• Om "Fritt Forum"
    Det här forumet är för diskussioner som ligger helt utanför Utsidans intresseinriktning. Huvudsyftet är att moderatorer skall kunna flytta hit trådar som startats i andra forum, men som har bedömts inte passa in där men ändå har en intressant diskussion igång. Men det är också möjligt att starta nya diskussioner här, så länge de inte bryter mot forumets regler.

    OBS!
    Diskussioner och inlägg i det här forumet visas inte på Utsidans förstasida eller på Vad är nytt-sidan, så är du intresserad av diskussioner som ligger utanför Utsidans inriktning bör du själv bevaka forumet (mha Bevaka-knappen.

Moderna gladiatorer?

Att äventyrare kan skaffa sig finansiering för farliga sportaktiviteter via media och mediakåta sponsorer är väl ingen bra sak för oss i allmänheten som inte haft någon talan. Finansieringen leder till att äventyraren tar alltför stor plats i det för oss alla gemensamma offentliga rummet, särskilt när det går galet. Vi blir berörda och ägnar tankar och känslor åt något som i grunden är likgiltigt, t ex som att någon i stället för skidor skulle använda styltor för att ta sig nedför Mt Everest. Dom som träffat eller känner en förolyckad äventyrare blir naturligtvis djupare berörda. Att den specifika olycksbringande situationen kanske inte uppstått om det inte vore för äventyrarens ansvarskänsla gentemot finansierande media och sponsorer ger ingen tröst för dem.

Skidåkarna på Mt Everst gick väl upp led 2 på denna bild http://www.explorersweb.com/webtv/videoconsol_everestarial.htm Den leden är en standardled men har ändå 9% "fatality rate". Att sponsra ett sådant företag är i mitt tycke oseriöst eftersom det har karaktär av just gladiatorspel. Att det sedan finns människor som har personligheter som gör det svårt för dem att leva utan sina farliga äventyr är en annan sak. Sponsorer och media borde hålla distans till dessa, också för personernas eget bästa.
 
mellpat; sa:
Sponsorer och media borde hålla distans till dessa...
Jojo, det är mycket vi/man/dem borde respektive inte borde... Vilket jag inte hävdar för att säga emot dig. Klart är ju att det finns ett stråk av "fundering" kring det här.

Men lika klart är väl att gråzonsproblematiken och ansvarsfördelningsprobematiken knappast kan göra detta borde till något annat än ett borde.

http://en.wikipedia.org/wiki/Gladiator: "There were also occasional volunteers." Som jag förstår det så är det enkom i enstaka fall som man väljer att bli gladiator, i övriga fall handlar det inte om frivillighet.

Äventyrare/Sponsorer/Media är ju mer en slags win-win-win situation där det ibland blir loose-win-win (eller loose-loose-win). Men som jag ser detta "loose" så har det för lite med sponsorer och media att göra för att resonemanget skall gå hem. Äventyrar man så loosar man ibland - så enkelt är det. ;-(
 
Varför ifrågsätts inte media och sponsorer betydligt vassare?

Att det finns äventyrare som tar för stora risker är ett faktum, men det är svårt att avgöra risken blir för stor. Det är det som den tråd jag refererade till i mitt inledande inlägg diskuterar och där blir det knappast någon konsensus då måttstocken är subjektiv.

Det är accepterat att fria och adekvata personer har rätt att ta sitt liv eller utsätta sig själva för risker men jag tycker att det är fel att seriösa företag och media spelar med i detta i den utsträckning som förekommer i t ex proffsboxning och vissa extremare expeditioner.
Med de risker som är involverade tror jag inte att vederbörande kan ta någon privat räddnings eller livförsäkring och det är knappast samhällets uppgift att bistå.

Jag vill personligen inte vara med och sponsra sådana här aktiviteter indirekt genom att köpa produkter vars varumärken finns med i ekonomin i projekten. Jag skulle känna att jag delvis stödjer ett risktagande som jag tvärtom vill motverka.

Jag som mediakonsument är tveksam till den orimliga uppmärksamheten kring dessa risktagande halvkändisar.

Dessutom tycker jag att företeelsen kastar en skugga på mer seriösa skidåkare, klättare och andra friluftsutövare.

Skuggan vore betydligt mindre om inte det blåstes upp så mycket via media och sponsorer.

Jag är inte säker på var jag drar gränsen för vilka projekt som är OK. Vissa entusiaster är onekligen rätt häftiga som t ex killen som försöker gå hem till England från Sydamerikas södra udde. http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=37196

Roligt att få lite förståelse för mitt resonemang från dig Ingemar.

Thure
 
Äventyrssponsrad. Meriter, talang, personlighet och inte vilken somhelst. Speciellt Everest där sponsorer ev försäkrar (sen kanske form av kontraktförd bonus vid genomförande, vet ej). Men även om det kan vara ett jobb att vara äventyrare så tror jag det har mindre betydelse eller ingen alls för att göra det livsvalet eller i stundernas allvar...

..Här var det många års träning, många års erfarenhet, planering för som möjligt säkra försök- självklar medveten riskfaktor! Vilja möta, känna, vinna över maktlösheter- drivande ego, men också högaktning, speciell ödmjukhet. Val, levene, försörjning. Besatte äventyr, imponerade skidåkning. Det kommer 'alltid' att finnas fria val.

Media och sponsorer finns till för att synas. Allt kostar. Även att följa mediabevakning, man blir mest illa tillmods över påfrestningar och hur lätt det är att förorsakas. Det är allvar, stor risk och ingen lek. Vilken bild media ger åt (framförallt våra yngre generationer) är medias/sponsorers/allmänhetens/vårtat ansvar.

L
 
Dålig PR vill ingen ha, oavsett "all publicitet är bra, även dålig publicitet är bättre än ingen publicitet".

Jag tror att det är det som kan påverka hur sponsorerna agerar - därav mitt "affärsresonemang".

Men jag tycker väl i och för sig att liknelsen med gladitorer är fel. Jag kan tänka mig att det finns äventyrare som har dåligt omdöme, eller tappar greppet i sina planer och projekt, i någon mån som följd av att de vill ha publicitet och försörjningspotential.

Men det är ju inte så att deras äventyrsyrke är nåt de hamnat i för att de inte kan klara sitt uppehälle på annat sätt.
Tvärtom är det nog hyfsat vanligt med äventyrare som har hög utbildning och t o m hunnit börja en karriär innan äventyret tar överhanden.

Alltså tror jag att det finns andra drivkrafter i botten än försörjningsplikten. Alltså tror jag att det är långsökt att lasta sponsorerna.
Återstår dock att det alltjämt kan vara dålig reklam när nån kommer till skada användandes utrustning från sin sponsor. Rätt hanterat kan förstås sponsorn få lite extra bra press om han tar ansvar i räddningsaktioner och andra krislägen.

Men rätt igenom detta finns det ju affärsmässiga överväganden som bör kunna både funka som broms om äventyret har för dåliga odds, eller funka som skäl till att kosta på helikoptrar eller annan undsättning när det krävs.

Sen tror jag inte det finns nån gräns för vad som är "vettigt", för farligt eller omdömeslöst. Den subjektiva gränsen för detta lär åtminstone ständigt förskjutas, liksom vad som krävs för att få uppmärksamhet.

Att stoppa detta, lär inte vara möjligt. Inte i vårt samhälle. Ett sånt samhälle där man kan styra sånt här fullt ut har sannolikt andra sidor som skulle kritiseras av er som kritiserar överdrivna äventyr. Det är förstås spekulation från min sida - men jag tycker det låter lite små... detta.

Ooops, nu var jag nära att blanda in politik, och det tror jag inte utsidan är till för ;-)...
Det var faktiskt inte heller min mening, men ibland tappar man kontrollen. Sorry!
 
Jag tycker förresten att fullkontaktkampsporter är förkastliga och mycket väl kunde förbjudas eftersom utövarna inte verkar förstå sitt eget bästa.

Jag tycker att Big-Air och en del andra hoppmoment med skidor, bräda, mc och snöskoter verka skitläskigt. Där är sponsorerna verkligen PÅ.
Vet inte om jag tycker att det borde förbjudas. Jag är bara för mycket gubbe för att kunna acceptera det. Sen kanske jag åkt skidor på ställen andra (ännu gubbigare) skulle vilja förbjuda... Fast jag vet ju bättre!
 
Det finns de som har sponsorer och använder sponsoerernas utrustning men när det går galet är det ingen som bryr sig om vilka grejer de använda vid olyckstillfället. Olyckor blir således inte belastande för de företag som sponsrar. Förutom Hillberg vars tält släpper igenom vatten.
 
Att bedriva en sportaktivitet som klättring eller skidåkning på berg högre än 8.000 meter tycker jag är fåfängligt. Det kan väl jämföras med att klättra med en strypsnara kring halsen som gör att man bara kan andas in en tredjedel av den luftmängd man egentligen skulle behöva. Att använda syrgasflaskor finner jag helt onaturligt och är motiverat bara för vetenskapliga visiter på dessa höjder. Annat vore om det gick att konstruera en funktionssäker muskeldriven apparat med vars hjälp man själv kunde tillverka sin syreberikade andningsluft. Men tyvärr går inte det eftersom muskelenergin inte räcker till. Förutom dom kända onaturligt höga riskerna finns det alltså ytterligare skäl för UIAA och Klätterförbundet att utfärda rekommendationer om att ej sponsra bergsbestigningsexpeditioner till verkligt höga berg. Dom bergen kan man förklara som "heliga", för dom som har böjelser åt det hållet :)

Thure, din liknelse med gladiatorspel är ju helt perfekt. Publiken sitter på plats framför sina datorskärmar och följer det spännade och livsfarliga skeendet på arenan genom rapporter från funktionärernas satellittelefoner kopplade till webben. Eller via sådana tv-hjälmkameror som användes vid direktsändningarna från Eiger Nordwand (Mordwand) för något år sedan.
 
Vilka utmaningar ska vi människor tillåtas ta oss an? Vilka ska vi inte tillåtas ta oss an? Vem ska bestämma det? Varför då?

Låt oss ta ett exempel: Roland "Utmanaren" Fors slåss mot spriten, spånken som vi säger lite till mans, och dess skadliga verkan för hundratusentals människor i det här landet. Han gör det genom spektakulära friluftsprestationer som syftar till att lyfta fram problemet och däregenom försöka rädda så många från alkoholism han bara kan. I sina äventyr utsätter sig Roland för stora påfrestningar och risker för liv och lem. (Okej, Roland har inte bestigit K2, men han har gjort annat fullkomligt bindgalet ;) .) Är Roland en gladiator vars sysselsättning borde förbjudas?

http://www.utsidan.se/motesplats/visa.htm?ID=25783
http://www.ant-sut.nu/
 
tigertamjaren; sa:
Vilka utmaningar ska vi människor tillåtas ta oss an? Vilka ska vi inte tillåtas ta oss an? Vem ska bestämma det? Varför då?

Låt oss ta ett exempel: Roland "Utmanaren" Fors slåss mot spriten, spånken som vi säger lite till mans, och dess skadliga verkan för hundratusentals människor i det här landet. Han gör det genom spektakulära friluftsprestationer som syftar till att lyfta fram problemet och däregenom försöka rädda så många från alkoholism han bara kan. I sina äventyr utsätter sig Roland för stora påfrestningar och risker för liv och lem. (Okej, Roland har inte bestigit K2, men han har gjort annat fullkomligt bindgalet ;) .) Är Roland en gladiator vars sysselsättning borde förbjudas?

http://www.utsidan.se/motesplats/visa.htm?ID=25783
http://www.ant-sut.nu/

Precis. Förbudsivrarna sansar sig ofta när exempel som ovan ges som en tankeställare.
 
mellpat; sa:
Att bedriva en sportaktivitet som klättring eller skidåkning på berg högre än 8.000 meter tycker jag är fåfängligt.
OK, så tycker du. Respekt!
Men vad händer om någon annan tycker något annat?

För övrigt är det svårt att förstå varför du just valde 8000 meter? 6500 är kanske rättare?? Eller är det branthet gånger höjden som skall faktoriseras och värderas? Eller skall vi ta med väderprognoser/observationer i detta sammanhang? Utrustning? Erfarenhet (klätterkörkort?)?

Jag har inga problem med att man reagerar mot denna "galenskap", men är det inte (i förhållande till allt annat) ett så kallat I-landsproblem??