Lite knepig fråga tycker jag.Det går väl ändå inte att komma ifrån att det i sig är ett ökat risktagande att ge sig ut på ensamvandring utanför markerade leder. Alltså ökat för de som inte skulle göra det annars.
Risken består av sannolikheten x konsekvensen. Jag har i ett tidigare inlägg sagt att jag inte skulle gå oledat (läs långt från allfartsvägarna) ensam utan nödsändare. Går man oledat ensam så blir konsekvensen av en olycka/sjukdom mer allvarlig, vilket betyder att man rimligen blir mer försiktig, observant och "feg", dvs. man söker mer målmedvetet minimera sannolikheten för olycka/sjukdom.
Att ha nödsändare är ett sätt att mildra allvarlig konsekvens av olycka/sjukdom. Kan lite slarvigt sägas att nödsändaren ersätter möjligheten att få hjälp av andra vandrare.
Så man skulle väl kunna säga att nödsändaren vid ensamvandring utanför led inte ökar risktagandet utan håller det konstant?