Jag tror det skillnaden beror på att "vildmarken" eller i alla fall utmanande natur är mycket närmare i Norge än i Sverige.
Det är nu ganska generaliserad, men ändå: I Sverige åker vi typ två gånger om året till fjälls. En gång på vintern för en vecka i Åre eller i Idre, och så åker man kanske Vasaloppet eller går från stuga till stuga på Kungsleden.
På sommaren tar man nattåget och åker långt, långt för att komma till Lapplandsfjällen och då känner man verkligen man är någon helt annanstans.
I Norge bor nästan alla nära fjällen. I södra Norge, där de flesta bor, är det Hardangervidda, Jotunheimen, Rondane, det branta fjordlandskapet osv., som ligger så nära att många tar sig dit varje helg för att cykla, vandra, gå, springa, åka skidor, klättra,...
I mellersta och norra Norge är det inte annorlunda. Så mycket natur, så nära husknuten. Riktiga vinter med snögaranti i nästan hela landet. Helt naturligt att man går ut och åker skidor, äger hundspann osv.
