Alla GPS mäter positionen i tre dimensioner. Grunden är ett kartesiskt koordinatsystem med jordens medelpunkt som origo. Nu är det lite abstrakt för oss tvåbenta, så din GPS transformerar detta till en projektion på geoiden, enligt något kartdatum. Exakt vilket beror på hur din GPS är inställd.
Det ställe där denna projektion hamnar på geoidens yta blir din position, i två dimensioner. Avståndet ner till geoiden blir din höjd.
Hastigheten mäts (i alla fall hos Garmin) som en kombination av förflyttning mellan uppmätta positioner över tid och genom en dopplermätning på satelliternas signaler. Dopplermätningen får man ut på ett närmast förbluffande enkelt sätt ur den matematik som används för att utföra korrelationen mot satelliterna. Exakt hur dessa sedan kombineras avslöjar Garmin inte, men tanken är att den ena ska vara ett slags motvikt till den andra, så att inte ett tokfel på den ena slår igenom för mycket.
Den information som efterfrågas finns alltså uppmätt i din GPS, men sen är det en annan sak vad den väljer att presentera för användaren. För Garmin gäller att enbart den i två dimensioner projicerade hastigheten visas. Ett fall rakt ner anges alltså som 0 km/h, för du förflyttar dig inte över jordytan, bara mot den. Men skillnaden blir inte så stor. Om du åker i en backe som lutar 27°, vilket de flesta med normala överlevnadsreflexer betraktar som hysteriskt brant, är din verkliga fart ändå bara 12% högre än den angivna.
Längs en väg, där 10% lutning (inte 10°) räknas som ganska mycket, skiljer det bara 0,5%.
