mig). Sjävklart kommer JRCC att först söka kontakt med mig och i andra hand mina andra registrerade kontakter för att bedöma läget innan de planerar för nästa steg.
Larm och testknapp är olika, och båda är väl skyddade mot ofrivillig åtkomst av det ihopfällda antennen vid transport. Skulle jag av misstag komma åt larmknappen kan jag deaktivera genom att hålla samma knapp intryckt 5sek.
Enda kostnaden förutom inköp är batteribyte, som på vissa modeller kan vara dyrt. I mitt fall visade det sig att Batterilagret hade exakt samma Lituimceller som original och kompetens att svetsa dessa, så byte kostade bara 200kr och var gjort på 10 min. Efterföljande självtester visade att allt fungerade som det skulle.
Mer info:

Nödsändare - PLB

www.sjofartsverket.se

 

[Gagballforinnerpeace]

Jag slås av att jag inte är förvånad över de negativa reaktionerna på mitt inlägg. De förväntade "hade du ringt...bara att vänta ut ett par dar...slöseri med skattepengar" o.s.v.

Jag tolkar också in ett machobehov hos ett par som brukar gilla att vara lite provocerande.

Rännskita långt från ära och redbarhet kan snabbt leda till en nedåtgående spiral. Jag bemöttes av stor förståelse från räddningspersonalen som tyckte jag gjorde rätt och berömde mig för att jag hade just en nödsändare. Jag har större förtroende för dessa yrkespersoner än för nätkrigare. En påse dropp och en uppgång från 35,2 C i kroppstemperatur till mer normalt gjorde susen (och nej, jag var inte blöt och var väl klädd)

"Upp flyga orden, tanken stilla står"

Jag tycker du ska ta det där med yrkespersoner med en nypa salt, det är ungefär som gubbar som tror att servitörer raggar på dom bara för att dom är trevliga och sköter sitt jobb. Det är inte sjukvårdspersonalens jobb att döma dig, det sköter vi här på internetforum.

Ett argument är att vem fan börjar packa ihop tält och fortsätta vandra när man är sjuk, det är ju som att be om att det ska bli värre. Inte konstigare än att man ligger kvar i sängen hemma. Det går ju dessutom inte så mycket av ens matransoner under den tiden.

Du kan ha tältat på en otroligt utsatt plats och kände dig tvungen att flytta på dig, och hade inte ork till det. Du kan ha underliggande sjukdomar.

Men 100% ryggdunkningar över ditt beslut med informationen du gett kan du inte förvänta dig och det är väl bra att inte alla tycker samma hela tiden. I slutändan vet du väl ändå själv vad du tycker var rätt beslut även om ”idioter” på nätet tycker annorlunda.