Naturupplevelsen har blivit en inkomstfråga

[skogsjonte]

Jag tror prestationskrav och prylhets har sin del i det här. Och ja, även om jag är medveten om det blir jag ibland en del av problemet.
"Vilka prylar måste jag ha om jag ska..."
Tänk om vi som gillar att vara ute, bara skulle börja öppna upp lite, släppa kraven och bjuda med nya människor på enklare saker närmare där vi bor? Lätt för mig som bor väldigt nära älvar, myrmark, fjäll och fiskevatten att säga.
Men jag har själv tagit med mig nysvenskar ut, lärt dem fiska med haspelrulle, eldat och njutit. Inga strapatser alls egentligen men mysiga vardags turer.
Och glädjen man får tillbaka är svårt att slå.
Ett litet tips!

 

[bjornbuse]

Vänta nu, 55% vill inte ut mer. Övriga vill ut mer, kostnad nämns inte som hindrande faktor. Inte heller nämns kostnad som betydande hinder hos gruppen 18-29 år.
Det vi kan konstatera från den texten är att hushåll med, förmodat 2 förvärvsarbetande (det är inte specificerat som disponibel inkomst) med medianlön och uppåt har kommit ut mer. Vilket är fullt rimligt när det senaste året förhindrat solsemester och en drös andra aktiviteter.

Hur stor var andelen i gruppen 18-29 som faktiskt ville ut mer? hur stor andel av dessa såg kostnad som ett hinder?
Hur definierades "naturen"?

Det drogs på något väldigt på kostnadssidan i tråden. Jag tycker generellt att friluftsliv är en billig hobby/intresse.
Prylhetsen är nog störst i vår lilla bubbla här.

Om något visar väl den undersökningen på behovet av att introducera fler i gruppen 18-29 till "naturen" då 20% säger:
" att deras naturupplevelser hindras av att de saknar sällskap eller ett sammanhang (förening, aktivitet eller liknande). Samma grupp svarar också att de både saknar kunskap om var de kan åka och om vad de kan göra i naturen.

 

[gundj]

Jag tillhör gruppen som inte vill ut mer.
Jag är ute massor och är nöjd med det.

 

[greendanger]

Prylhetsen kan finnas i denna grupp också, sedan finns det säkert åt andra hållet också de som vet vad de behöver och är villiga att betala för det. Ska man vandra Sörmlandsleden, campa över helgen, då behövs inte utrustning för kalfjället eller två veckor i Sarek.

Är man intresserad av att komma ut och vandra och övernatta samt inte gjort det tidigare. Varför inte ta upp det på jobbet, släkt eller bland kamrater? Stor chans att det finns vandrare där. I mitt fall har jag både extra tält, ryggor sovsäckar mm. Så att någon nyfiken hänger ut på en tur över helgen och får testa, innan hen sticker näsan i en utebutik. Där finns två ytterligheter, avskräckt av priser på rekomenderad utrustning och lägger ner vandring, skinnad på snordyr märkesutrustning, som riskerar bli liggande om hen upptäcker att vandring inte är något för hen.

Liten kul grej med dyrt och billigt. Köpte en Patagonia fleecetröja tänkt att ha ute, Sedan hade jag redan en Dressmanfleece för en tiondel av priset. Det blev Dressmanfleecen som följer med ut, gillar att den har hel dragkedja och fickor. Patagonian är degraderad till jobbet när det är kallt...

 

[Mathiasimossbo]

Att se många som ska köpa sitt första tält för att "prova på vandring några dagar" bli ivrigt påhejade i forumen vilket Hillebergtält de måste ha är för mig lite skrämmande.

Självklart blir det roligare med bra prylar men prylhetsen har blivit helt galen! Som många andra skriver så är jag själv uppvuxen med att vandra i gummistövlar och ett gammalt slitet tält (tillsammans med min far som en gång i tiden utbildade fjällledare/guider). Senaste tältinköpet kostade 1500:- på rea och har blivit det tält vi faktiskt använder mest (då har jag ändå jobbat i outdoorbranschen i över 10 år och sålt mängder av bl.a. Hilleberg samt har flera tält hemma att välja på).
Mycket av de saker jag använder är både 10 och 15 år gamla och fungerar utmärkt.

Media, marknadsföring och sociala medier har verkligen lyckats med att få gemene man att tro att man behöver utrustning för minst 50-60.000:- för att genomföra "expedition Jämtlandstriangeln"!
Sedan ser man tyvärr allt för ofta de som är totalt tvärt om och inte inser vilka krav på utrustningen som fjället kan ställa när det är som tjurigast och inte heller inser vilka risker de tar med undermålig utrustning och bristande kunskap.

Själv är jag lika imponerad av min löparväst från Decathlon för 99:- som min vindjacka från Ar´cteryx för 1500:- eller mina Lundhagskängor för många 1000:-... (men som jag vet kommer hålla länge).

"Never trust a guy with shiny gear"!

 

[UAO]

Att komma ut i naturen är nog den enklaste och billigaste aktiviteten man kan göra, alla som vill kan enkelt knalla ut i skogen lokalt. Det enda som krävs är att man tänker själv och tar ansvar för sitt liv.
Att man inte behöver dyr utrustning för att gå ut 2-3 timmar i skogen begriper nog alla.
Tycker det är fel att skylla på prylhets och marknadsföring.
Komma ut i naturen är dessutom ett ganska vitt begrepp, allt från bara gå ut i skogen lokalt några timmar till en 2-veckors fjällvandring. Den lägre nivån dvs kommat ut i naturen anser jag alla enkelt kan göra medan en fjällvandring på en vecka självklart ställer större krav resursmässigt. Jag tror det har med intresse och prioriteringar att göra.

 

[smux]

Jag tillhör gruppen som inte vill ut mer.
Jag är ute massor och är nöjd med det.

Jag är ute så fort möjlighet och tid medger, skulle dock gärna vara ute ändå mer om inte antalet semesterdagar vore begränsande faktor

 

[Kotten]

Ni som är engagerade i lokala friluftsföreningar, har ni många låginkomsttagare på era aktiviteter?

Jag är engagerad i lokal scoutkår - i ett typiskt lägenhetsområde i en "förort" till Stockholm - där lägenheterna byggdes 68-72. Det är ett område där många är "lägre medelklass" och med "få miljonärer". Ganska många av våra ungar kommer ur en social kontext där det ofta bara finns en förälder med i bilden och/eller i familjer där bara en förälder förvärvsarbetar och till 100%.

Vi har där inga krav på att barnen själva ska "äga" sin egen utrustning när de börjar - utan en hel del av dem får "begagnad" utrustning (inte sällan är det militärt överskott och liknande) från ledare och andra som är med och stöttar kårens verksamhet - för att de ska kunna vara med på aktiviteter som hajker och läger.

Vi har också en hel del verksamhet inom just _förvaltandet_ av sagda utrustning, där scouterna själva lär sig att ta hand om verktyg (som yxor och knivar), utrustning (som sovsäckar, tält, kök och ryggsäckar) och - inte att förglömma - sina skodon (vilket i många fall är gamla läderkängor, tilldelade av kåren, begagnade - inköpta på något överskottslager).

En del barn i vår kår har det "bättre beställt" hemma - med två fulltidsarbetande föräldrar osv. där brukar just utrustningen vara både modern och ibland inköpt på ställen som naturkompaniet - även om vi som ledare i kåren ofta tipsar varandra - och våra scouter och deras föräldrar - om var det finns billigare alternativ.

Men vi försöker - som kår - verka mer för "återbruk" och att att alla har _funktionell_ utrustning snarare än att sätta krav på att alla medlemmar har _samma_ eller ens speciellt _modern_ utrustning.

(Själv tjänar jag bra - men det mesta av det bästa jag använder i scouterna på hajker och läger är begagnade prylar - inköpta här, på tradera, på blocket och på olika överskottslager. Den ryggsäck jag använder allra mest - alla kategorier - jämnt - är en gammal norsk arméryggsäck - Bergans Ludvig - som kostat någon hundralapp från ett överskottslager för några år sedan. Den duger - och excellerar - till mitt friluftsliv. Samtidigt - om någon av mina scouter inte skulle kunna åka på hajk eller läger för att de saknar en ryggsäck att bära sina grejer i - skulle jag samma kväll skänka bort den ryggsäcken, och själv köpa en annan. Så har jag gjort tidigare - och så tänker jag fortsätta att göra).

Vi ska ha i minnet att undersökningen är genomförd av just Lundhags - och att den används i ett marknadsföringssyfte (det är ingen tillfällighet att det hela avslutas med att just _den grejen man ska lägga pengar på är kängor eller bekväma skor_. De flesta av oss kan möjligen hålla med i sak - men är inte beredda att köpa Lundhags till barn som fortfarande växer - det är helt enkelt för dyrt.

 

[bigfoot]

Synnerligen missvisande rubrik, vilket också återspeglas av den helt snedvridna diskussionen i den här tråden (där det är övertydligt att endast ett fåtal personer faktiskt läst den länkade artikeln...). I undersökningen framgår ju tydligt att det INTE är höga kostnader som hindrar låginkomsttagare från att komma ut i naturen, utan att det är sådant som sociala sammanhang och traditioner som saknas. Alltså är det (ännu ett) problem som inte kan lösas genom att kasta pengar på det.

Det är en intressant paradox att "billiga nöjen" såsom långpromenader, svampplockning eller långkok främst verkar attrahera köpstarka personer. Varför det är så har jag ingen aning om. Här finns en del för civilsamhället att ta tag i.

 

[brigas]

Jag läste också artikeln och har några reflexioner. Dels så underlaget relativt magert, 1002 personer ingick i undersökningen. Dels så är ju frågan vad som är kausalitet och vad som är samvariation; finns det bakomliggande faktorer som kan påverka utfallet? Och hur skulle det se ut om man betraktade det över ett par decennier? Det är ju en sak om personer med låg inkomst vill ägna sig åt friluftsliv men inte har råd och en helt annan sak om man inte är intresserad och hellre lägger pengarna på en plasma-tv, ny skoter, parajumperjacka, senaste iPhone, cigaretter osv. Jag har bekanta som inte alls förstår hur jag kan lägga 50k-ish på en cykel, men samma personer kan utan att blinka byta skoter vartannat år.
För att förstå de val man gör krävs nog en mer fördjupad drivkraftsanalys. Ser man över längre tid tror jag dessutom man vågar påstå att friluftsliv alltid i högre grad varit en medelklassaktivitet.

Antingen har man utevistelsen "medfödd" som naturligt del i vardagen,mycket beroende på vilka värderingar familjen haft.Eller så söker man sej aktivt till "ansträngning och lite obekvämt";vilket jag tänker kan vara i ens personlighet.Samma som att kunna göra nåt jobbigt nu för att njuta sen. Summan man lägger på motorer här i hembyn överstiger vida alla mina egna dyra frilufts-och sportgrejer.(äger själv motorer,men helt prestigelöst jämfört med frilufts-och sportgrejerna)

 

[skogsjonte]

Jag gillar det kotten skriver.
Vi som gillar att vara ute, varför inte satsa på att ta med nybörjare ut och visa vad man kan göra där? Och att man kan klara sig utan svindyr utrustning? Föds intresset så kommer man undan för undan kunna skaffa vad man tycker sig behöva.
Men allvarligt talat: i tonåren var vi jättemycket ute i skogen, cyklade, besteg små berg, och gjorde upp otaliga lägereldar. Det var skog och mark i södra Sverige. Sporten blev att bara använda det vi hittade i skogen och att klara sig på en tändsticka. Vi överlevde finfint iklädda jeans, stövlar eller gympaskor, samt gamla avlagda jackor.
Vi hade mest bara kul.
Först för något år sedan förstod jag att det jag uppskattat hela mitt liv och kallat för att ha mysigt i skogen, numera heter "bushcraft".
Jag tänker fortsätta göra för andra vad föräldrar och andra gjorde för mig. Ta med dem ut och låta dem få uppleva nya saker!

 

[ålänning]

Ni som skriver att ni ofta är ute naturen, hur representativa är ni för genomsnittsbefolkningen?

Tja, här på kobben känner jag mig rätt så representativ. Kanske inte lika ur ett Sverigeperspektiv.