Mer liberal syn på ”säkring” i Norge?

[mathias]

Sätter man sig in i klättergymmens situation så förstår jag att de vill ha ett krav på kort. Tänk själv att du driver ett gym (privat eller som klubb) med 200+ olika besökare under ett år. Du kan omöjligt veta vilka som har kompetens och vilka som bör skaffa utbildning innan de säkrar.

Händer det en olycka så är det mycket enklare för gymmet att säga att "personen som säkrade uppvisade ett intyg på att han genomfört en säkringskurs enligt Svenska klätterförbundets normer" istället för att säga "jag har ingen aning om ifall personen som säkrade visste hur man gör".

Redan för 14 år sedan när jag började klättra så hade det lokala gymmet i stan krav på säkringskort. Detta kort gällde bara på det aktuella gymmet, betydligt bättre att vi nu (sedan ca 8 tillbaka) har ett nationellt kort som gäller i alla klätterhallar.

Ett grönt/rött kort är ungefär som ett körkort för bilar. Det säger att man den dag man fick kortet hade viss grundläggande kompetens så att man kan "fortsätta att övningsköra på egen hand". Man är inte fullärd den dag man tar körkort och inte heller den dag man tar ett klätterkort. Det gäller att man klättrar regelbundet för att utvecklas istället för att tappa kunskap precis på samma sätt som med bilkörning.

 

[HannesG]

Sätter man sig in i klättergymmens situation så förstår jag att de vill ha ett krav på kort. Tänk själv att du driver ett gym (privat eller som klubb) med 200+ olika besökare under ett år. Du kan omöjligt veta vilka som har kompetens och vilka som bör skaffa utbildning innan de säkrar.

Händer det en olycka så är det mycket enklare för gymmet att säga att "personen som säkrade uppvisade ett intyg på att han genomfört en säkringskurs enligt Svenska klätterförbundets normer" istället för att säga "jag har ingen aning om ifall personen som säkrade visste hur man gör".

Varfor inte bara lita pa folk? Dar jag jobbade hade vi nastan 55000 registrerade medlemmar nar jag slutade (alla var ju inte aktiva sa klart) och en helg med mycket besokare hade vi narmre 1000 besokare per dag lordag och sondag. Den stora majoriteten av folk som var farliga var medlemmar som inte klattrat pa ett tag och sen forsta helgen efter nyar lovar att borja igen. Alla dessa personer hade haft ett gront eller rott kort pa selen om det hade varit Sverige och dom hade inte varit ett dugg sakrare for det. Det som avvarjde katastrofer var personalens och erfarna medlemmars ingripande. Nyborjare vet till 99% om dom kan sakra eller inte och den resterande procenten fragar om det finns nan som kan kolla sa dom gor ratt. Det ar valdigt sallan jag har sett nyborjare vara ordentligt farliga eftersom dom ar osakra och ber om hjalp eller ser tillrackligt vilsna ut och nagon berattar hur man gor.

Att folk har gatt en kurs betyder ju inte att dom kan sakra pa ett bra satt och om nat skiter sig ar det enda man som klubb kan luta sig mot ar ett paskrivet papper dar man bekraftat att man kan sakra och att man ar medveten om riskerna. Vad gor man om en person som gor nagot fel som resulterar i personskada med ett kort, jagar man instruktoren som gett dom kortet for att skylla pa dom?

 

[silenhag]

Vad ville du ha sagt med ursprungsfrågan?/K

Jag var mest nyfiken på vad vi anser är en bra väg in i klättersporten, få goda kunskaper i både topp/ledsäkring och ha bra utgångspunkt för vidare utveckling med medvetna och sunda riskbedömningar.

Men jag inser nu att vi alla har olika vägar in klättersporten och att det är individuellt hur vi erhåller kunskap. Det finns många exempel på individer som är helt självlärda genom böcker, filmer, kompisar etc. och samtidigt gör det bra och säkert. Men för de allra flesta tror jag att en bra kurs där man systematiskt går igenom de sakerna man ska kunna är bäst.

Att vi i Sverige har någon form av bevis för att vi en gång uppnått vissa krav inom kunskap och färdigheter (grönt o rött kort) tycker jag är bra och naturligt även om det inte säger något om din aktuella status på färdigheter.

Norges Brattkort är också bra, men jag har här stött på en attityd där man tycker det hela är så lätt att det räcker om kompisarna visar innan man gör en uppklättring. Det kan se bedrövligt ut och då blir man rädd...Jag är för övrigt också svensk auktoriserad inomhusinstruktör men klättrar bara för min egen skull för tillfället...

 

[Mezzner]

Varfor inte bara lita pa folk? Dar jag jobbade hade vi nastan 55000 registrerade medlemmar nar jag slutade (alla var ju inte aktiva sa klart) och en helg med mycket besokare hade vi narmre 1000 besokare per dag lordag och sondag. Den stora majoriteten av folk som var farliga var medlemmar som inte klattrat pa ett tag och sen forsta helgen efter nyar lovar att borja igen. Alla dessa personer hade haft ett gront eller rott kort pa selen om det hade varit Sverige och dom hade inte varit ett dugg sakrare for det. Det som avvarjde katastrofer var personalens och erfarna medlemmars ingripande. Nyborjare vet till 99% om dom kan sakra eller inte och den resterande procenten fragar om det finns nan som kan kolla sa dom gor ratt. Det ar valdigt sallan jag har sett nyborjare vara ordentligt farliga eftersom dom ar osakra och ber om hjalp eller ser tillrackligt vilsna ut och nagon berattar hur man gor.

Att folk har gatt en kurs betyder ju inte att dom kan sakra pa ett bra satt och om nat skiter sig ar det enda man som klubb kan luta sig mot ar ett paskrivet papper dar man bekraftat att man kan sakra och att man ar medveten om riskerna. Vad gor man om en person som gor nagot fel som resulterar i personskada med ett kort, jagar man instruktoren som gett dom kortet for att skylla pa dom?

Varför kan man inte bara lita på att folk kan köra bil utan körkort?
Egentligen skulle ju även flygcert kunna avskaffas, ingen vettig människa sätter sig väl i ett trafikflygplan med flera hundra människor och startar, om han inte själv vet att han kan flyga säkert?

 

[Mike C]

Varfor inte bara lita pa folk?

Om gymmet är försäkrat (som Solna och Telefonplan) så har kanske försäkringsbolaget lite större krav än så.

Själv tror jag att en stor del av problemet är att folk inga faller. Så fort det blir aningen svårt så ber man kompisen att ta hem, vare sig det är på led eller topprep, eller i sällsynta fall en förvarning om att ett fall kan ske... Sen när klättraren verkligen råkar falla oannonserat så blir säkraren överaskad och de flera års erfarenhet av att ta hem kommer inga till nytta.

 

[Mezzner]

Om ingen faller är det väl inga problem? ;-)
Du har nog rätt, har man säkrat ett ledfall som är på några meter i alla fall, så inser man att repdraget inte gör att fallet hejdas. Att bränna sig är ganska lätt t ex.

 

[seon]

Att inomhusväggar, eventuellt av försäkringstekniska orsaker, har sina regler stör mig inte, så länge jag får höftsäkra utan handskar ute på klippan.
Klättringen har sina traditioner och dykningen m.fl. har sina. Dom som vill ägna sin fritid åt att följa skrivna regler och samla på legitimeringar, certifieringar och auktoriseringar m.m kan ägna sig åt annat än klättring. Klättringen, dess säkerhetsmetoder och medvetande utvecklas genom en intensiv debatt i olika forum och det är så det skall vara. Klättringen har ett väldigt väl utvecklat säkerhetstänk idag. Låt inte inomhuskulturen sprida sig utomhus! Den dag jag måste visa upp en bunt papper för att få köpa rep och sele då är det dags att börja internetsmuggla.

 

[Maurits]

Att inomhusväggar, eventuellt av försäkringstekniska orsaker, har sina regler stör mig inte, så länge jag får höftsäkra utan handskar ute på klippan.
Klättringen har sina traditioner och dykningen m.fl. har sina. Dom som vill ägna sin fritid åt att följa skrivna regler och samla på legitimeringar, certifieringar och auktoriseringar m.m kan ägna sig åt annat än klättring. Klättringen, dess säkerhetsmetoder och medvetande utvecklas genom en intensiv debatt i olika forum och det är så det skall vara. Klättringen har ett väldigt väl utvecklat säkerhetstänk idag. Låt inte inomhuskulturen sprida sig utomhus! Den dag jag måste visa upp en bunt papper för att få köpa rep och sele då är det dags att börja internetsmuggla.

Detta är ju en vacker inlaga till förmån för klättringens anarkistiska traditioner, men jag tycker inte att det är särskilt rättvist att tillskriva eventuella meningsmotståndare åsikter de inte har. Det kommer aldrig att hända att du måste visa papper för att få shoppa ...Och på vilket sätt skulle klättringen skadas av att folk genom kurser skaffar sig kunskaper och i ett senare led gott omdöme?

 

[mathias]

Vill du stå och höftsäkra utan handskar så är det upp till dig och din klätterpartner. Att däremot förespråka metoden och lära ut den till andra är kanske mindre lämpligt. Det är bra att förbundet, både i Sverige och internationellt arbetar med säkerhetshöjande aktiviteter både i form av utbildning (böcker, tidningar, kurser) och i form av utrustning (tillsammans med tillverkare).

Att förbund arbetar med att höja säkerheten för utövarna är knappast unikt för klättring. Det är bilsportförbundet själva som sett att det var många olyckor i motorsporten så att man har infört krav på flerpunktsbälten. Det är ingen lagstiftare som har infört hjälmkrav i ishockey utan det är hockeyspelarna själva som såg ett behov av hjälm.

Det är klättrarna själva som sett behov av en UIAA-märkning på klätterutrustning som sedan lagstiftaren omarbetat mot en CE-märkning. Det intressanta är att UIAA-märkningen ställer högre krav på utrustningen än CE.

Antalet allvarligt skadade klättrare de senaste 25 åren har troligen inte ökat i proportion till antalet utövare. Det tycker jag är bra.