Läser här på forumet ibland frågor som kommer från friluftsintresserade som inte har större erfarenhet. Det gäller utrustningsfrågor och vad som kan rekomenderas. Tålmodigt har det här forums erfarna deltagare besvarat alla olika frågor som ställs. Det är något som alla som ägnar tid och bra råd här borde Ifå en stor eloge för. Fantastiskt fint.
En annan tanke som infinner sig är den här pryl och speciellt klädfixeringen som blivit till både glädje och sorg för insteg i friluftslivet. Visst har den tekniska utvecklingen varit till glädje. Samtidigt känns det som att det blivit till ett hinder. Att ta en enkel tur i vår fjällvärlds mest enkla och fint inbjudande ställen som jämtlandsfjällens mest besökta ställen med utgång från Storulvån borde inte skrämma nybörjare utan större erfarenhet. Tyvärr tror jag att de företag dom en gång gick i bräschen för ett folkligt deltagande i fjällvandringen numera behärskas av räknenissar som vars vinstmaximering exkluderar en stor grupp människor som räds ta den mest enkla fjälltur om man inte investerar i monopolföretagens överdrivna krav på utrustning.
Jag var på ett besök på ett av Stockholms största butiker för utrustning och blev lyssnande till ett samtal mellan en kund och säljaren. Ryggsäcken kallad väskan av den unga säljaren avhandlades och diverse plagg för ett värde av ett pris som exkluderat de flesta.
Är det så som vi som har erfarenhet och kunskap anser ska vara vägledande i framtiden? En välmående urban medelklass med dess köpkraft som skrämmer bort övriga.
Jag tycker personligen om den tekniska utvecklingen men känner mig främmande för räknenissarnas monopoliserade friluftsbransch. Att köpa funktionella kläder för flera tusen kronor som vars funktion inte nödvändigtvis ligger i "Hilleberg" nivå känns som charlatanernas marknad.
Den unga kille eller tjej som vill investera i utrustning idag måste ha en större plånbok än vad vi äldre hade i samma ålder.
För dem som tvekar, i min ungdom kilade vi runt med utsvängda jeans och tunga regnplagg. Det med dåtidens utförsäljning av militära plagg och kängor funkade. Fjällen och naturens skönhet var inte mindre.
En annan tanke som infinner sig är den här pryl och speciellt klädfixeringen som blivit till både glädje och sorg för insteg i friluftslivet. Visst har den tekniska utvecklingen varit till glädje. Samtidigt känns det som att det blivit till ett hinder. Att ta en enkel tur i vår fjällvärlds mest enkla och fint inbjudande ställen som jämtlandsfjällens mest besökta ställen med utgång från Storulvån borde inte skrämma nybörjare utan större erfarenhet. Tyvärr tror jag att de företag dom en gång gick i bräschen för ett folkligt deltagande i fjällvandringen numera behärskas av räknenissar som vars vinstmaximering exkluderar en stor grupp människor som räds ta den mest enkla fjälltur om man inte investerar i monopolföretagens överdrivna krav på utrustning.
Jag var på ett besök på ett av Stockholms största butiker för utrustning och blev lyssnande till ett samtal mellan en kund och säljaren. Ryggsäcken kallad väskan av den unga säljaren avhandlades och diverse plagg för ett värde av ett pris som exkluderat de flesta.
Är det så som vi som har erfarenhet och kunskap anser ska vara vägledande i framtiden? En välmående urban medelklass med dess köpkraft som skrämmer bort övriga.
Jag tycker personligen om den tekniska utvecklingen men känner mig främmande för räknenissarnas monopoliserade friluftsbransch. Att köpa funktionella kläder för flera tusen kronor som vars funktion inte nödvändigtvis ligger i "Hilleberg" nivå känns som charlatanernas marknad.
Den unga kille eller tjej som vill investera i utrustning idag måste ha en större plånbok än vad vi äldre hade i samma ålder.
För dem som tvekar, i min ungdom kilade vi runt med utsvängda jeans och tunga regnplagg. Det med dåtidens utförsäljning av militära plagg och kängor funkade. Fjällen och naturens skönhet var inte mindre.
