Vad det främst har handlat om är väl rätten till renskötsel. Det är där kollisionen med andra intressen är störst, för om renskötsel ska vara möjlig får det inte vara en massa andra intrång. Men samhället förändras och expanderar, intrången blir allt fler. Ytligt sett ser det ut som om renskötseln vill bestämma mer i det övriga samhället, men är det verkligen så? Är det inte i de flesta fall att man vill skydda en verksamhet som blivit alltmer hotad?
Ett stort sådant hot är den nutida storskaliga skogsskötseln, bland annat av det statliga Sveaskog. Det förstör den biologiska mångfalden (för oss alla). Och den lav som renarna behöver på vintern finns inte längre som förr. Alltså måste renarna utfodras och på något sätt i debatten så blir detta ofta renskötselns eget fel. Vad har då renskötseln att sätta emot skogsbolagen, är det någon som vet? Eller är det bara att anpassa sig, trots att det finns rättigheter som man kan hävda fortfarande gäller? Så från min horisont ser det inte ut som att renskötseln "bestämmer" över jättelika landområden. Däremot finns man i dem, med en renskötselrätt man vill ha kvar.
I DN skrev även Anna-Lena Laurén ett svar till Hanne Kjöllers första artikel. Hon tog exempel från Finland där staten - precis som den svenska - misslyckats med sin behandling av samerna. Hon skrev bl a:
"När en minoritet påtvingas ett system som inte korresponderar med verkligheten kommer det förr eller senare att leda till problem.
Om man vill att ursprungsbefolkningar ska överleva kommer man alltid att behöva speciallösningar. Mot den samiska kulturens överlevnad står gruv- och skogsindustrins intressen. Fortsätter de senares expansion förlorar samerna. De förlorar inte bara en kamp, de förlorar vad de är.
Utan den arktiska naturen, renskötseln, jakten, fisket, finns inte samernas kultur. De hänger ihop, och det var det som hela Nils-Aslak Valkeapääs konstnärsskap handlade om."
Det är bra med olika röster så diskussionen inte blir svart-vit. Ett sansat och konstruktivt samtal behövs i så svåra frågor som detta är.
Ett stort sådant hot är den nutida storskaliga skogsskötseln, bland annat av det statliga Sveaskog. Det förstör den biologiska mångfalden (för oss alla). Och den lav som renarna behöver på vintern finns inte längre som förr. Alltså måste renarna utfodras och på något sätt i debatten så blir detta ofta renskötselns eget fel. Vad har då renskötseln att sätta emot skogsbolagen, är det någon som vet? Eller är det bara att anpassa sig, trots att det finns rättigheter som man kan hävda fortfarande gäller? Så från min horisont ser det inte ut som att renskötseln "bestämmer" över jättelika landområden. Däremot finns man i dem, med en renskötselrätt man vill ha kvar.
I DN skrev även Anna-Lena Laurén ett svar till Hanne Kjöllers första artikel. Hon tog exempel från Finland där staten - precis som den svenska - misslyckats med sin behandling av samerna. Hon skrev bl a:
"När en minoritet påtvingas ett system som inte korresponderar med verkligheten kommer det förr eller senare att leda till problem.
Om man vill att ursprungsbefolkningar ska överleva kommer man alltid att behöva speciallösningar. Mot den samiska kulturens överlevnad står gruv- och skogsindustrins intressen. Fortsätter de senares expansion förlorar samerna. De förlorar inte bara en kamp, de förlorar vad de är.
Utan den arktiska naturen, renskötseln, jakten, fisket, finns inte samernas kultur. De hänger ihop, och det var det som hela Nils-Aslak Valkeapääs konstnärsskap handlade om."
Det är bra med olika röster så diskussionen inte blir svart-vit. Ett sansat och konstruktivt samtal behövs i så svåra frågor som detta är.