Nödsändare, bra eller dåligt?

[-Fredrik-]

Jag håller med om det du skriver i de stycken som berör mig.

Är bekymrad över hur barn och unga inte får lära sig att navigera bland riskerna där ute i verkligheten och göra saker som vi fick. Något jag följer på nära håll. Deras verklighet kommer att bli mindre i den fysiska världen. Ser också effekterna som nu har nått upp till yngre vuxna. Mitt bidrag i tråden ska ses i ljuset av detta.

Men alltså, barn och unga är faktiskt ute och gör farliga saker nu också. Kanske inte alltid det du gjorde men varför ska de nödvändigtvis göra det?

Tycker gamlingars tankar om barn och unga i dagens samhälle ofta är väldigt överdrivna och ibland helt fel.

Diskussionen i denna tråden som mest handlar om ensam vandring i Sarek utan nödsändare som den heliga gral samtidigt som folk säger att det är ofarligt tycker jag är rätt speciellt.

Vilken generation som gör mest farligt och utfordrar sig mest vet jag inte, är ju enormt stor skillnad mellan folk, men se gärna lite på unga:

som hoppar på skidor och snowboard
går toppturer och åker ned rännor
dödsar
hoppar base
paddlar fors
cyklar och hoppar på mtb
parkour
osv ...

Folk gör rätt mycket extremt nu som vi inte gjorde tidigare.

 

[joanna]

De som äger en nödsändare, verkar se saken från sitt perspektiv, och vi som inte äger en, ser den från ett globalt samhällsperspektiv och vilka konsekvenser det kan ge på sikt.

Det är precis som vanligt! - alla försvarar sina prylar man köper och blir ett med dem, de försvaras som en familjemedlem, och när prylen blir ifrågasatt, ser man det som ett angrepp på en familjemedlem...ha ha..roligt det här...."Nä, vi är INTE ägda av våra prylar"och skakar på huvudet. Nästan gulligt.

Har man bara en hammare som verktyg, ser världen ut som en spik.

Du inser ju själv att det svartvita mönster du försöker reducera frågan till inte existerar. Om inte för annat så för att de flesta av oss som inte är helt unga utövat största delen av sina mer och mindre riskabla friluftsaktiviteter utan en nödsändare. Ändå har vissa av oss sett en eller annan anledning att sent omsider skaffa en sådan.

Det finns många tänkvärda och nyanserade inlägg i tråden, men om jag bara tar #382 som exempel (eftersom det är ett direkt svar på ett av dina inlägg), så ser du att t ex mina viktigaste bevekelsegrunder har varit dels just ett samhällsperspektiv (då jag tror mig ha fått goda belägg för att de totalt sett spar pengar och liv), och dels hänsyn till mina anhörigas känslor. Hur får du in detta, dessutom parat med mitt långa ensamma för-digitala luffarliv, in i ditt svartvita mönster...?

***
Sen tänker jag ju inte försöka övertyga dig om att jag inte ser motargument som angrepp, inte är ägd av mina prylar, inte vågar mig ut utan uppkoppling etc.
Det går inte att bevisa att man inte är en kamel.

 

[GustavOh]

Mycket intressant. Jag undrar varför du skaffade en Inreach. Om du köpt en nödsändare med endast envägskommunikation hade du fortfarande kunnat ha "avskuren från omvärlden "-känslan. Jag antar att du ser vissa fördelar med just möjligheten till tvåvägskommunikation, men berätta gärna hur du tänker.

Flera anledningar.
Dels tekniknörden i mig vars fascination över en kul pryl bidrog till att jag faktiskt skaffade en sändare över huvud taget.
Dels att jag inte reflekterade över skillnaden mot att gå avskärmat förrän efter turen.
Dels (och här är anledningen till att jag startade tråden) för att det inte kändes vare sig bara bra eller bara dåligt att ha den kontaktmöjligheten.

Jag upplevde en skillnad. Den hade både plus och minus. Därför var jag nyfiken på om andra upplevt samma skillnad och om de bra eller dåliga känslorna övervägde.

Det var vad jag främst syftade på med mitt rubrikval "bra eller dåligt?" Inte om det är bra eller dåligt att personer i (verklig eller upplevd) nöd kan kontakta räddningstjänsten.

Kansske också bra eller dåligt-tankar kring vad som händer om kontaktbarhet blir normen även i väglöst land, men främst kring subjektiva känslor.

Av de svar jag sett har några skrivit att de inte känner igen min känsla - att de har självbehärskning nog att koppla bort prylen. Några vill inte veta av sådana hjälpmedel alls, antingen för att de verkligen söker bortkopplingen eller av andra skäl.

Lite tråkigt att ingen som faktiskt börjat gå med sändare efter att tidigare gått ensam utan gjort samma reflektioner som jag, men det kanske helt enkelt är jag som grubblar för mycket.

 

[joanna]

Men alltså, barn och unga är faktiskt ute och gör farliga saker nu också. Kanske inte alltid det du gjorde men varför ska de nödvändigtvis göra det?

Tycker gamlingars tankar om barn och unga i dagens samhälle ofta är väldigt överdrivna och ibland helt fel.

Diskussionen i denna tråden som mest handlar om ensam vandring i Sarek utan nödsändare som den heliga gral samtidigt som folk säger att det är ofarligt tycker jag är rätt speciellt.

Vilken generation som gör mest farligt och utfordrar sig mest vet jag inte, är ju enormt stor skillnad mellan folk, men se gärna lite på unga:

som hoppar på skidor och snowboard
går toppturer och åker ned rännor
dödsar
hoppar base
paddlar fors
cyklar och hoppar på mtb
parkour
osv ...

Folk gör rätt mycket extremt nu som vi inte gjorde tidigare.

Jag håller med om det du skriver i de stycken som berör mig.

Är bekymrad över hur barn och unga inte får lära sig att navigera bland riskerna där ute i verkligheten och göra saker som vi fick. Något jag följer på nära håll. Deras verklighet kommer att bli mindre i den fysiska världen. Ser också effekterna som nu har nått upp till yngre vuxna. Mitt bidrag i tråden ska ses i ljuset av detta.

OT (delvis)
Håller med dig -Fredrik; det var inte många av mina jämnåriga som så snabbt utvecklades till så avancerade klättrare, skidåkare, bräd-tricksare etc. De nivåer som nu är vanliga sågs som rätt så extrema. Till en viss del fråga om materialutveckling (lättare prylar, prylar med snabbare inlärningskurva etc), men långtifrån den mest avgörande.

Men jag håller även med Celeste_26 och Gamla_Sverige i deras oro, för min bild är nog snarare en större splittring än en generell nivåhöjning. De aktiva har blivit alltmer aktiva, avancerade och till slut extrema, medan det finns så många fler barn som aldrig ens får öva upp sin grundläggande motorik och "rumsliga autonomi". Jag har sett detta fenomen på nära håll som Mulleledare och i mina barns skolor. Några av min yngsta dotters klasskamrater på mellanstadiet karade inte av att gå på en stenstrand, när vi hade midsommarfest på landet.

 

[tango]

Men när jag talade om att orientera utan karta och kompass tänkte jag på typ nordborna för 1.000 år som seglade till Nordamerika utan karta och kompass. Det är inget jag går iland med, men jag kan annat.

Men det finns en skillnad: De som fjällvandrar idag vill oftast från A till B eller kanske från A tillbaka till A, där både A och B är bestämda punkter i geografin.
De som seglade mot nordamerika ville nog ut och upptäcka något nytt något nytt, dv sde seglade från A till okänt - det är en skillnad och då är karta kanske inte lika viktigt, fär man är på upptäcktsfärd och kanske ritade man en karta/log längs vägen för att kunna ta sig hem till A igen.

Men jag ser en principiell skillnad avseende slutpunkten.

Tror få idag ger sig ut ifjällen utan plan på när opch var de avser sluta sin vandring.

/Patrik

 

[HasseQ]

Whup ! Mina slutsatser !

Har man nödsändare så vågar man sig på ensamturer, där man annars hade stannat hemma om man inte haft nån !

Inte direkt någon skillnad på risktagande när man väl är på en tur. Med / utan.

Det kräver mer självförtroende att göra trixiga ensamturer utan nödsändare i vildmarken, och ger en häftig känsla av oberoende & tillfredsställelse. -> något som dom som aldrig provat såklart förnekar !

Risk att många blir alltför beroende av moderna hjälpmedel i vildmarken, och att basic kunskaper & självförtroende förloras.

Yes !!

 

[Stordrulen]

Men när jag talade om att orientera utan karta och kompass tänkte jag på typ nordborna för 1.000 år som seglade till Nordamerika utan karta och kompass. Det är inget jag går iland med, men jag kan annat.

Nja, det fungerade sannolikt inte så att man bara en dag bestämmde sig för att ge sig iväg från Sverige till Amerika.

Deras utsvävningar var nog mera som ringar på vattnet, troligen under generationer innan man nådde fram till Amerika.
Först Danmark, sedan Island, sedan Grönland o.s.v.

Så man hade förmodligen dokumenterat/memorerat någon form av "karta" hur omgivningen låg över lång tid, men magnetisk kompass hade dom inte, gick troligen efter Stjärnorna och Solen för att ta ut väderstreck.

 

[Totteman]

Har man nödsändare så vågar man sig på ensamturer, där man annars hade stannat hemma om man inte haft nån !

Jag har vandrat utan nödsändare. Obanat, där inga andra var. Jag har inte sett det som en vandring där jag varit osäker eller så. Det var bara kul och skönt att vandra, och se någonting vackert.

Vad har du för belägg att ditt påstående stämmer?

Jag förstår att du skulle se din nödsändare som en livlina.

 

[Gamla_Sverige]

Men alltså, barn och unga är faktiskt ute och gör farliga saker nu också. Kanske inte alltid det du gjorde men varför ska de nödvändigtvis göra det?

Tycker gamlingars tankar om barn och unga i dagens samhälle ofta är väldigt överdrivna och ibland helt fel.

Diskussionen i denna tråden som mest handlar om ensam vandring i Sarek utan nödsändare som den heliga gral samtidigt som folk säger att det är ofarligt tycker jag är rätt speciellt.

Vilken generation som gör mest farligt och utfordrar sig mest vet jag inte, är ju enormt stor skillnad mellan folk, men se gärna lite på unga:

som hoppar på skidor och snowboard
går toppturer och åker ned rännor
dödsar
hoppar base
paddlar fors
cyklar och hoppar på mtb
parkour
osv ...

Folk gör rätt mycket extremt nu som vi inte gjorde tidigare.

-Fredrik- : Mycket av mitt svar till dig har Joanna redan skrivit; även om en minoritet unga ägnar sig åt äventyrliga sporter får en majoritet göra för lite saker för att träna bl.a. riskhantering.

Det händer att man får hjälpa dem med så enkla saker som att bryta mot mindre viktiga regler.

Jag klagar inte på de unga, jag är kritisk mot delar av samhället.

Är väldigt glad att jag gjorde en massa vilda saker som ung, utan det hade jag varit en annan människa.

 

[-Fredrik-]

-Fredrik- : Mycket av mitt svar till dig har Joanna redan skrivit; även om en minoritet unga ägnar sig åt äventyrliga sporter får en majoritet göra för lite saker för att träna bl.a. riskhantering.

Det händer att man får hjälpa dem med så enkla saker som att bryta mot mindre viktiga regler.

Jag klagar inte på de unga, jag är kritisk mot delar av samhället.

Är väldigt glad att jag gjorde en massa vilda saker som ung, utan det hade jag varit en annan människa.

Jag har faktiskt inte helt den erfarenheten som ni har. Men är ju svårt att jämföra mellan platser och tid. Har dock barn i skolan och tycker de allra flesta av skolbarn sig bra och jag tror inte det är någon stor skillnad från när jag växte upp.

Tvivlar också på att en nödsändare vid vandring har någon som helst effekt på det som eventuellt är ett generellt problem.

 

[-Fredrik-]

Det kräver mer självförtroende att göra trixiga ensamturer utan nödsändare i vildmarken, och ger en häftig känsla av oberoende & tillfredsställelse. -> något som dom som aldrig provat såklart förnekar !

Intressant kommentar med tanke på att jag tror att de allra flesta på forumet som är positiva till nödsändare har gått sådana turer.

 

[Fjällkjell]

Det kräver mer självförtroende att göra trixiga ensamturer utan nödsändare i vildmarken, och ger en häftig känsla av oberoende & tillfredsställelse. -> något som dom som aldrig provat såklart förnekar !

Yes !!

Jag är helt övertygad om att majoriteten av dom som skaffat sig en nödsändare de senaste åren varit utan sådan utrustning i starten av sin "karriär" så dom har faktiskt provat båda alternativen och ( som så många påpekat) valt nödsändare för sin egen säkerhet och -framför allt- för att anhöriga på hemmaplan skall hålla sig lugna om det uppstår någon försening. Du hittar nog inte så många "förnekare" som aldrig provat vandra med karta och kompass bland dom som skrivit i den här tråden.

Sedan håller jag med dig om att det möjligen kan finnas en risk att man aldrig lärt sig grundläggande orientering med karta och kompass om man haft nödsändare och gps från starten av sin vandringskarriär. Den risken finns också om man alltid vandrat efter märkta leder och aldrig behövt tänka längre än att kolla efter nästa orangeröda fläck.