Är beviskraven inte högre än de som hittills presenterats för vingpaddeln så är det inte svårt att bevisa GP:ns effektivitet.
1. På sin första USA-visit 1999 deltog Maligiaq Johnsen Padilla i Montreal World Championship, där han i en lånad turkajak (motionskajak?) utan roder tävlade mot en världselit i tävlingskajaker och VP. Trots långsammare kajak och att han behövde kompensera för sidvinden kom Maligiaq in som nr 10. Ett starkt indicium för att GP är minst lika effektiv som VP.
2. Senare samma år paddlade han en tävling i Miami med en lånad surfski och sin GP och tog andraplatsen (efter Oscar Chalupsky om jag minns rätt?) i ett starfält fullt av kompetenta surskipaddlare med VP. Ett ännu starkare indicium.(Dessa båda tillfällen är beskrivna av John Heath, bl a i <a href="http://www.seakayakermag.com/2000/june2000/JuneHeath1.htm">Sea Kayaker Juni 2000</a>)
3. I ett forskningsprojekt om paddlars hydrodymamik vid ett amerikanskt universitet filmades Mailigiaq (SOF-GP) under en tävlingsstart tillsammans med elitpaddlare i K1-VP. Starten är helt jämn och inte förrän en bit in i loppet drog K1-orna ifrån i kraft av betydligt högre hullspeed. (visar om inte annat att GP är högeffektiv under acceleration).
3. Utan alla jämförelser i övrigt och med beaktande att jag aldrig har med tätstriden att göra - kan även nämnas att jag alltid har gott om snabba kajaker/VP bakom mig i resultatlistan i tävlingar som Dalslands Maraton, Orust Runt etc. (visar naturligtvis inte ett dugg, men eftersom det är den nivån debatten har hamnat på så varför inte?).
Svårigheten att se GP:n som en vingprofil har sannolikt att göra med att man fastnat i den gamla lyftskraftsteorin enligt Bernoulli (olika avstånd på över och underkanten ger olika hastighet > därmed olika tryck > därmed lyftkraft). Men vetenskapligt är den teorin överspelad - flygplan kan faktiskt flyga upp och ner - (man har insett att luftströmmen från ovan- och underkant inte möts igen vid bakkanten) och man börjar mer och mer titta på angreppsvinkeln i förhållande till fartdifferensen mellan vingen och omgivande medium - och att virvelbildningen längs kanten i allmännhet och vid spetsen i synnerhet kanske är den kritiska faktorn. Så visst är en GP en vingprofil - symmetrisk till skillnad från VP som är assymetrisk.
"...Dessutom dras paddeln snett ut från kajaken vilket också är gynnsamt eftersom paddeln rör sig i orört vatten och att du kan hålla armen sträckt genom hela draget. Och till sist genererar vingprofilen i draget en viss lyftkraft vilket ökar kraften ännu mer."
En GP, använd effektivt, dras snett ut från kajaken med relativt rak arm precis som en VP och armen hålls ganska sträckt under hela draget. Lyftkraften (som jag tror är försumbar vid de hastigheter och de korta drag det handlar om) uppstår som en föjd av rätt draggeometri oavsett om det är en VP eller en GP.
"...En GP slirar mer, både i början men även under resten av draget. Dessutom tas kraften ut senare i draget och du drar paddeln längre bak, vilket gör det ineffektivare."
Gp har sämre verkningsgrad direkt efter isättning eftersom denär rak - en VP har sämre verkningsgrad senare under draget. Det är varken en för-eller nackdel utan bara relaterat till tekniken som gäller just nu för VP (och som inte är ett för alltid färdigt koncept utan ett projekt under utveckling - men för ett antal år tiltades sitsarna en aning framåt för en mer aggressiv isättning i takt med en mer extrem skålning, lite senare flyttades den vertikala rotationsaxeln några centimeter framåt i bålen och just nu tycker jag att tendensen är att kraftcentrum sjunker lite i kroppen: mer mage och mindre axlar även för VP).
Björn
