Lämplig hund

[ala]

Kelpie...

Visst är Kelpien en mycket trevlig hund, men det känns som det behöver påpekas att den nog är mer krävande än en genomsnittlig brukshund/sällskapshund. Både fysiskt och mentalt kräver den mycket aktivering. Visst ligger våran gärna och sover i soffan men trivs bäst gör hon definitivt utomhus och i full fart.

Cecilia...var är du det snackas ju Kelpie här ju!

/Andreas

 

[MikeMike]

Kelpie...

...men trivs bäst gör hon definitivt utomhus och i full fart.

/Andreas

Vist gör dom det, se bara på Loco 10 veckor och hans första erfarenhet av snö! http://www.raittila.nu/loco/

//Micke

 

[ala]

Jo jag har kikat på den filmen tidigare Har mycket på samma tema hemma men i stillbildsformat...

/Andreas

 

[-Patric-]

En annan grej med vallare, just det beteendet som nämndes att dom vallar människor och allt annat som kommer framför dom visar ju på att hunden är klart understimmulerad.. En vallare som visar dom tendenserna skall få valla för att må bra, visst kan man leva med en vallare som inte får utlopp för sina instinkter.. men..men..

 

[ala]

Som nämnts tidigare i denna tråd och i en annan tidigare (där vi diskuterade precis samma sak...) så är vallandet olika mellan raserna. Med en vanlig Kelpie funkar det utmärkt utan att valla. Vår hund visade en hel del vallningstendenser när hon var ung men eftersom vi inte ska valla med henne så har vi jobbat bort det. Det är kanske omöjligt på en Border Collie. Visst finns det i henne nu med men absolut inte på ett sätt som stör. Hon försöker tex inte valla in "oskyldiga" människor som inte hör till flocken och hon har inga problem med att "flocken" delar på sig. När hon var lite var det mycket tydligare vallningsbetende i henne.

Om detta gäller för alla vanliga Kelpies kan jag såklart inte svara för men vad jag kan minnas har jag inte stött på någon som haft några uppenbara vallningsproblem.

/Andreas

 

[MikeMike]

En annan grej med vallare, just det beteendet som nämndes att dom vallar människor och allt annat som kommer framför dom visar ju på att hunden är klart understimmulerad.. En vallare som visar dom tendenserna skall få valla för att må bra, visst kan man leva med en vallare som inte får utlopp för sina instinkter.. men..men..

Jag vet inte om jag skulle kalla det för understimulans, för det är ett naturligt beteende föe en vallhund att hålla koll på en grupp av mäniskor, hundar eller vad det nu är. För min hund håller alltid koll på hela gruppen när vi är ute och fjällvandrar, och det spelar ingen roll om det är en timme i Ullådalen eller en helg runt Jämttriangeln!

Sen när vi har varit på brukshundsträning kan han ändå efter träningen valla de andra hundarna när dom leker!

//micke & Loco

 

[MikeMike]

Som nämnts tidigare i denna tråd och i en annan tidigare (där vi diskuterade precis samma sak...) så är vallandet olika mellan raserna. Med en vanlig Kelpie funkar det utmärkt utan att valla. Vår hund visade en hel del vallningstendenser när hon var ung men eftersom vi inte ska valla med henne så har vi jobbat bort det. Det är kanske omöjligt på en Border Collie. Visst finns det i henne nu med men absolut inte på ett sätt som stör. Hon försöker tex inte valla in "oskyldiga" människor som inte hör till flocken och hon har inga problem med att "flocken" delar på sig. När hon var lite var det mycket tydligare vallningsbetende i henne.

Om detta gäller för alla vanliga Kelpies kan jag såklart inte svara för men vad jag kan minnas har jag inte stött på någon som haft några uppenbara vallningsproblem.

/Andreas

När försvann det, min hund är nu två år.

Sen ser jag inte det som ett problem utan som en tillgång som man har nytta av att den alltid är följsam och håller koll på mig utan att jag måste hålla koll på Loco! men sen är jag kanske ute och cyklar när jag kalla det för vallningsinstinkt!?

 

[-Patric-]

Jag vet inte om jag skulle kalla det för understimulans, för det är ett naturligt beteende föe en vallhund att hålla koll på en grupp av mäniskor, hundar eller vad det nu är. För min hund håller alltid koll på hela gruppen när vi är ute och fjällvandrar, och det spelar ingen roll om det är en timme i Ullådalen eller en helg runt Jämttriangeln!

Sen när vi har varit på brukshundsträning kan han ändå efter träningen valla de andra hundarna när dom leker!

//micke & Loco

Jo men... Jag vet hur vår och många andra BC funkar, nu är dom hundarna jag träffar utstuderade vallare.. Ju mer vi vallar med vår BC desto mindra vallar han oss, katten och allt annat.. På vintern ökar vi bruksträningen för att kompensera och trots detta så blir han gnällig och vallig, detta gäller för de flesta av dom hundarna vi träffar som är utpräglade vallare. Sedan så är hundar individer precis som oss..

Det finns precis som du säger bra saker med att hunden vallar, när vi är i skogen för att plocka svamp eller bär så slipper vi hålla koll på varandra för det gör hunden.. Så fort vi är mer än 100meter från varandra så vallar han som en galning, rottisen skiter i hur långt isär vi är, hon vallar inte ens under vapenhot...

 

[ala]

Naturligtvis håller hunden alltid koll på föraren (eller kanske snarast den i gruppen som för stunden är roligast dvs. rör sig snabbare än övriga om den inte uppmanas till annat). När hon springer fritt är hon sällan utom synhåll. Joggar vi så stannar hon och väntar eller springer mellan mig och hennes främre gräns för hur långt iväg hon går, eftersom husse springer så otroligt sakta.

Det jag menar med att hon inte har något egentligt vallningsbetende är att hon accepterar att en grupp splittras, inte försöker valla cyklister eller annat som rör sig bara för att det rör sig.

Vår hund är snart två år men vi jobbade nog bort det där ganska omgående så fort vi såg ett betende som vi inte ville ha så jobbade vi bort det. Jag tycker dock din hund verkar ha ett ganska sunt vallningsbetende egentligen. Som det låter så verkar ju inte du lida av det och inte hunden heller så då är det väl inget problem? Det kanske inte är så stor skillnad egentligen, bara att vi kallar samma betende olik saker...

Här är förövrigt länken med förra tråden...
http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=12687

/Andreas

 

[sova]

För att återgå något till ämnet om lämplig hund vill såklart jag också propagera för min egen hund

En blandras mellan norrbottenspets finsk lapphund som fungerar perfekt som sällskap vid fjällvandring och träningsrundor i skogen. Han är i en lagom storlek för mig som bor i lägenhet (ca 17-18 kilo) och har alldeles lagom temperament. Lugn när det passar och har energi så att det blir över när man är ute.

Finsk lapphund är i grunden en vallhund men fungerar även till jakt och bara som sällskap. Att de inte har så oerhört utpräglade egenskaper varken för vallning eller jakt tycker jag som har hunden till sällskap är bra. Blandningen med norrbottenspets har antagligen också spätt ut de utpräglade egenskaperna ytterligare och ger enligt mig en mångsidig och trevlig hund.

Det är väl kanske något av ett lotteri med en blandras men jag tror på att olika egenskaper kan ge en hund som passar mig bra.

Ändrade eftersom jag troligen har fel om att en blandras löper mindre risk att drabbas av inavelsproblem vilket oftast undviks hos seriösa uppfödare också.

Men en blandras bär väl inte ha lika stor chans att få till exempel en lika utpräglad vallningsinstinkt som en renrasig vallhund?
[Ändrat av sova 2003-12-15 kl 16:53]

 

[gundj]

Nu kom blandrassnacket som jag hoppats slippa här.
En blandras är inte friskare än en renrasig hund, lär dig lite genetik innan du påstår något så felaktigt.
Skillnaden är att med kontrollerad avel så vet man vilka risker man tar och vilka problem man kan undvika. (jag vet att det finns oseriösa uppfödare oxå)
När grannen låter sin söta lilla tik som dom inte vet ett skit om para sig med Nisses morsas grannes hund för han är så snäll, så kan det bli precis hur fel som helst. (det kan bli en frisk o fin hund oxå)
Att blandraser sällan syns i statistiken hos försäkringsbolagen beror på att dom avlivas när dom får problem.

 

[S Johansson]

Kul att få så många svar! Fortsätt gärna med fler förslag...

Finsk lapphund har jag också vart inne på lite grann och det verkar ju vara en trivsam hund som inte verkar ha så mycket vallning i sig. Krävs det mycket pälsvård på en sån? Border collie är också en fin hund, men de blir väl en aning nerviga om de inte får tillräcklig stimulans antar jag?

Om jag fattat det hela rätt så finns det alltså två olika sorters kelpie...?

//Stefan

Hur är det med setterhundarna förresten...? Kan de vara nåt för mig?
[Ändrat av S Johansson 2003-12-15 kl 17:11]