När vi gick i Norge en gång hade vi planerat för att gå ner i dalarna imellanåt, där låg pensionat som hade postadress och lagad mat, duschar samt sängar. Packningen blev norskt lätt, portona var inte gratis men allt kom fram och vi hade en mycket fin längre vandring.
I USA har jag kamrater som mellanåt lämnat spåret och gått till närmsta by för att hämta sina PosteRestante paket. Det finns många lösningar.
Finns det en postadress kan man skicka paket. Sommarsnöstormar skall man inte skoja med.
Energibalansen är viktigare än man först tror. Jägarsnus slår näpperligen varm mat och dryck.
Vått ris är inte alltid lätt att elda.
Lustigt att jag själv inte tänkt på den lösningen på mina egna äventyr i Norge. Ett år ville jag kombinera Skarvheimen, Jotunheimen och Breheimen på en enda tur och det stupade på provianteringen. På Fjellforum fick jag käcka förslag om att avbryta på ett visst ställe, ta buss eller lift (typiskt norsk idé!)
till en viss ort med livsmedelsbutik och ta mig tillbaka på samma sätt.
Jag förklarade att då är det ju inte vandring längre.
, iaf inte
en tur. I det här fallet hade en naturlig lösning varit att kontakta Sognefjellshytta som ligger precis i övergången mellan Jotunheimen och Breheimen.
En gång har jag dock kunnat proviantera. Jag tror det var 2004 som jag gick från Oppdal till Djupvatnet nära Geiranger, 13 dagar. Då passerade jag Bjorli som hade både campingplats och ICA-butik.
F ö äter jag själv väldigt lite lagad mat på turen. På morgonen är det spetsad müsli
(extra fröer och nötter)
med mjölk - ska f ö dubbla den dosen framgent.
Enda tillagningen är kaffet.
Under etappen blir det nötter, russin eller annan torkad frukt och kanske choklad, middagen efter etappen är däremot lagad. Tillkommer Gainomaxkakor eller liknande.