Hahahahaa underbar liten film
Lättare packning från A till Ö
- Trådstartare Jörgen Fjaderlatt.se
- Start datum
Även jag störs av hettan i diskussionerna och de emellanåt rätt infantila personangreppen. En stor del av problemet är de personer som uppsöker lättviktsforumet enbart i syfte att häckla och håna företeelsen. När de grövsta fördomarna lätt motbevisas kommer bara stolligare och tjatigare "argument" och invektiv.
"Lättviktsclown". En f d kollega till mig präglade uttrycket "mordord", ord som är enbart tillhyggen men inte underlättar ett samtal. "Geschäft" !!?? (Vore jag mer insinuant lagd skulle jag undersöka om NUI använder fjaderlatt.se som avskrivningsobjekt, men det tar jag för givet att den anonyme bloggaren Rungka redan gjort.)
Mot detta finns ett botemedel, som kanske i början kräver en del jobb, och det är att flytta sådana inlägg till en särskild tråd. Man kan (med ironisk välvilja) kalla den för "Kritiska röster". Jag tror dessa röster tystnar rätt snart.
Men jag tror också att den ibland lite myndiga och tvärsäkra tonen i Jörgens inlägg ger onödigt bränsle. Vad han framför är minsann vetenskapligt till skillnad från vad andra har att säga. Sanningen är förstås att när det gäller ex.vis den eviga frågan om vriststödet så kan det inte finnas ngn vetenskap, bara erfarenhet och den är individuell. När en del klarar sig med Merrells meshskor (bli rund under foten utan alkohol!) så bevisar det bara just detta, vilket kan bero på den egna anatomin och/eller på projektens svårighet. Jag utsätter själv mina dåliga fötter för rätt anspråksfulla turer och har haft mer glädje av Malindos kunniga och sakliga analyser; hans vandrar-erfarenheter är dessuomt kontinentala.
När det gäller den synnerligen marginella frågan om energiåtgång med olika skodon så har flera vältaligt påpekat den ringa tillämpbarheten.
Jag påminns lite om den pedagogiska vetenskapen - där man med en blandning av fullkomligt irrelevanta iakttagelser och politiskt gångbar retorik kommer fram till resultat som antingen är totalt oanvändbara eller strider mot all prkatisk erfarenhet (jag var professionell undervisare i 42 år).
Spekulationer om "hellre 5 kg extra på ryggen än 1 kg extra på fossingarna" får givetvis stå för vederbörande; det torde stämma illa om man beaktar de motiv som många har för lättviktspackning, som i regel inte är att driva siter eller skriva böcker. Vetenskap är det inte.
Den nedlåtande benämningen "trygghetssökare" (var det väl?) för dem som väljer mer traditionella boningar tjänar naturligtvis inte ngt syfte. De lätta alternativ jag tittat på (utom Laser) har inte hållit för mina högst personliga behov. Men jag har inte slutat spana.
Och Chris Townsend - närma vi oss inte blind auktoritetstro här? En tyckare bland många, erfaren, säkert, och säkerligen också med speciella förutsättningar - han bedriver väl friluftsliv närmast på heltid.
Han rekommenderade en gång Vapor Trial. Det upphäver inte min negativa efarenhet. Och min negativa erfarenhet upphäver inte andras betydligt mera positiva. Men jag informerar gärna.
"Lättviktsclown". En f d kollega till mig präglade uttrycket "mordord", ord som är enbart tillhyggen men inte underlättar ett samtal. "Geschäft" !!?? (Vore jag mer insinuant lagd skulle jag undersöka om NUI använder fjaderlatt.se som avskrivningsobjekt, men det tar jag för givet att den anonyme bloggaren Rungka redan gjort.)
Mot detta finns ett botemedel, som kanske i början kräver en del jobb, och det är att flytta sådana inlägg till en särskild tråd. Man kan (med ironisk välvilja) kalla den för "Kritiska röster". Jag tror dessa röster tystnar rätt snart.
Men jag tror också att den ibland lite myndiga och tvärsäkra tonen i Jörgens inlägg ger onödigt bränsle. Vad han framför är minsann vetenskapligt till skillnad från vad andra har att säga. Sanningen är förstås att när det gäller ex.vis den eviga frågan om vriststödet så kan det inte finnas ngn vetenskap, bara erfarenhet och den är individuell. När en del klarar sig med Merrells meshskor (bli rund under foten utan alkohol!) så bevisar det bara just detta, vilket kan bero på den egna anatomin och/eller på projektens svårighet. Jag utsätter själv mina dåliga fötter för rätt anspråksfulla turer och har haft mer glädje av Malindos kunniga och sakliga analyser; hans vandrar-erfarenheter är dessuomt kontinentala.
När det gäller den synnerligen marginella frågan om energiåtgång med olika skodon så har flera vältaligt påpekat den ringa tillämpbarheten.
Jag påminns lite om den pedagogiska vetenskapen - där man med en blandning av fullkomligt irrelevanta iakttagelser och politiskt gångbar retorik kommer fram till resultat som antingen är totalt oanvändbara eller strider mot all prkatisk erfarenhet (jag var professionell undervisare i 42 år).
Spekulationer om "hellre 5 kg extra på ryggen än 1 kg extra på fossingarna" får givetvis stå för vederbörande; det torde stämma illa om man beaktar de motiv som många har för lättviktspackning, som i regel inte är att driva siter eller skriva böcker. Vetenskap är det inte.
Den nedlåtande benämningen "trygghetssökare" (var det väl?) för dem som väljer mer traditionella boningar tjänar naturligtvis inte ngt syfte. De lätta alternativ jag tittat på (utom Laser) har inte hållit för mina högst personliga behov. Men jag har inte slutat spana.
Och Chris Townsend - närma vi oss inte blind auktoritetstro här? En tyckare bland många, erfaren, säkert, och säkerligen också med speciella förutsättningar - han bedriver väl friluftsliv närmast på heltid.
Han rekommenderade en gång Vapor Trial. Det upphäver inte min negativa efarenhet. Och min negativa erfarenhet upphäver inte andras betydligt mera positiva. Men jag informerar gärna.
För min del häcklar jag bara när jag anser det behövs och jag upplever ingen hetta alls faktist.
Dessa "mordord" är dessutom inte enbart några tilhyggen utan beskriver faktist realiteten i dessa trådar. Clowner som stångar sig blodiga ala sekt och är helt fastlåsta i positionerna. En del tycker det är kul. Jag tycker det är tragikomik. Geschäft var en liten överdrift men jag hittade inget bättre ord. Kvasivetenskap kanske är bättre. Kontentan är den subjektiva delen av en agenda, huruvida det är ekonomisk vinning eller inte som ligger bakom är mindre relevant.
Å ja, jörgens undvikande av frågeställningarna är ett strategist maktspel. Väldigt enkel retorik faktist. Det var ganska roande när flera började berömma han för att försöka öppna dörren och få han mindre defensiv. Han kanske har lyckats att bli den guru han sannolikt vill bli?
Personligen tycker jag det bara är löjligt men bryr mig inte så mycket där heller då dessa ämnen inte är så extremt viktiga. Andra verkar bli mer förbannade och skriver toklånga inlägg som är väldigt nyanserade.
Vilka är de grövsta fördommarna som lätt motbevisas?
Kärnan
PetNOr skrev
”Naturligtvis får folk ha egna åsikter och få välja vilken utrustning som dom vill. Men behöver dom verkligen den?”
Fjäderlätt skriver:
”Problemet är att det finns en väldig massa myter när det gäller friluftsutrustning, ofta maskerade som ”expertkunnande”, men som väldigt ofta är rent säljsnack. Tyvärr är mycket av det etablerade ”kunnande” som fortfarande dominerar den här fritidssysselsättningen några decennier efter den tekniska och kunskapsmässiga utvecklingen på området.”
Här tror jag att en viktig del av denna konflikt blottas. Lättpackaren verkar anse sig veta vilken utrustning man verkligen behöver för t ex en tältvandring på kalfjället. Han har ju genomskådat myterna och har de senaste kunskaperna. Detta gäller då implicit inte den som har ett Hillebergtält och Islandkängor på en tältvandring eftersom hans val helt följer det traditionella ”expertkunnandet”.
I själva verket har alla bara en uppfattning. Att då säga att den andra ”sidan” tror på myter och ligger flera decennier efter i kunskapsutvecklingen är inte fruktbart. Den attityden leder till konflikter. Man bör hålla sig till att sakligt försöka motivera varför man själv väljer en viss pryl.
PetNOr skrev
”Naturligtvis får folk ha egna åsikter och få välja vilken utrustning som dom vill. Men behöver dom verkligen den?”
Fjäderlätt skriver:
”Problemet är att det finns en väldig massa myter när det gäller friluftsutrustning, ofta maskerade som ”expertkunnande”, men som väldigt ofta är rent säljsnack. Tyvärr är mycket av det etablerade ”kunnande” som fortfarande dominerar den här fritidssysselsättningen några decennier efter den tekniska och kunskapsmässiga utvecklingen på området.”
Här tror jag att en viktig del av denna konflikt blottas. Lättpackaren verkar anse sig veta vilken utrustning man verkligen behöver för t ex en tältvandring på kalfjället. Han har ju genomskådat myterna och har de senaste kunskaperna. Detta gäller då implicit inte den som har ett Hillebergtält och Islandkängor på en tältvandring eftersom hans val helt följer det traditionella ”expertkunnandet”.
I själva verket har alla bara en uppfattning. Att då säga att den andra ”sidan” tror på myter och ligger flera decennier efter i kunskapsutvecklingen är inte fruktbart. Den attityden leder till konflikter. Man bör hålla sig till att sakligt försöka motivera varför man själv väljer en viss pryl.
"Behöver"
Ett av de mest missbrukade orden. För vad, överleva? Eller betyder "behöver", för att genomföra en likadan vandring som annars kunde ha utförts med tyngre grejer men eftersom det för en viss person gick med den lättare utrustningen utan intalad eller verklig minskad komfort, så "behöver" man inte annat? Används "behöver" så förtydliga vad som avses, exempelvis "för att gå, äta och sova under en fjällvandring". Mer "behövs" inte, utom möjligen andas, dricka och gå på toa.
Tåliga grejer håller bättre än mindre tåliga. Klart samband mellan tålighet och vikt. ”Hur tåligt måste något vara?” Finns också ett klart samband mellan stagda och tålighet. Vill man inte ha en sladdrig silnylonsäck att hålla på att finetuna under packning så "behövs" det ett stadigare, mer tåligt grövre tyg. När jag väl hittar saker jag tycker är bra och trivs med vill jag att de ska hålla. Svårt finna t.ex jackor jag tycker är riktigt bra. Har ingen som helst lust att springa till affären vartannat år för att exempelvis igen finna en jacka jag tycker är bra, bara för att jag vill bära ännu lättare på bekostnad av tålighet, stadga, funktioner och den känsla i plagget jag "beköver". Det är dessutom rena konsumtionshysterin. Pefekt dock för försäljarna att dugga ut nya lätta plagg med kort mode och livslängd.
Man "behöver" inte vandra med en kåta. Det går bra med tält. Men den som vill vandra med en kåta "behöver" bära på den. Blir långt ifrån bibehållen komfort i lägret med ett tält, och mindre komfort under gåendet med en kåta. Men där gör jag en avvägning. Jag har inte bara en nyttofunktion som säger "minimera vikten under bivillkor om att klara mig från att på kvällen sitta blöt, frusen och hungrig". Kan göra bättre ifrån mig än så. Man "behöver" inte fiska. Men den som vill fiska "behöver" fiskegrejer. Man "behöver" inte en vrilkåsa, går med betydligt lättare plast, men vill man ha vad som upplevs som mer känsla "behövs" för mig en vrilkåsa..........
Det finns mycket som inte "behövs" och annat som "behövs" för att genomföra olika typer av vandringar.
Jag har inga problem att skala ner min ryggapackning exklusive mat och bränsle till 8-9 kg med befintliga relativt tåliga saker,. Men varför skulle jag nöja mig med det? 10-12 kg blir min tältpackning solo, så jag får med mig det jag "behöver" för vad jag vill göra. 16 kg med kåtan. Bekvämlighet under gåendet via vikt är för femtielvte gången bara en variabel av många. Det gäller naturligtvis skodon också.
Fötterna är ens transportmedel. De gör bäst i att skyddas. Behövs inte slalompjäxor för det. En bra avvägning tycker jag är kängor. De skyddar tår, fotknölar, nedre smalben, vrister, hälar, fotsulor, hela foten, stabiliserar, håller ute allt möjligt grums, snö, is, foten blir inte lika nedkyld eller blöt direkt i början av vandringen innan man blivit varm bara för att det är lite sunkig terräng eller genomtramp ner i vatten, har tjockare hårdare mer vridstyv och stabilare sula och de sitter fast bättre på foten etc; allt jämfört med vad som här kallas ”löparskor”, som ändå ofta är grövre varianter av löparsskor.
Kollade vad mina nuvarande grövre "löparskor" heter och väger. "Salomon Fusion 2 dry". Hiskeliga 860 gram paret. Det måste ju betyda att det bör vara bland de bättre "löparskorna" för vandring om man vill ha en tålig stabil "löparsko", givet att de är korrekt konstruerade? Sköna att knalla omkring i, sköna att gå på skogsstigar med lätt packning, fungerar säkert under fjällvandringar med lätt packning också. Men inte lika bra som kängor. De ligger i lä på alla punkter jämfört med kängor, bortsett från vikten och att de är mer luftiga. Men vikten är en funktion av allt det som gör kängan bättre i övrigt och mer lämpad för de vandringar jag mest ägnar mig åt. Med förväntat underlag bestående av stenskravel, blockterräng, viderötter, sunkhål, sunkmarker, snö, is, vatten, vassa grenar etc. är det för mig närmast självklart att skydda fötterna bättre än med de "löparskorna". Dessutom upplever jag inte att viktskillnaderna mellan kängor och löparskor har någon praktisk betydelse alls i de vanliga viktintervall och hastigheter det handlar om.
Vill man ha ovan nämda funktioner för skodonen, ja då "behöver" man kängor. Den som inte tycker de funktionerna krävs för just den, eller kanske rentav inte anser att de funktionerna ens finns, vilket jag anser är helt och uppenbart fel, ja de "behöver" inte kängor. Akta fötterna bara, de är som sagt ditt transportmedel, något du är väldigt beroende av.
Det jag upplever mest fånigt med de här skodonsvikttrådarna, är den närmast totala vägran att erkänna att det finns positiva aspekter med ett skodon som väger mer än löparskor. Viktminskningen från kängor resulterar inte i ett skodon med samma egenskaper. Det skiljer på annat än vikten, och där finns egenskaper till kängors fördel. Varför är det så svårt att erkänna det? Att fixera sig så vid en variabel, vikt, att det inte ens går att säga "ja kängorrna har sina fördelar jämfört med löparskor under vandring, men för just mig och mitt sätt att vandra, går det bra med löparskor", bara för att de väger lite mer än "löparskorna", det är onyanserat.
Raskesven
Ett av de mest missbrukade orden. För vad, överleva? Eller betyder "behöver", för att genomföra en likadan vandring som annars kunde ha utförts med tyngre grejer men eftersom det för en viss person gick med den lättare utrustningen utan intalad eller verklig minskad komfort, så "behöver" man inte annat? Används "behöver" så förtydliga vad som avses, exempelvis "för att gå, äta och sova under en fjällvandring". Mer "behövs" inte, utom möjligen andas, dricka och gå på toa.
Tåliga grejer håller bättre än mindre tåliga. Klart samband mellan tålighet och vikt. ”Hur tåligt måste något vara?” Finns också ett klart samband mellan stagda och tålighet. Vill man inte ha en sladdrig silnylonsäck att hålla på att finetuna under packning så "behövs" det ett stadigare, mer tåligt grövre tyg. När jag väl hittar saker jag tycker är bra och trivs med vill jag att de ska hålla. Svårt finna t.ex jackor jag tycker är riktigt bra. Har ingen som helst lust att springa till affären vartannat år för att exempelvis igen finna en jacka jag tycker är bra, bara för att jag vill bära ännu lättare på bekostnad av tålighet, stadga, funktioner och den känsla i plagget jag "beköver". Det är dessutom rena konsumtionshysterin. Pefekt dock för försäljarna att dugga ut nya lätta plagg med kort mode och livslängd.
Man "behöver" inte vandra med en kåta. Det går bra med tält. Men den som vill vandra med en kåta "behöver" bära på den. Blir långt ifrån bibehållen komfort i lägret med ett tält, och mindre komfort under gåendet med en kåta. Men där gör jag en avvägning. Jag har inte bara en nyttofunktion som säger "minimera vikten under bivillkor om att klara mig från att på kvällen sitta blöt, frusen och hungrig". Kan göra bättre ifrån mig än så. Man "behöver" inte fiska. Men den som vill fiska "behöver" fiskegrejer. Man "behöver" inte en vrilkåsa, går med betydligt lättare plast, men vill man ha vad som upplevs som mer känsla "behövs" för mig en vrilkåsa..........
Det finns mycket som inte "behövs" och annat som "behövs" för att genomföra olika typer av vandringar.
Jag har inga problem att skala ner min ryggapackning exklusive mat och bränsle till 8-9 kg med befintliga relativt tåliga saker,. Men varför skulle jag nöja mig med det? 10-12 kg blir min tältpackning solo, så jag får med mig det jag "behöver" för vad jag vill göra. 16 kg med kåtan. Bekvämlighet under gåendet via vikt är för femtielvte gången bara en variabel av många. Det gäller naturligtvis skodon också.
Fötterna är ens transportmedel. De gör bäst i att skyddas. Behövs inte slalompjäxor för det. En bra avvägning tycker jag är kängor. De skyddar tår, fotknölar, nedre smalben, vrister, hälar, fotsulor, hela foten, stabiliserar, håller ute allt möjligt grums, snö, is, foten blir inte lika nedkyld eller blöt direkt i början av vandringen innan man blivit varm bara för att det är lite sunkig terräng eller genomtramp ner i vatten, har tjockare hårdare mer vridstyv och stabilare sula och de sitter fast bättre på foten etc; allt jämfört med vad som här kallas ”löparskor”, som ändå ofta är grövre varianter av löparsskor.
Kollade vad mina nuvarande grövre "löparskor" heter och väger. "Salomon Fusion 2 dry". Hiskeliga 860 gram paret. Det måste ju betyda att det bör vara bland de bättre "löparskorna" för vandring om man vill ha en tålig stabil "löparsko", givet att de är korrekt konstruerade? Sköna att knalla omkring i, sköna att gå på skogsstigar med lätt packning, fungerar säkert under fjällvandringar med lätt packning också. Men inte lika bra som kängor. De ligger i lä på alla punkter jämfört med kängor, bortsett från vikten och att de är mer luftiga. Men vikten är en funktion av allt det som gör kängan bättre i övrigt och mer lämpad för de vandringar jag mest ägnar mig åt. Med förväntat underlag bestående av stenskravel, blockterräng, viderötter, sunkhål, sunkmarker, snö, is, vatten, vassa grenar etc. är det för mig närmast självklart att skydda fötterna bättre än med de "löparskorna". Dessutom upplever jag inte att viktskillnaderna mellan kängor och löparskor har någon praktisk betydelse alls i de vanliga viktintervall och hastigheter det handlar om.
Vill man ha ovan nämda funktioner för skodonen, ja då "behöver" man kängor. Den som inte tycker de funktionerna krävs för just den, eller kanske rentav inte anser att de funktionerna ens finns, vilket jag anser är helt och uppenbart fel, ja de "behöver" inte kängor. Akta fötterna bara, de är som sagt ditt transportmedel, något du är väldigt beroende av.
Det jag upplever mest fånigt med de här skodonsvikttrådarna, är den närmast totala vägran att erkänna att det finns positiva aspekter med ett skodon som väger mer än löparskor. Viktminskningen från kängor resulterar inte i ett skodon med samma egenskaper. Det skiljer på annat än vikten, och där finns egenskaper till kängors fördel. Varför är det så svårt att erkänna det? Att fixera sig så vid en variabel, vikt, att det inte ens går att säga "ja kängorrna har sina fördelar jämfört med löparskor under vandring, men för just mig och mitt sätt att vandra, går det bra med löparskor", bara för att de väger lite mer än "löparskorna", det är onyanserat.
Raskesven
jag var iväg på en av dom "där" kurserna och där skulle vi gruppvis lösa frågan om en prioriteringsordning på prylar som skulle med tagas från ett sjunkande skepp.. sedan redovisades ett "rätt" svar vilket naturligtvis var åt helvete fel.. meningen med övningen hade helt andra dimesioner men dom är ointressanta i detta forumet.. det sanna svaret på utrustningslistan är att den är helt beroende av vilka personer och vilken kunskap och erfarenhet dom har, att rangordna en pressning är helt ointressant om ingen vet vad den skall användas till.. det finns inga sanningar förutom att morakniven är den bästa kniven.. annars är det subjektivt! själv har jag både tunga och lätta grejer, det handla om enkla val där jag prioriterar olika saker.
Jag är ute i skogen mycket och har genom åren lärt mig vad man behöver. Det var en rent empirisk erfarenhet för mig att kängorna var för tunga. Efter 5,5 mil i tung terräng med kängorna tänkte jag att jag aldrig mer skull ta med dem i vanlig svensk skog och så har det blivit. Allt eftersom upptäcker man också vad som blir oanvänt i packningen. För mig är lättpackning mycket om att lämna saker hemma istället för att hitta tunnare material. Och sedan när jag köper nya saker så tittar jag på vikten och är kritisk mot tunga saker. Min erfarenhet är att en t-shirt som väger 100 gram håller minst lika bra som en som väger 150 gram. Jag räknar alltid även kläderna jag har på mig och för en veckas vandring i svenskt lågland väger min utrustning med mat under 10 kilo.
Jag skall till Mont Blanc till sommar, både ett expeditionssätt och klimat som jag har i princip ingen erfarenhet av. Och genast så skenade packningen iväg till 26 kilo och jag har faktiskt inte en aning om vad jag kan slänga ur för att få ner den. Och anledningen till att den väger så mycket är att jag inte har koll på vad jag kommer behöva i 25 graders kyla och stark vind. Samtidigt är jag helt säker på att jag efter expeditionen successivt kommer banta ner utrustningen allt eftersom jag tar fler bergstoppar.
Jag gjorde militärtjänsten i 15 månader som lätt infanteri. Jag vet inte hur många av er som har erfarenhet av att bära runt på tung utrustning hela dagen och sedan dessutom göra diverse övningar efter förflyttning. Jag kan säga med all säkerhet att 99% av personerna i mitt kompani vandrade hellre utan utrustning i löparskorna än med kängorna och tung ryggsäck. Ingen uppskattade tunga grejer, och väldigt få personer uppskattade kängor som skodon.
Jag vågar säga hellre 5 kilo mindre på ryggen och 1 kilo mindre på fötterna. För det är ju det som det handlar om. Och de som tvivlar utmanar jag på att göra samma erfarenhet som gjorde mig till lättpackare; ta era kängor och 15 kilo på ryggen och gå 5 mil. Gör sedan om samma sak i era bekväma löparskor och 7 kilo på ryggen. Låt dina sambo eller kompis titta på dig efter varje pass och bedöma hur pigg du verkar om du inte själv klarar av att bedöma skillnaden.
Jag är inne på mitt andra par goretex trekkingskor, första paret salomon och det senaste colombia. Jag vet att jag aldrig kommer köpa kängor som väger 1,5 kilo igen.
Jag skall till Mont Blanc till sommar, både ett expeditionssätt och klimat som jag har i princip ingen erfarenhet av. Och genast så skenade packningen iväg till 26 kilo och jag har faktiskt inte en aning om vad jag kan slänga ur för att få ner den. Och anledningen till att den väger så mycket är att jag inte har koll på vad jag kommer behöva i 25 graders kyla och stark vind. Samtidigt är jag helt säker på att jag efter expeditionen successivt kommer banta ner utrustningen allt eftersom jag tar fler bergstoppar.
Jag gjorde militärtjänsten i 15 månader som lätt infanteri. Jag vet inte hur många av er som har erfarenhet av att bära runt på tung utrustning hela dagen och sedan dessutom göra diverse övningar efter förflyttning. Jag kan säga med all säkerhet att 99% av personerna i mitt kompani vandrade hellre utan utrustning i löparskorna än med kängorna och tung ryggsäck. Ingen uppskattade tunga grejer, och väldigt få personer uppskattade kängor som skodon.
Jag vågar säga hellre 5 kilo mindre på ryggen och 1 kilo mindre på fötterna. För det är ju det som det handlar om. Och de som tvivlar utmanar jag på att göra samma erfarenhet som gjorde mig till lättpackare; ta era kängor och 15 kilo på ryggen och gå 5 mil. Gör sedan om samma sak i era bekväma löparskor och 7 kilo på ryggen. Låt dina sambo eller kompis titta på dig efter varje pass och bedöma hur pigg du verkar om du inte själv klarar av att bedöma skillnaden.
Jag är inne på mitt andra par goretex trekkingskor, första paret salomon och det senaste colombia. Jag vet att jag aldrig kommer köpa kängor som väger 1,5 kilo igen.
Det där var en ny variant! Annars så brukar man ju säga att energikostnaden för att bära en viss vikt, X, på fötterna är kostsammare än att bära samma vikt på ryggen och den skillnaden brukar anges ca 5:1.
För att dina två tänkta situationer ska vara ekvivalenta enligt den regeln så ska det alltså vara att 7 kg på ryggen och 1,5 kg känga på fötterna är energimässigt ekvivalent med att bära 0,5 kg sko på fötterna och 12 kg på ryggen.
Att det är jobbigare att bära en tyngre ryggsäck OCH tyngre skor än en lättare ryggsäck OCH lättare skor är väl annars rätt självklart.
Men det var kanske inte den s k 5:1-regeln du ville åskådliggöra?
Sen en personlig reflexion; min packning brukar väga runt 20 kg; jag har gått med den både med kängor och i lågskor utan att märka någon större skillnad och även om jag möjligen rent energimässigt burit några kilo till på ryggen så tycker jag inte det riktigt går att omsätta i praktiken, för ökar man ryggsäckens vikt till 25 kg så utsätter man axlar, rygg, knän och fötter för en större belastning, oaktat att energiförbrukningen möjligen är samma som om man bar 20 kg plus kängor på fötterna.
Teori må vara en sak, men ett problem är att man som i fallet med den s k 5:1-regeln bara ringar in en faktor, nämligen energiförbrukning. Den gäller dock INTE de krafter man utsätter skelett och muskulatur för om man i exemplet adderar vikt i ryggsäcken.
Sen är det ju naturligtvis jättebra om man är nöjd med att komma ner i vikt och av de som hållit på ett tag är det väl få som bär väldigt mycket onödig vikt.
Ja, det är väl det det borde handla om på ett lättpackningsforum, lätt packning som då också kan möjliggöra lätta skor som inte behöver vara lika stabila.
Om man vill bära på en kåta eller utrustning som näppeligen kan kallas lättvikt och då behöver mer stabila skor så kan man väl göra det. Men att ta den diskussionen på ett forum för lättviktsutrustning verkar lite konstigt.
Bra att du påpekar en sådan sak, dvs. "Om man vill bära på en kåta eller utrustning som näppeligen kan kallas lättvikt och då behöver mer stabila skor så kan man väl göra det.".
Det är just vad som saknats. Det generaliseras till att löparskor är bra i alla lägen. På min fråga om valet mellan 25 kg rygga och 1,5 kg kängor, eller 30 kg rygga och 0,5 kg löparskor, blev svaret från trådstartaren 30 kg rygga och 0,5 kg löparskor, samt löparskor oavsett vikt på ryggan.
När sådana svar ges finns inget konstigt i att börja diskutera det på ettt lättpackningsforum.
Raskesven
Liknande trådar
Liknande trådar
-
En vanlig vandrares övergång till lättare packning
- Börjat av Martin Fjäderlätt
- Svar: 43
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
"En tredagarsvandring på Skåneleden drar ungefär tjugo kilo packning per person"...
- Börjat av mipert
- Svar: 25
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
-
Hemavan till Anjan - utrustning och upplevelser
- Börjat av Jörgen Fjaderlatt.se
- Svar: 34
-
-
-
-
-
-
-
Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!
Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg