Har du diabetes kanske?
Många årliga hälsokontroller via jobbet med bland annat blodsocker prov säger att så är inte fallet.
Tömda energidepåer är min gissning framkallade detta.
Blev bättre när jag ätit.
Har du diabetes kanske?
Det här är också något som är väldigt individuellt, jag hör till dem som blir klumpig och dum på för lite kalorier gripbara av hjärnan.Många årliga hälsokontroller via jobbet med bland annat blodsocker prov säger att så är inte fallet.
Tömda energidepåer är min gissning framkallade detta.
Blev bättre när jag ätit.
Jag har också förstått att detta är helt personligt, med stor spridning. Själv verkar jag glida helt skarvlöst över till fettförbränning, men jag har haft en vandringskompis som svimmar, om hon inte får kolhydratpåfyllning typ varannan timme. Själv blir jag tvärtom bara slöare av för mycket (snabba) kolhydrater.Det här är också något som är väldigt individuellt, jag hör till dem som blir klumpig och dum på för lite kalorier gripbara av hjärnan.
Ja, kraftig vet jag inte, men visst har det susat i svålen ibland. Blodtrycket tror jag…Jag har råkat ut för kraftigare blodsockerfall två gånger, en gång på väg hem från Töfsingsdalens Nationalpark, en gång på väg hem från Rondane Nationalpark.
Båda gångerna regnigt, blåsigt och kulet sommarväder och fuskat och fått i sig för lite vätska och föda.
Man mår inget vidare och blir slö, svag och lite yr, nu ligger alltid en Druvsocker med i ryggsäcken.
Springer du 8-10 km flera gånger i veckan är det inte så konstigt om du tål fettrik mat bättre. Hlg kindition ger högre anpassning att bränna fett vid snströngning.Jag har också förstått att detta är helt personligt, med stor spridning. Själv verkar jag glida helt skarvlöst över till fettförbränning, men jag har haft en vandringskompis som svimmar, om hon inte får kolhydratpåfyllning typ varannan timme. Själv blir jag tvärtom bara slöare av för mycket (snabba) kolhydrater.
Det funkar säkert annorlunda med intensiv ansträngning på elitnivå, men på "vanlig" vandring/klättring kan jag slarva hur som helst med maten utan att märka av det; inte ens när det är så pass ansträngande att "flåset" är vad som sätter gränsen för mitt tempo.
Möjligen blir omställningen till fettförbränning långsammare med åldern; jag brukar köra min 8-10 km löprunda före frukost, men startar jag sent in på förmiddan, så kan jag numera märka av lite slöhet efter någon halvtimme (sen blir jag pigg igen). Men på vanlig vandring/bergsbestigning känner jag inte av någon ökad känslighet för tömda glykogendepåer.
Allt detta kanske lite OT i denna tråd, men dessa diskussioner återkommer på Utsidan, och jag blir alltid lite förvånad över folks oro för näringsbrist, viktförlust, tapp av muskelmassa etc, när det ändå handlar om en kort period och lågintensiv ansträngning.
Men har insett att just detta med känslighet för sockerdippar är väldigt individuellt. Så det är bara att strunta i andras proviantlistor, lyssna på sin egen kropp, och planera sin "vildmarksmat" därefter.
Kan ha varit en kombination av att fått i sig för lite energi och för lite vätska.Det här är också något som är väldigt individuellt, jag hör till dem som blir klumpig och dum på för lite kalorier gripbara av hjärnan.
Intressant! Funkar detta även vid lågintensiv träning? För jag springer verkligen inte fort, har haft "dåligt flås" i hela mitt liv. Kallades "ångloket" av mina repkamrater redan som tonåring, för jag lät precis som ett sådant under anmarschernaSpringer du 8-10 km flera gånger i veckan är det inte så konstigt om du tål fettrik mat bättre. Hlg kindition ger högre anpassning att bränna fett vid snströngning.
Utgångsläget känns ändå medfött. Jag har lågt blodtryck, låg puls, och "drar" inte mer än ca 1300 kcal/dag hemma. Äter jag mer så blir jag inte varmare, utan går upp i viktFast å andra sidan brukar du säga att du fryser när du är ute och kolhydrater ger mer värme per ATP.
Här kan jag också notera en skillnad jämfört med mig, i fjällen är sovsäckens tlim där jag överväger att sova i ullunderställ, annars är det shorts och tshirt som gäller, med fötterna ut. Så länge jag har fått i mig kvällsmat så är det full fart i reparations och uppbyggnadsarbetet efter jag har ansträngt mig.Utgångsläget känns ändå medfött. Jag har lågt blodtryck, låg puls, och "drar" inte mer än ca 1300 kcal/dag hemma. Äter jag mer så blir jag inte varmare, utan går upp i vikt.
Däremot marker jag tydligt att jag blir (tillfälligt...) varmare efter en proteinrik måltid. Blev nyfiken och läste på lite, och det verkar stämma att en större andel av de kalorierna lär gå till termogenes.
Ska inte dra iväg med OT längre än så, men sitter och skriver detta i ett 22 grader varmt rum, efter ett styrkepass + stor middag, iklädd ullunderställ, två lager ull- och fleecetröjor, tre lager dito knästrumpor, toppat med tjock sammetskjol över ullfrottéleggingsen... och fryserHär kan jag också notera en skillnad jämfört med mig, i fjällen är sovsäckens tlim där jag överväger att sova i ullunderställ, annars är det shorts och tshirt som gäller, med fötterna ut. Så länge jag har fått i mig kvällsmat så är det full fart i reparations och uppbyggnadsarbetet efter jag har ansträngt mig.
Samma sak hemma, efter bendag i gymmet eller ordentlig cykeltur måste de bara benen ut utanför täcket för att jag inte ska överhetta.
Själv har jag gått i shorts sedan 1 januari.Ska inte dra iväg med OT längre än så, men sitter och skriver detta i ett 22 grader varmt rum, efter ett styrkepass + stor middag, iklädd ullunderställ, två lager ull- och fleecetröjor, tre lager dito knästrumpor, toppat med tjock sammetskjol över ullfrottéleggingsen... och fryser![]()
🥶Själv har jag gått i shorts sedan 1 januari.
Som brevbärare? De är tåliga…Själv har jag gått i shorts sedan 1 januari.
Trådstartare | Titel | Forum | Svar | Datum |
---|---|---|---|---|
|
Näring i mat efter torkning osv | Friluftsmat | 22 | |
|
Minsta förpackning med mest näring | Friluftsmat | 8 |